Allt jag behöver nu finns här
Att vara med någon som påminner dig om dina allra bästa sidor, trots att dom även sett dina mindre bra, är personer man ska ta vara på, och sträva efter att ha i sitt liv. Men att även påminna sig själv om vem man är, är en viktig del !
Så, idag tänker jag skriva ett inlägg och påminna mig själv, om vem jag är, vem jag vill fortsätta vara.
Jag ser mig själv som en helt underbar person. Dåligt självförtroende, det har jag. Men det har alla mer eller mindre. Men min självkänsla är riktigt bra, men även jag kan ju i vissa situationer känna mig mindre värd och bra och lyckad som person. Jag är en äkta tänkare, det vill säga, jag går på djupet gällande det minsta lilla. I vissa fall kan det vara negativt då man lättare övertänker saker och ting, och kanske storar upp saken mer, än att bara acceptera känslan och läget. Men i de flesta fall, är det fint att vara tänkare. Varför känna kärlek, om man inte kan göra det med hela känslorna ( djupet ) och inte bara känna "halvt". Jag är en harmonisk, lugn människa, som får andra känna lugn och ro. Även en person som tycker det är viktigt att få uppmärksamhet på ett sätt som att få andra må bra och skratta. Inte uppmärksamhet som att vilja synas bara för sakens skull, utan uppmärksamhet genom att känna sig riktigt behövd. Därför är jag en hjälpsam Sophie, som gärna ställer upp för alla personer, oavsett om jag känner dom eller inte. Att hjälpa någon, ge råd och stöd är något jag tycker är viktigt då jag själv inte haft så mycket sådant i min omgivning förut. Förens idag, 17 år senare. Det jag tycker är jobbigt med mig själv, trots att det givetvis har sin förklaring till varför jag är sådan, är:
Jag blir lätt arg, har taggarna alltid utåt. Jag är liksom alltid förberädd på ett bråk och tjaffs och ibland kan jag starta ett onödigt tjaffs för att jag i "förväg" tror det håller på att ske ett sådant. Om jag känner oro inför en disskusion, så är mina utåt-taggar berädd och gör att ett bråk bryter ut. Jag låter hellre något som inte egentligen skulle ske, bryta ut...än att vara orolig inför att det kanske ska ske och inte vara förberädd på det. Förstår ni vad jag menar? Jag vill gärna ha kontroll och veta saker, vilket är för att känna trygghet.
Jag stöter ofta bort människor, oavsett om jag älskar eller hatar dom. Men jag har lärt känna en bra person, som fått mig inse att det är något jag bör sluta med. För det finns så många personer som vill vara i min närhet och i mitt liv. Och om jag nu vill ha dom där, så bör jag inte stöta ifrån dom bara för att jag är rädd att bli sårad och lämnad. Jag har en fruktansvärd separations-ångest, sedan liten då jag blivit sliten ifrån mina nära och kära. Så det hänger kvar. Och så har man haft "otur" att träffa människor som varit elaka och bara sagt ord som inte betyder något och sedan lämnat än. Jag försöker iallafall träna bort den rädslan av att lämna någon jag älskar innan personen lämnar mig. ( för alla lämnar inte, så varför lämna någon först utifall att, och såra sig själv genom det.)
Jag är en spontan tjej som gärna gör äventyr och oväntade saker, alltid varit den med massa knasiga ideér och alltid varit den som utfört sakerna och fått andra hänga på. Men ibland behöver även jag någon lika dan person som kan ge mig den "kicken" av att göra spontana saker, även om jag är en sådan person innerst inne.
Jag är en givmild tjej som vill ge allt till alla, speciellt nära och kära. Det är viktigt för mig att visa omtanke och visa för de personer jag älskar, hur mycket dom betyder för mig. Eftersom att jag gärna vill veta själv hur mycket jag betyder! Grejen med att ge och ta, har en stor betydelse. Jag har nog gett mer än fått, men det jag får nu i mitt liv är helt underbart och bättre har jag inte haft det.
Alla mina nära vänner och familj som jag lärt känna, det är helt sjukt vad glad jag är över det.
Stora förändringar har skett detta år, och även om det är mycket jobbigt som hänt så har jag lärt mig så mycket mitt i det jobbiga. Så det jobbiga har nog mest gett mig positivt, än börda så att säga.
Jag är ingen som tar saker och ting för givet. Dagarna, livet, människor osv.
MEN, det stämmer inte riktigt helt och hållet. För det finns vissa saker jag tar för givet.
1. Mig själv
2. Jag har känslan av att alla människor är lika dana och framförallt att alla människor som betyder något för mig, bara ska vara en såkallad " läxa i livet ". Att dom inte har kommit för att stanna, utan för att bara såra mig och ge mig lärdomar. Men jag har insett nu, att dom som finns i mitt liv nu är här för att stanna. Inte för att såra och lämna mig.
