Detta året har
... gett mig :
Nyår förra året var en bra start på början av det nya året 2014. Jag träffade en gammal vän som jag inte hade träffat på 3 år, och vi hade träffats under konstiga omständigheter och delade en tid som bara vi som var i den "omständigheten" kan förstå. Han hade med sig en vän till honom, så allt var riktigt kul.
Början på året 2014, trodde jag skulle vara en förändring i mitt liv, men jag hade fel. Eller nej, en förändring var det allt! Men inte såsom jag trodde. Inte lika positiv. Inte lika fridfull som jag föreställt mig. Men det positiva var att jag bröt ett dåligt löfte till mig själv, och ersatte det istället med ett nytt löfte som innehöll enbart kärlek,frihet, hopp och tro och såklart en hel del fortsatt kämpande, men något som i slutet alltid är värt det.
Om jag ska vara ärlig så minns jag inte särskilt mycket av början av året. För jag var fortfarande inne i den tjocka dimman av aska som kvävde lyckan inom mig. Men att jag fortfarande fanns kvar, det var ett mirakel. Och jag hade ju min älskade vän "Lovisa" och givetvis fler kära vänner. Men eftersom jag delade något speciellt med henne så hade jag en livslust kvar, trots att jag inte trodde den fanns där jag behövde den. Så början av året tog jag mig igenom svåra tiderna som vanligt.
Jag gav ut min allra första bok, som är tillägnad Lovisa. Jag kunde inte gett ut en bättre första bok. Och fått många bra ord om boken, av de som läst den. Och du var värd den min vän.
Sommaren. Den fick mig uppleva nya saker. Saker jag inte trodde -jag- kunde känna. Även om sakerna kanske för dom iblandade inte var lika stora som för mig. Men jag tror inte många förstår hur mycket varje minsta del som kommer till mitt liv, betyder för mig. Det behöver inte handla om "stora" saker, det räcker med den lilla tiden, eller lilla saken - för att min själ ska känna harmoni och glädje jag inte fått uppleva så mycket. Sommaren blev en av mina fina saker jag fått vara med om, och som kommer förbli i min lilla kista i mitt hjärta.
Jag träffade en gammal bekant, och det uppstod en speciell gnista oss imellan, väldigt oväntat - men det var så bra, så fint. Det varade för en väldigt kort stund - men det kändes som länge. Och även om det var litet, så kommer den tiden med den personen faktiskt vara en stor påverkan i mitt framtida liv. Och det är bara jag som kan förstå det. Så jag kommer inte säga så mycket mer om detta. . . Det var iallafall ett ljus jag behövde för att återuppliva något inom mig som fattats sitt ljus under många många år.
Jag åkte även iväg i sommar och hälsade på Lovisa, vi hade inte setts på många månader och det var första gången jag hälsade på henne hos henne. Det var fantastiskt. Att göra något som hade tagit tid, och också få se hur hon bodde. Och att få se mer utav staden jag bara hade varit i någon gång och inte sett så mycket utav.
Det var så fridfullt den dagen - som borde varit längre! Men som kommer komma fler gånger under livet.
Jag åkte även iväg i några dagar och hälsade på en vän ( Vi är väl inte ovänner nu, men vi har inte samma kontakt och det är helt okej. ) För vår vänskap kanske bara var menad att vara en viss tid, det innebär inte att vi inte tycker om varann som personer längre. Det bara är som det är helt enkelt. Det var iallafall riktigt kul att göra denna resan.
Och fler saker har hänt under detta året. Träffat fler gamla vänner och mer betydelsefulla människor. Men också har Hemska saker skett. Men som kommer lära mig mycket om andra människor, än mer om mig själv. Året i helhet har gett mig ett nytt liv, äntligen ett liv som enbart jag kan styra över. Jag fyllde även 18 år under sommaren och det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag är fortfarande kvar och starkare för varje dag. Jag har utvecklats mera, förstår mera, insett mer och bara fått ett förnyat hopp.
Och jag har också insett att hoppet aldrig dör, hur mycket vi än tror det. Hoppet kan dock bara förnyas, bli starkare, men aldrig försvinna helt. Hoppet är precis som oss. Även bland de finaste gåvorna vi har.
Det är den 2a november och framför mig, de närmsta dagarna/veckorna/sista månaderna, har jag ännu mer att se framimot. Det kommer nog fortfarande finnas negativa dagar fyllda med allt som inte borde finnas, men också utmaningar och möjligheter. Allt kommer iallafall sluta gott hur det än blir. Hursomhelst, kommer jag oavsett hur året än slutar och nästa år börjar - alltid minnas detta året som överlag ett styrkande år på alla möjliga vis. Och som mer eller mindre ett stort mirakel som gett mig mitt nya liv som allt eftersom bara kommer bli det liv jag någonsin bara kunnat drömma om.
