Behärskning är inte att hålla sig undan
Ligger i soffan, börjar bli sjuk vilket som vanligt alltid kommer lägligt (eller inte). Ska nämligen iväg snart i några dar, början av juli & hemma strax innan min födelsedag, som jag inte vet om jag ska fira än. Får väl se. Men det är så typiskt att något ska hända när jag ska göra något.
Jag blir sjuk, får ögoninflammation, blir brännskadad ja osv. Inte så ovanligt att det värsta ska drabba mig inte :):):)
Men bara å bita ihop & släpa sig iväg ändå. För dit jag ska dra gör jag varje sommar.
Nu ligger jag som sagt i soffan & vilar. Har diskat & lite annat, och drack nyss te. Föredrar ju kaffe men ja, varför jag ens skriver sådana här ointressanta saker har jag ingen aning om. Haha, får låtsas att det är något intressant ;)
Jag förstår inte vad det är som drabbat mig. Eller rättaresagt, det kanske är exakt det jag gör, förstår. Förstår så mycket att det äter upp mig innifrån. Jag förstår så mycket att smärtan försöker krama om alla funktioner, så att jag inte kan stå upp, utan faller på knä. Så att jag måste tänka på att andas men det är omöjligt, därav skapar både panik för att jag vet att jag måste stå ut med att inte kunna andas trots att det är ett måste för att leva, och skapar frustration som jag inte kan behärska med att låta lugnet ta över. För vilket lugn? Jag har inget lugn.
Varken inombords eller i omgivningen. Aldrig lugn och ro.
Det sägs att enda chansen att behärska något är att gömma sig från det. Hålla sig undan. Det funkar ett tag. Men på ett eller annat sätt är det enda sättet, att vara i närheten av det man ej behärskar.
När det kommer till ilska, så är enda behärskningen att låta allt komma ur än. Men man får istället lära sig att begränsa & välja andra sätt. När det kommer till ilska är det bättre med ord än handling i det fallet. Så man får byta ut något mot något annat.
/Sophie *
