Tankar Tankar
Det är så jävla synd, ursäkta mitt ordval, att vuxna människor och människor i överlag. Inte kan bete sig som man ska göra!
"Gör inget om jag är elak, bara jag får säga och göra som jag vill"
"Gör inget om jag är en falsk rykte människa, jag kan berätta en snyft historia så glömmer människor hur elak och självisk jag är. För en stund iallafall, tills jag hittar på en annan historia man kan tycka synd om"
SUCK. Alla berättar om sina liv, eller något annat - ja det är inget fel med det alls. Jag har också en stor berättelse om mitt liv, men om jag någongång öppnar upp mig för någon och berättar en del av den, så gör jag det f*n inte för att folk ska säga hur synd det är om mig. Det är faktiskt en anledning till varför jag -inte- berättar något. Det man vart med om, ja det är sjukt hemskt. Men "Synd om" ? Är det ens ett ord. Det är mer synd om de människor som gjort illa någon annan människa. Synd att dom får leva med sig själva.
Nej men... detta är en sådan tuff period för mig nu. Det blir bara tuffare ju närmre tiden blir till vad som ska ske. Och det tuffaste är att man får noll stöd i själva omgivningen. Jag får stöd av min fina vän, utan henne skulle jag inte räkna det andra för stöd.
"är du inte nöjd med det lilla stöd du får eller?"
"är du inte nöjd med det lilla stöd du får eller?"
Att få någon annan må dåligt, ÄNNU mer dåligt, nej det är inte direkt stöd någonstans.
Finner inte tillräckligt med ord, men hemskt är det iallafall. Tack ni som satte mig till världen, för att ni finns där. ("Tack")
/ Sophie *