Året är ju inte slut än, men det närmar sig. Och jag vill bara tacka alla som jag mött, och talat med. Och som gett mig ljus någongång - oavsett om det var för en dag eller längre tid. Ingen glöms, och även dom som gjort livet till en plåga - er tackar jag också. För jag har lärt mig jobbiga, men positiva, läxor i livet. Och nu när ni inte finns mer i mitt liv så kan jag bara tacka för att det äntligen blev över!
Hoppas ert år varit en god upplevelse trots det negativa.
Och ta med er alla ljusa dagar ni haft, till nästa år. Och åren efter det.
De bra dagarna kommer ge er kärlek och energi till att klara av de tuffa motgångar och lärdomar
som finns framför.
/ Sophie*
Text till den stund som var
Jag hoppas på att få känna den där motivationen - till livet.
Så som jag kände när jag såg dig på stationen - stunden jag tog för givet.
Jag kunde fått se dig nu igen - om jag inte sa upp min chans.
Men du förtjäna mig mer som vän - för jag är ur balans.
Jag kanske vet mycket om det sämre - men jag är dålig på att hantera
Såfort jag finner något bättre, så blir osäkerheterna flera.
Jag har slutat tro att jag inte förtjänar något bra - men nu tänker jag på det jag behöver
Jag var så himla gla - och jag kommer sakna den där lilla stunden nu och framöver.
Det var inget fel på början - Nej den var för bra
Det klicka oförväntat, och den stunden om och om igen ville jag ha
Så jag gav det en chans - något jag förr inte skulle gjort
Du var annorlunda - men det gick alldeles för fort
Men när det gått tid - och jag fick tänka
Ja det gick fort, men det var dig jag ville ha bredvid,
att vi kunde bli något stark som inte gick att sänka
Men så var det en annan tanke som funnits där
Vi var inte på samma nivå - Men hade det gått längre tid hade jag blivit kär
När en liten tid hade gått och jag tänkt klart
Så ville jag ge allt om det funka, att jag vågade nu var så uppenbart
Men min tid till att fundera - var din tid att välja annat
Så en chans till fanns inte mera - och mina känslor blev blandat
Jag antar att, vad den början än hade för mening, så gjorde jag kanske rätt val trots allt..
Jag får acceptera läget - men nu är allt så kallt.
Jag känner mig konstig - kanske dum
Som säger och känner detta - men när jag åkte därifrån blev jag stum
Och jag bryr mig inte om att det var kort tid vi hade, för jag gjorde saker jag inte gjort på många år
Jag blev förvånad att några dagar kunde förändra så mycket - Att det kunde läka djupa sår
Och kanske låter det som att jag känner vad som helst och allt på en enda dag
Men det måste varit du som var för speciell - för senast någon fick mig må sådär, det var ett tag
Jag tackar för stunden som varit, trots att den inte finns något mer
Och den som blir din, har turen att få se dig le, sådär som bara du ler.
Jag tackar för du fick mig våga bli redo för något bra :)
Och vem som än läser det här, får tänka vad som helst.
Men att jag kunde känna -något- som jag inte hade känt på nästan 4 år, har gjort mig både förvånad
men också förändrad. Och det är inte konstigt om man blir förändrad på några dagar
För varje sekund räknas - och de flesta vet att allt kan förändras på bara en minut.
Och när det kommer till detta så hade jag tur att jag fick uppleva något positivt förängångskull.
Och varför jag inte bara glömmer den lilla tiden, är för att jag inte tillåtit något bra förändra mig på ett bra sätt.
Mina egna ord
/ Sophie*
44 Hel - bilder
Hellu.
Detta inlägget är Speciellt. Speciellt på det sätt att jag känt att jag måste bevisa för mig själv att jag inte gått och blivit "fegis". För det är inget av mina sidor och aldrig varit. Men jag behöver inte bevisa något, för mig själv eller någon annan. Jag behöver bara förklara för de människor med frågetecknet i pannan.
Jag har gjort 11 collage, och totalt kommer ni att få se 44 bilder. Bilder jag inte visat någon, och bilder jag förmodligen aldrig skulle visa eller lägga upp någonstans. För att jag skäms över den jag är?
Nej jag skäms absolut inte, och finns ingen anledning för mig att göra. Jag hör ofta att jag är fin, och framförallt känner jag det själv allt mer.
Jag har hört lite "klag", faktiskt från mina närmsta personer, att jag bara lägger upp halvbilder på instagram. Jo, det är ju jag som lägger upp dom, jag vet nog allt.
Jag vet att jag lägger upp mestadels halvbilder, men är det någon som vet varför?
Jo, för det första så tycker jag inte det är så himla kul att ta bilder, och när jag väl gör det så tycker jag inte att bilderna gör mina fina sidor rättvist. Sen ser jag ju ut som jag gör givetvis, men jag är finare i verkligheten enligt mig och tycker inte att det fina jag förängångskull ser i verkligheten, kommer fram på bilder. Därför lägger jag upp då och då bilder, och på bara mitt halva ansikte för att jag gör det som känns "tryggast" för mig.
