Även om man inte behöver det längre
Jag påstår att jag alltid håller det jag lovar. Och ja, det är sant. Men i vissa fall kan situationer ändras. Antingen är det för svårt, eller känns meningslöst. Eller så ändrar man åsikt. Jag försöker iallafall lova sådant, jag vet inte kommer ändras. Därimot när jag lovar något och vet att det kan dröja, ( om jag lovar att se till något att ske ) då säger jag det - "Jag lovar att -detta- kommer ske, men det kan ta sin tid." Och ja, oftast har det väl tagit tid, men det har alltid skett.
Jag blev lovad en sak, men kanske lät det mer som ett löfte i mina öron, för att jag själv ville att det skulle vara ett löfte. Vad det än var, så är läget inte så som jag trodde det skulle vara. Oavsett vad som än hände. Nu är det som att det man sa, oavsett om det var under en längre tid eller en kort stund, inte räknas. Antingen räknas det inte, för att det är svårare än man tror. Än man trodde... Eller så är det kanske inte lika mycket betydelsefullt längre. Och isåfall vore det synd, eftersom det jag säger är betydelsefullt, faktiskt alltid kommer vara det för mig. Oavsett om det är svårt, jobbigt. Saker och ting kommer alltid betyda något för mig. Vad det än är. Vem det än är.
På så sätt, behöver man inte vara "orolig" att än inte betyder något för mig längre. För det gör man alltid. Hur många år det än tar. Hur relationen än ser ut i nuet eller framtiden. Det som en gång betytt, kommer alltid ha den platsen mer eller mindre, även om man kanske gått vidare eller inte behöver samma saker längre.
/ Sophie*