3. Jag tar för givet att allt dåligt som sker, är ett slags straff. Som om jag förtjänade det.
Men nu inser jag även det, att ingen föds ond och jag har aldrig gjort någon större skada, eller skadat någon annan människa, förutom att bli skadad själv. Så nej, jag förtjänar absolut inte mindre än det bästa.
Jag älskar att skapa, uttrycka mig i olika former. Såsom i all slags konst. Det vill säga genom musik, texter och ord. Jag älskar poesi om känslor och livet. Jag älskar att kunna uttrycka mig och lätt att förklara saker som inte många vet finns i vår värld, eller inom oss själva. Jag är som sagt en äkta tänkare och jag älskar att de flesta uppskattar mina förmågor. Det är svårt att inte tycka om mig, jag är en charmig och godhjärtad person.
" Det kan va en utmaning att leva med dig, men det är omöjligt att leva utan dig"
Som någon sa till mig en gång.
Jag är glad att jag förängångskull älskar mig själv. Och vet att jag kan bli allt jag vill vara.
Jag är stolt över mig själv, och framförallt för att jag kan säga att jag är stolt över den jag är och för vad jag lyckats ta mig igenom.
Ja detta kändes bra! Att kunna beskriva sig själv och detta är lika dant som att berömma sig själv. Ta fram både bra och dåliga sidor, men framförallt de bra. Att känna sig själv bra och vara stolt för att vara vän med sig själv.
Det är ju trotsallt med sig själv, som man lever med allra mest. Och man kan inte leva med någon man inte känner bra, och som man inte känner sig bekväm med. Så det är viktigt att lära sig saker om sig själv!
/ Sophie
When you finally understand
Today has been a good day. My mood and feelings are in balance, and life feels pretty okey.
And pretty okey, is very great from how it used to be. I do things like i did before, but my life besides has change so much! in just 3weeks.Like actually have this feelings for real, that it won't go away like before. It's so much easier when you stop overthinking things, and when you put down your walls for the people you care about. I feel more alive, and both confidens and the happiness, because i finally changed my fears to nothing. Yes, fears are nothing when you finally understand that also you deserve LOVE, happiness and good people in your life.
Om du inte vet, så välj själv.
Man har än massa tankar, och det jobbiga är väl förändringar. Det är nog ett av de jobbigaste sakerna som kan ske. Det kan handla om saker man måste börja göra, saker man måste sluta göra. Vissa saker man måste släppa taget om, eller kämpa extra för. Ja, små som stora, så är förändringar stort och jobbigt steg som vi alla måste ta mer eller mindre. Ett bra verktyg inför förändringar är iallafall en stor nyckel till vad som helst, och som kan göra det svåra lite lättare att hantera, nämligen - Att tänka positivt.
Tro mig, jag vet hur det känns när man hör de orden.
"öh vadå positivt? I denna negativa värld? "
"Löser väl ingenting genom att tänka positivt"
"Mitt liv suger och jag har och haft ett jobbigt liv. Så jag har all rätt att vara negativ, arg och må dåligt"
Ja, och massa andra tankar. Men du vet hoppet? Det sista som lämnar människan. Hoppet är en slags positivenergi. Positiv tanke. När livet går åt helvete, så är hoppet där och hoppas på bättre dagar.
Är någon elak, så är hoppet där och hoppas på att personen ändrar sig, säger förlåt, eller att man helt enkelt hoppas på att man träffar på/lär känna någon snällare som behandlar dig bättre.
När du vill ge upp och så pass att du faktiskt inte orkar leva mera, så är hoppet där oavsett vad.
Oavsett om du vill ge upp och står på vägen, så kommer hoppet aldrig lämna än.
Hoppet har räddat mig. Jag har och haft en tuff uppväxt och livet jag lever idag är lika tufft nu som då.
Men hoppet om att bättre dagar finns framför mig, har blivit så mycket mer än bara ett hopp förängångskull.
Om man hamnar på en isig väg, hal och snöig. Då ska man inte stanna eller backa.
Man ska fortsätta åka på den vägen, men man ska bara ta det extra försiktigt.
Vill du någonstans så kommer det inte alltid finnas lätta vägar att gå, men det innebär inte att du måste gå tillbaka för det. Utan, fortsätt framåt! Ta det bara lite lugnare när det krävs.
Och är du lugnare inom dig, så blir det lugnare även utåt.
Dvs. Tex: Om du känner inre stress, så blir även livet stressigare.
Sånna här perioder när man inte vet hur man ska känna sig. Man vet inte om man mår dåligt eller bra, eller inget eller allt. Så kommer det en tanke upp i huvet som är värt att påminna sig om:
" Om du inte vet, så välj själv. Och välj positivt "
/ Sophie*
You're the first face that I see
Why i don't wanna lose you?
Why is that even a question?
The answear would always be the same.
You made me feel a new kind of feeling i've never felt before, a feeling i can't describe.
But it's also that kind of feeling i don't wanna lose, cause i know none else can never make me feel that way.
So, no. I don't wanna lose that feeling you make my soul feel, and i don't want to lose you.
Not now, not never.