Varför lägga upp bilder då överhuvudtaget? För bilder är roliga att ha, och det är underbart med bilder och minnen, oavsett hur dom än ser ut. Och det är nu bättre att lägga upp halvbilder än inga alls enligt mig, även om dom är tråkiga att se på. Jag har vänner som bor 2 timmar ifrån mig, 3 timmar, 4 timmar och 6 timmar. Och jag vill att dom ska kunna se mig på något vis iallafall, när man inte kan träffas när man vill eller så ofta man önskar.
Jag gör det för dom helt enkelt.
Jag tycker det är bra att man säger till någon att denne borde ha bättre självförtroende och uppmana den till det och förklara varför han/hon bör tycka om sitt utseende.
Jag har bra självkänsla, något ingen kan ta ifrån mig. Men jag får helt enkelt låta mitt självförtroende ta sina egna steg framåt, för att bli bättre. För varken jag eller någon annan människa kan tvinga fram eller skynda fram någon att ha bra/bättre självförtroende. Och allt man är eller har - syns inte alltid på bilder.
Dvs. Man kan se glad ut, utan att man är det. Eller se sorgsen ut fast man är lyckligast.
Man kan se ut att ha allt, fast man inte har något. Man kan se ut att ha inget, fast man har "allt".
Och tänk om jag bara hade ett halvt face? Är inte den sidan jag visar, vad jag än visar för sida utav mitt ansikte, fint det med ?
Jag måste inte visa alla, alla mina sidor eller hela ansiktet. Känner jag mig mer säkrare att lägga ut halvbilder så gör jag det tills jag den dag känner mig ännu säkrare att lägga ut helbilder.
Man måste inte ha allt ! Jag har så bra självkänsla, varför räcker inte det ? Jag kan som sagt inte tvinga fram mig att ha bättre självförtroende. Bara fortsätta jobba på det. Men vad spelar det för roll ? Jag har jobbat på min självkänsla i 15 år, och tar ett steg i taget.
Ovacker som vacker, jag kanske inte gillar det jag ser. Men jag älskar det jag är ! Är inte det viktigare än att älska det man ser ? För mig är det så.
Jag vet att de som påpekar mina halvbilder och att jag borde ha bättre självförtroende inte menar något illa. Och det gör inte jag heller i detta inlägg.
Jag säger bara att:
Har man dåligt självförtroende så innebär det inte att man hatar sig själv.
Om man nu enligt många - enligt mig -
inte behöver se bra ut, varför är det då så viktigt att ha bäst självförtroende ? Nej, sikta på att ha bra självkänsla, för det är den man kommer längst på. Det är den -jag- kommit längst med iallafall.
Det är inget fel att ha bra självförtroende, har du det så toppen! Men har du inte det så jobba på din självkänsla. För den kommer säga dig hur bra du är, oavsett vad du själv eller andra tycker om ditt utseende.
Den kommer säga dig:
" Även om du tittar dig själv i spegeln nu och säger hur ful du är här och där, så säger jag dig att du trots allt är helt jäkla awesome ändå "
Jag lägger upp dessa 11 collage, där ni får se bilder jag som sagt aldrig skulle visa eller lägga upp - Dock kanske det finns 2 bilder jag visat/lagt upp. Men alla övriga skulle jag inte ha mod att lägga upp. Men det gör jag nu, för jag är underbar på mitt vis och fula som fulare bilder, kommer aldrig kunna bevisa om jag älskar mig själv eller inte. För det syns inte på bild. Det viktigaste är att jag själv vet om det :)
Dessa bilder jag lagt upp, är både gamla och nyare.
Om ni tycker bilderna är fina, så tack så mycket.
Tycker ni dom är fula som tusan, så vad bra! Du kan ha egna åsikter, framsteg. För det är inte alla som kan ha egna åsikter kan jag ju säga.
Om ni skrattar åt bilderna så ( haha vad härligt ) Jag skrattar med er, om ni nu skrattar åt mig. För jag älskar att få andra skratta, så det skulle bara vara till nöje isåfall. " Aa ellerhur" jo, så är det.
Om någon säger eller kommenterar något fult eller dåligt för att antingen få ur sig sina tankar så välkommen att göra det. Men kan du inte säga det du tänker på ett bra sätt, så kommer jag be dig att gå en kurs ( Som antagligen inte finns ) där du kan lära dig att uttrycka dig på rätt sätt. Eller varför inte, jag kan gärna hjälpa dig.
Eller så kanske någon vill bevisa för mig ( genom att säga något elakt ) att jag inte alls har bra självkänsla, och tål inte höra dåliga ord. Så får ni väl försöka bevisa det, men jag vet att jag är en av dom bra människorna i världen och har redan varit med om det värsta, så inga små ord skulle kunna förgöra det jag byggt upp inom mig. :)
Därimot OM jag skulle få en kommentar - och den skulle vara otrevlig - så skulle jag bara tycka det var tråkigt. Tråkigt på det vis > att människor inte har förmåga att se det fina i varje människa. Vad tråkigt och synd om dessa människor, enligt mig. För GUD vad ni missar mycket fint i livet må jag säga!
