Isåfall är vi alla förlorare
Alla människor har och kommer känna att dom förlorat något. Lite som mycket.
En del av oss har förlorat hela sin familj, eller någon familjemedlem. Förlorat en vän genom döden, eller en vän som inte längre vill eller kan stanna kvar i ens liv. Förlorat en kille eller tjej man tyckt om.
En del av oss har förlorat en kroppsdel dom behövde amputera bort. Vissa har förlorat sig själva i någon olycka, som gjort att dom blivit skadade på något vis. Dom kanske inte minns något, eller så kanske dom tappade förståndet. Dom kanske blev förlamade. En del av oss har tappat bort sig själv i samhällets krav. Allt för att vara till lags.
Jag är en av dom som förlorat. Och jag önskar att jag var med om lite, men dessa snart 15 år har jag fått uppleva för mycket. Och samtidigt tillräckligt. Tillräckligt för att förstå mig på livet, mig själv, andra människor och allt det vi inte har någon aning om i det stora hela. Jag känner att nu har allt av det värsta redan skett mig, och att jag i framtiden inte behöver vara med om lika stora tragedier, förhoppningsvis. Och att vad jag än får för hinder på vägen, så kommer det vara som en liten smula igemfört med allt annat jag upplevt. Så det är bara att ta ett djupt andetag och blåsa bort smulan, sen är det löst. Jag är inte tacksam för att jag förlorat, men jag är tacksam för att jag känner mig som en vinnare trotsallt.
Det sägs att ingen föds till en vinnar, men vi kan alla leva och dö som en. Du kanske förlorat mer än du vunnit, men tänk igenom allt du vunnit. Hur stor betydelse har dom sakerna och händelserna igemfört med allt du förlorat ? Jag menar... väger inte din lycka för det du vunnit, tyngre än den sorg du har för det du förlorade? Hur ont det än gör, så låt lyckan för minsta lilla del, väga tyngre än den största sorgen du bär på.
Jag tvingade mig själv må dåligt i många år. Delvis för att jag inte trodde jag förtjänade bättre än så. Och för att jag var rädd att gå vidare. Jag trodde inte det var okej att må bra, när man har så mycket att må dåligt över. Så jag mådde så dåligt att det ledde till ännu mera dåligt. Och där befann jag mig, livlös på bottnen. Tills jag ändrade min inställning, tills jag slutade tillåta mig må dåligt över saker jag inte ska behöva må dåligt över. Jag ska inte behöva må dåligt och ha dåligt samvete över vad andra gjort. Tillåt dig själv må BRA, skratta, le och känna trygghet och slappna av. Tillåt dig själv att säga nej till allt som har med annat än lycka å göra.
Nu står jag inte på mounteverest direkt, med allt jag någonsin önskar mig i mina händer. Men jag är heller inte klar med mitt liv, detta är bara början. Så det är inte meningen att jag nu ska stå där på största bergstoppen och har alla drömmar uppfyllda redan. Jag ska fortsätta leva och låta drömmarna slå in då och då, eftersom livet är långt. Men det är för kort för att slösas på negativitet.
Ingen föds till en vinnare, men vi kan leva och dö som en.
Och du lever som en vinnare, om du lär dig att leva rätt. Leva för dig själv.
Du behöver inte uppnå allt på en gång, men låt inte ditt förflutna hindra dig från att uppleva något alls.
/ Sophie*
Vad du än känner och vad du än tänker, så finns det någon där ute som känner och tänker exakt lika dant.
Vart du än befinner dig, så är du aldrig ensam. Vad du än upplever, så finns det någon där som upplever och upplevt samma sak. Vi alla har förlorat något, eller kommer förlora något. Men sålänge du aldrig ger upp - är du en vinnare i detta livet.
