Thanks and goodbye
Sitter och äter mat jag gjort och en kopp kaffe såklart. Känns inge vidare, snackar inte om maten längre, utan om det övriga livet. Jag kan verkligen inte fatta hur äldre/vuxna kan bete sig på det viset och inte stå för det. Ärligt. Hur orkar man leva med sig själv? Jag beundrar mig själv, det som finns inom mig, för att jag orkar stå ut med alla som sviker mig dagligen. Tycker ni om att svika mig? Den som alltid lyssnar, den som alltid ställer upp? Den som försvarar er? Varför sviker ni en sådan människa? Det är ju inte så att det finns många utav mig direkt.
Det är inte synd om mig, det är synd om er som måste vara fula/kallhjärtade människor. Jag är jag, och det spelar ingen roll vilken shit jag fått och får i mitt liv, jag är inte den lättaste att trycka ner, så
i wish yå väry gåd lack.
i was wrong. That i once again thought my own family could change. Thanks and goodbye.