Tack om du läste enda hit :) Kanske ingen som orkar göra det. Men då missa ni allt något tänk värt :)
/ Sophie*
Reser iväg en sväng
Nu sitter jag på tåget mot Motala. Där blir jag sedan hämtad & vidare mot där jag ska spendera några dagar, tills måndag. Ska bli kul att komma iväg, speciellt dit & träffa de människor man saknar och som man inte sett sedan 1-2 år sen.
Ja, men jag kommer väl göra en del saker & tror jag även ska iväg lite senare på kvällen idag, blir kanske inte att jag skriver mer då. Men berättar vad jag gjort å gör så ofta jag kan :) !
Nu sitter jag som sagt på tåget å de tar väl runt en timma kan jag tro, ska bli skönt å bara chilla & slippa stressen.
/ Sophie *
World's toughest job - And the most lovely.
Trots att jag själv inte kan säga att jag fått uppleva detta, så känner jag två mammor (S & T) som är hur underbara som helst. En av dom har jag träffat mest sedan hon blev mamma och även om hennes barn inte är mitt egna så stämmer det jag ändå säger, att barn är det finaste man kan få. Det bästa som kan hända. Det är min fina svägerska jag talar om & min brorson.
Hon har alltid gjort ett bra jobb, trots att andra ska lägga sig i, och även
förstöra. Hon kämpar trots att hennes humör vissa dagar kan vara ner på bottnen regält. Men hon är en perfekt mamma, för trots skrik, trots dumma människor runt omkring, trots sena nätter och tidiga mornar utan så mycket sömn, och alla måsten hit och dit, så gör hon exakt det man ska göra - uppskattar och tar vara på det positiva i allt. Hon ger allt och sin egna tid, till sitt barn.
Hon ser sitt barn växa upp och lära sig saker för varje dag och hon är där under hela tiden och missar inte en sekund. Ett barns uppväxt är viktigare än föräldrar tror. Att få se sina barn växa från nyfödd tills dom börjar tala är lika viktigt och underbart som att få se dom från att dom talar och blir äldre.
För många tänker " Dom är bara bebisar nu och dom kommer inte minnas att jag är borta hela tiden "
Men man minns. Bebisar lär känna den dom är mest med, och då blir man mest fäst vid den personen även senare. Och vid 3 års ålder fattar man mer än vad de äldre tror ( jag vet själv ).
Det är ju inte bara själva grejen att "ha ett barn" som är det fina. Det är att få uppleva saker, som att se ett mirakel lära sig nya saker och utvecklas för varje dag som går, och även samtidigt lära sig själv utav det. När än själv föds så minns man ju inte dom två - tre första åren. Så tänk vad speciellt det är att få se en del av sig själv utvecklas, och så kan man få uppleva sin egna födsel man inte minns, på något vis. Om ni förstår vad jag menar.
Min underbara brorson som detta året fyller redan 3 år.
(gamla bilder)
(gamla bilder)
/ Sophie*
En hjälpande hand
Eftersom många vänder sig till mig för råd och allt möjligt, så tänkte jag bara säga att vem du än är, så är det bara och skriva till mig om du känner att du behöver tala ut. Bara säga vad det är du har i tankarna, eller be om råd i något område. Det kan vara allt från familjerelationer, vänskapsrelationer,förhållanderelationer - till vardagliga problem. Liksom, det kan vara ett mindre problem till stora problem. För mig finns det inget hinder som är för litet eller för stort för att lösa, så jag vill jättegärna att fler ska vända sig till mig. Spelar ingen roll alls, om du känner mig eller inte. Eller vart du bor, eller hur gammal du är. Jag ger råd dagligen till vänner, till bekanta och till dom jag aldrig pratat med förut.
Om ni har kik, så vänd er dit om ni behöver prata om något. Har ni inte kik, så skriv på fb. Jag kommer såklart inte föra vidare "samtalen" och kommer radera meddelanden såfort man skrivit klart med varandra. Om ni bara skriver för att vara sociala så skriv hellre på facebook, för jag är inte så social av mig annars. Inte på kik.
Min kik är: sophiesanderl NY: ifuneedme ( If u need me )
Våga be om hjälp och råd :) och framförallt, våga prata. Det är enda sättet att kunna lösa något, och kunna gå vidare här i livet. Tro mig :)
/ Sophie*
Changes
Igår var det en speciell dag. Gjorde några saker jag inte gjort på många år. Även en dag jag kände mig extra stolt över mig själv. Trodde nog inte den dagen skulle komma, men jag hade antagligen större hopp än tvivel, så det skedde ju trotsallt.
Idag har jag pluggat, men nu slutade jag efter ämne 2. Blev så trött för gjort en del ändå, och tog fram matrial. Jag pluggar inte för skolan, utan för att jag gillar å lära mig saker. Vill man veta något så får man ju ta reda på det.
Har fått en del gjort nu på förmiddagen och resten av dagen blir nog lugn. Kanske somnar eller något.
Får paket idag så lägger kanske upp senare, eller imorn. Eller något. haha
/ Sophie *
Collide
One last breath
Sitter här i den goa soffan och chillar my ass off. Okej, den delen sitter fortfarande kvar, men jag sitter här med te ( föredrar kaffe egentligen men skönt med lite variation ), och skriver på en ny bok jag började på igår. Skrivit några sidor nu och detta kommer bli översättning på engelska sedan, när jag skrivit klart den. Ska bli kul och testa något nytt, men sett att flera utomlands kollat in min hemsida, så varför inte översätta sina böcker på ett språk de flesta kan :) Så man kan sprida sina ord lite mer.
Jag kan inte förstå riktigt att jag har en bok, min egna bok. Att jag har en egen hemsida där jag i fortsättningen kommer sprida mina nästkommande böcker. Om jag är stolt ? Detta är en av de saker jag vill göra i mitt liv, och jag är stolt för att jag litar på mig själv mer, än samhället. Samhällets krav så att säga.
Jag går inte i skolan - Jag lär mig saker ändå, och kommer bli framgångsrik, möjligtvis inte på pengar, men rik på passion för det jag älskar att göra, och ännu mer erfarenheter!
Jag är inte rik, har mindre pengar än de flesta "vanliga" familjer - jag sparar och satsar ändå pengar på att kunna trycka mina böcker. Det är inte lätt att sälja böcker, och inte själv heller framförallt. Men jag vill bli egen-utgivare, så det är en chansning jag tar. ( något jag också fått beröm för, så tack så mycket. )
Jag har inte en frisk kropp/ont och kramper varje dag och blir förlamad rätt ofta. Och massa andra saker som gör att min kropp inte orkar med en vardag som för många är "lätt" och "vanlig". - Men jag älskar att spela fotboll och jag gör det ändå, även om jag har ont och ligger på backen efteråt. Jag kämpar ändå för att få ihop en passande vardag för mig själv.
Så, Allt du vill göra kan och kommer du göra, om du bara bestämmer dig för det. Vill du bli rik så kan du bli det, antingen på det jag blir rik på eller på pengar. Vill du bli skådespelare, eller ja vad du nu vill bli och göra, så kommer du bli och göra just det. Vad du än har för drömmar, ( som enligt samhället kan uppfattas orealistiska ) så strunta i det, för bestämmer du dig för att det är en dröm, din dröm, då kommer det hända. Om du ser till att det händer. Men det kommer ta tid i vissa saker, men ge det tid. I did.
Det är på det viset jag kunnat göra en av mina drömmar som författarinna sant. Alla i världen kanske inte känner mig, eller vet att mina böcker finns och min hemsida. Men det var inte heller min tanke. Jag vill inte bli ett känt ansikte. Jag ville nå ut till folk - och det har jag redan gjort. Så, det målet är redan avklarat !
Tjusiga bilder på den skönhet jag är ( hihu ) Jag har "fått tillbaka" en väldigt betydelsefull person i mitt liv igen. En person som jag trodde att jag hade förlorat för gott. Jag försökte leva vidare, men hur överlever man utan sin .. hero? jag förstodd snabbt att det skulle vara omöjligt, så. Men nu verkar allt ha ordnat sig ändå.. och jag får nog tacka för det varje dag. För jag trodde inte det fanns fler chanser än dom jag redan hade fått.
Idag får jag ett samtal av en annan person. Jag kommer få reda på ett beslut som kommer förändra mitt liv. Antingen kommer det vara ett beslut som ger mig mitt liv tillbaka. Eller ett beslut som kommer, som kommer, .. vet inte vad jag ska säga. Jag hoppas på det bästa... må rättvisan och alla hopp och kämpande inte vara förgäves.
/ Sophie*
Shut down my emotions
From "that" day i have been in my own little dimension. It's always cold and the dark have hide the lights so far away, that i couldn't see it just even for a little bit. I have no controll of anything, so i have shut down all my thoughts and feelings. I don't know if i'm doing this because it's so hard right now, or if it's a way to protect me too. All i know is that i'm not the one who has controll of my brain. It's a really dark,evul demon, and "it" says much and make me wanna do bad things.
I know i'm worth better than this, and that's why i don't let the stupied demon controll everything.
"it" knows i have shut down my emotions, because i think it's to hard for me to controll, but what "it" doesn't know - is that i don't let anyone else controll me just because of that.
So, you can try demon. But i'm stronger.
/ Sophie*
***
Från "den dagen" har jag varit i min egna lilla dimension. Det är alltid kallt och mörkret har gömt ljuset så långt bort, så jag inte kunde se det ens lite grann. Jag har ingen kontroll över något, så jag har stängt av mina tankar och känslor. Jag vet inte om jag gör det för att det är så svårt just nu, eller om det är ett sätt att skydda mig själv på också. Allt jag vet är att det inte är jag själv som har kontroll över min hjärna ( jag styr inte vad jag tänker osv )
Det är en riktig mörk, elak demon, och "det" säger mycket och får mig vilja göra dåliga saker.
Jag vet att jag är värd bättre än detta, och det är varför jag inte låter den dumma demonen ha kontroll över allt, exakt helt och hållet. "Det" vet att jag har stängt av mina känslor, för att jag tror det är för svårt för mig att kontrollera, men vad "det" inte vet - är att jag inte låter någon annan kontrollera mig bara för det. ( bara för att jag själv inte kan kontrollera mig just nu )
Så, du kan försöka "demon". Men jag är starkare.
waited all my life
The day,
I couldn't barely breath, and it was so hard for me to "wake up" even if i was awake. It was like the other dimension tooked my breath away, and the brain collapsed. And i didn't knew who i was, or were i was at the time. But then i "wake up" and realize that : whoever tooked my breath away.. i will take it back. I had to, so i could go on, and do what i was supposed to do this day. I started to crying. I mean, for real this time. Not just tears, like the rain, falls down from my cheeks. It was a crying and a sound too. It was a truth crying, and it was a long time i cried like that. And then, i was there. Infront of the house i hade a meeting at.
I can't tell the whole story, but it went very well. I thought i would feel like shit, more then i did. But the day after all this, i cind of.. had all the feelings coming back, that i had from the morning yesterday. The feelings i had at "the day".
But i'm breathing, don't i ? And you know what? I'm never gonna stop breathing, not just because i think i have to. That's for sure!
/ Sophie*
- Sorry om det är evt. stavfel i texten. Det bryr jag mig inte så mycket om, antar att de som kan engelska förstår vad jag menar ändå. :)
I won't hide a thing
Idag Söndag har det varit en bra dag. Igår fick jag yttligare besök & det var från storebror & hans familj. Mysigt! Dom söv över här & åkte hem idag. Alla åkte hemåt så det blev rätt tyst här hemma.
Idag fick jag även kontakt med en betydelsefull person igen.
"Sometimes good things fall apart so they can understand how much they need to get back together"
Är glad att vi vill finnas i varandras liv.
***
Tomorrow is the day. The day? For me it Will change my life. But is not: it Will change "just like that". I Will be the reason for that change. I'm the one who Will change my life. The truth Will set me free. It's not going to be happy days yet, but tomorrow Will be the start of the great life i have in front of me. Am i scared? Yeh. Will i make this through? Hell yeh.
It's gonna be alright. I know it Will.
/Sophie *
Write your own story
Vaken nu? Som vanligt har jag inte sovit än. Somnar antagligen lite senare, men ska försöka hålla mig vaken och göra än massa saker idag. Har redan gjort lite saker och varit duktig. Vilket jag alltid är ;)
Hur som helst, blir väl inget speciellt inlägg. Jahaja, du kanske redan märkte det. Nåväl. Haha, skulle bara visa upp min hemsida! Tänk att allt är nästan klart nu! Bokomslaget är färdigt, SÅ HIMLA NÖJD, och boken är färdig skriven. Har pengarna som jag sparat ihop, har mailet företaget som ska trycka boken till mig. Och ja, fixat hemsidan lite extra, såsom lagt dit en pretty good header som jag gjorde inatt. Hihu. Kan inte förstå att en del av mina drömmar går i uppfyllelse. Underbart ! Kika gärna ni på hemsidan :)
Boken kommer upp någongång i februari !! Wiii
//Tryck på bilden för att komma till min hemsida//
Open your eyes
Det man kan förändra, tror man inte går att förändra.
Därimot kämpar man med all energi man har, för att försöka förändra saker som man egentligen bara borde acceptera. Det är komplicerat dedär. Och inte blir man klokare på hur det fungerar eller varför det är sådär.
Det enda jag vet är att man kan göra mer än man säger. Ibland ljuger man för sig själv, och tillslut tror man på det.
Man har stängt sina ögon för verkligheten för man har "levt" för mycket i den.
Ju närmre jag är, till att bli fri. Ju mer hat känner jag och rädsla. För vem är jag, när jag är fri ? Jag vet bara vem jag är nu, nu som fånge. Jag antar att när jag blir fri, så kommer jag fortsätta vara jag. Men...hur kommer livet påverkas, när jag känner något jag aldrig känt förut? 14 år av .. vad ska man kalla det? 14 år av smärta, tortyr och jag förstår inte hur man orkat vandra som en vilsen själ i så många år. Vart fick jag hoppet ifrån? Hur kunde jag vara så hoppfull trots att jag inte hade något att hoppas på. Vad kom den där gnistan, långt inom mig, ifrån?
Hur som helst en gnista och hopp, som fått mig överleva. Jag vet inte om jag vågar tro det, men är
-ett riktigt liv- en belöning för allt kämpande? Jag hoppas verkligen det.
Jag vet att mirakel kan ske, jag är ju ett av dom. Det är vi alla på något sätt.
Man kan inte se, om man inte vågar öppna ögonen. Ibland kan det betyda att man måste öppna något inom sig själv för att kunna se klart. Det gäller att vara mottaglig för de bra sakerna i livet.
Annars blockerar man lyckan och sig själv. Man blockerar det man förtjänar här i livet och den såkallade konsekvensen är att man i slutet sårar sig själv mer än vad man blivit sårad utav andra.
/ Sophie*
Someday
Someday all this pain will make sense. But i don't think pain happends for a reason. Not all of the shit i've been through is for a reason. But one day i will find my own home and the safe life i know i deserve. I don't deserve people who talk behind my back,let me down and hurt me. etc. I deserve real love, whatever that feels like. I deserve a whole family, and i can't get one before i start my own one. I deserve people i can trust and people that protect me as much as i protect them.
Someday. The devils can see me in my eyes, and feel the pain i felt. And that their own words, couldn't stop me from telling the truth. That i do deserve good things. and... i will show them. That i can be loved.
" You will never be loved "
" Nobody wants you "
" We are the best thing you can ever get"
You know what? I'm the best thing i can get. So, you all was wrong.
If nobody got me, i got me.
If nobody loves me, i love me.
If my life never gets any better. I know i have change many peoples life. And that's was all i ever wanted to do. When i was a little girl, i promised myself, to take care of my little brother, and before i die, i had to make at least one person happy. And.. i have.
So i'm not even near of being worhtless in this world. You had so fucking wrong.
They don't own me anymore, they can't hurt me.
I'm saying goodbye. But soon, we will seen again.
I won't do this? I won't tell everybody the truth about what happend? watch me.
Ta en paus och kom tillbaka igen
Ibland är det bästa man kan göra : Att ta en paus ifrån allt. Vänner, förhållanden, familjen.
Har man det mycket bråkigt med noll tillit så får man rensa de människor som får än må dåligt i sitt liv, hur svårt det än är, liksom våga släppa taget. Jag är alltid den som oftast är ensam om att säga ifrån, i min omgivning. Men även om det är så, så har jag svårt att släppa taget. Jag vet inte om det är för att jag bryr mig så mycket om personen, eller om jag är för säker på vad jag betyder själv för denne. Tyvärr har man insett i slutet att man inte betydde ett dugg. Även om personen sa det klart å tydligt..
Nu när man äntligen sluppit vissa människor, det är då man känner sig så fri. Jag känner mig fri på ett sätt jag inte kunnat göra förut. Det är synd att man inte kunde förstå långt tillbaka, hur skönt det är att släppa taget om något som tynger än. Men jag känner mig tom ändå. För de personer som svikit mig på de värsta sätten, det tar en stor bit ifrån själen varje gång. Och jag vet inte hur jag ska våga och kunna, släppa in andra människor i mitt liv.
För varje gång jag gör det på ett eller annat sätt, så händer ju samma sak om och om och om igen. Det tar liksom aldrig slut på sorg och elände. Jag är inte en ängel ? Men jag är en sådan pass bra människa, att jag inte förstår hur man ens kan komma på tanken att såra mig. Och jag förstår inte varför jag blir behandlad på samma vis. Även om jag inte drar alla över samma kant, så kvittar det. Det är sjukt att jag blir behandlad på exakt samma sätt, trots att det har med olika personer å göra. Att lära sig olika läxor? ja jag har lärt mig massvis. Men varför inte förängångskull få en bra människa i sitt liv, när man väl vågar öppna upp sig å ha dom i sitt liv.
2013 - Ett tufft år? Mitt liv har varit tufft i 17 år. Därimot har året fått mig inse mer, våga mer och någon gång i slutet av året så gjorde jag en sak som var början på mitt nya liv. Och jag hoppas verkligen att jag får rättvisan på min sida.
2014 - "mitt" år? Det är ett helt vanligt år, bara det att jag kommer bli äldre. Kommer få fler erfareneter, och förhoppningsvis kommer jag kunna leva och inte överleva. 2013 var början på mitt nya liv och jag hoppas att detta nya året blir fortsättningen på mitt nya liv.
Som tur är, har jag fått lära känna underbara vänner. Vänner jag inte trodde fanns. Och lärt känna nya personer slutet av året, och hoppas även dom, är här för att stanna.
trött på hejdå och svek. Nu vill jag bara göra det jag måste göra för att kunna leva, och sen börja njuta av livet man kämpat för att få !
/ Sophie *
Det kommer bli bra, om man inte tillåter något annat det vill säga.
Allting blir bra
Det är så underbart ! Att när man förlorar 1-2 personer så lär man känna någon ny. Bara sådär!
Och dom man förlorar, alltså? Det är ju ingen stor förlust om man tänker efter. Och när man finner en annan person, en äkta person. Ja? Då är det ju hellre den personen man har i sitt liv
än dom man nyligen "förlorade" ?
Haha. Skrattar för att .. man behöver inte må dåligt, trycka ner sig självt, bara för att man slipper ha vissa människor i sitt liv. Som jag sagt förut. Du behöver inte oroa dig! Förlorar du din bästavän, tro mig. Du kommer finna en så mycket bättre vänskap! Det blir bra. Allting blir bra. Trust me.
23 December
Bara 1 dag kvar till den dag folk kallar JulAfton. Är det nu man ska känna stress, samtidigt som världens lycka? Lycka över vad, är min fråga. Om man inte känner lycka innan juldagen, vart kommer lyckan då ifrån just den dagen. Och har man inte haft alla nära och kära samlade innan, hur skulle det kunna bli så just denna dag? Är det gemenskapen man uppskattar på julafton, eller vad exakt är det som är så speciellt? Vad längtar alla efter egentligen? Har man inte gemenskap, lycka eller alla nära och kära samlade annars, varför skulle det vara annorlunda den 24 december varje år.
Menar nu inte att förstöra eran längtan till morgondagen. Men... 24 december kanske innebär mycket för många, men för mig å fler människor i världen, så är denna dag kanske ett av dom värsta dagarna. Dåliga minnen och påminnelse. Om saker som hänt och om saker som man önskade vore annorlundare. Det är inte alla som sitter vid ett stort runt eller avlångt bord med massa mat uppdukat fint. Med sin flickvän, pojkvän mittemot och sina föräldrar, vänner, kusiner, syskon, far/morbröder och faster och moster på andra sidan. Med sin farmor och farfar bredvid och morfar och mormor. Det är inte alla som har en grön gran med pyntade, glittrande ting. Det är inte alla som samlas där omkring bland paketer i olika storleker och innehåll. Inte alla som kan skratta och njuta av en trevlig stund. Som kan minnas denna dag som en fin och minnesvärd stund.
Nej, för vissa andra, är detta en dag full av ångest och hat. Besvikelse och sorg. Precis som vilken dag som helst. Bara det att alla förväntar sig att ALLA längtar till julafton. Att alla får paket och kommer vara LYCKLIGA. Att alla kommer må bra i just denna stund. Att alla har något gott å se framimot. Att folk förväntar sig det, får än ångestfylld. Vad ska man säga när dom frågar:
Hade du det trevligt å roligt?
Hade du alla dina nära och kära vid din sida?
Vad fick du i julklapp?
Ja. Vet ni vad. Min familj är förstörd. Jag är förstörd. Jag har fått julklappar av vissa, och är tacksam över det givetvis. Men jag firar inte jul. Precis lika lite som jag firar min egna födelsedag. Att fira vissa speciella dagar där hemska minnen känns extra djupt, det är som att fira de dåliga minnerna. som om det vore en bra sak att de hänt. Är rätt säker på att inte många skulle förstå detta inlägg.
Men å andra sidan. Lika mycket som de flesta förväntar sig att alla längtar efter julafton, lika mycket lite, förväntar jag mig förstående läsare till just detta inlägg.
Önskar er ändå en god jul. Nej. Jag önskar er en trevlig dag, precis som jag önskar er en trevlig dag, alla dar i era liv.
/ Sophie*
Of the night
Mycket verkar gå åt helvete, kan ju inte påstå något annat.
Men tar det med en nypa salt, för det är ju komiskt en aning.
Komiskt och inte så ovanligt att allt händer på en och samma gång.
Både stora och små saker sker, men varför måste det hända på samma gång? Kan det inte delas upp eller.
Måste man ta vad som helst? Jo tack, stark och överlevare än man ju. Men snälla? En dags lugn och ro är väl det minsta man begärt och det enda dessutom.
Vill bara veta om jag ska följa planen eller shita i allt. Hm, nej jag ger inte upp så gör som jag tänkt mig så blir det bäst. Sen kanske inte allt "slutar" som man tänkt, men det är ju en annan hundrafemma.
What should i do....just gooo with da flow
but i have my own way tho
/ Sophie*
Gör det du inte gjorde då
I helgen fick jag besök utav min fina vän. Hon kom i fredagskväll & stannade tills idag söndag. Mycket skratt, bus & mys & hela mötet var mer än behövligt. Önska bara att tiden inte hade gått så himla fort, att hon kunde vart här längre. Nu känner man sig tom & ensam igen... Men som tur är kan man fortfarande ha kontakt. Och det dröjer inte 7 månader till, tills man ses igen. Nej det blir snart !
Tack för ditt besök, saknar dig redan..❤️
