Even if i die trying, at least i tried.
Tids nog faller allt på plats. Jag tror på det.
Kanske blir det annorlundare än jag tänkt mig, men bättre än det är nu, blir det med all säkerhet.
Jag kanske har för stora drömmar enligt dom andra, men jag har ju redan gjort stordåd, så vem kan mig klandra?
Ja, kanske blir det inget uppfyllelse i allt, men att kämpa vidare ändå, är väl bättre trotsallt.
Jag har gjort misstag, jag har gjort dom flera gånger. Men att bli en bättre människa, har fått mig slippa denna ånger.
För det är bättre att visa att man är bättre än de misstag man gjort, och sluta bry sig om de som dömmer, och för vad dom nu trott.
För jag är starkast, jag är så modigast. Jag har funnit ljuset, där i mörkret som jag suttit fast.
Det är okej nu, bättre blir det snart. Jag kanske har all rätt att hata livet, men nej, jag vet att det även kan vara underbart.
Jag förlåter mig själv, för att jag plågat mig själv för saker jag ej gjorde. Jag accepterar tiden jag inte kan ändra på, och saker som de vuxna kunde göra annorlunda, det som dom borde.
Min själ, den är underbar och smärtan den lidit, den som varit så djup.
Är något jag tackar för varje dag, för att min själ överlevt det som hänt förut.
Traumatiska upplevelser, jag överlevde dom värsta.
Och beroendena, ja dom hela tiden fresta.
Men man sa ifrån, man kunde stå imot.
Men den dag man föll tillbaka, man kände sig som en idiot.
Så jag förlät mig själv återigen. Och jag kommer försöka hålla mig ifrån,
för jag tänker på kärleken.
Den som finns överallt, man måste bara se.
Då kommer man förstå, att det finns så mycket att kämpa för, man kommer förstå de.
En dag kommer jag hitta hem, jag kommer fylla världen med drömmar.
Jag kommer hjälpa ännu mer människor, de som fallit i motströmmar.
Jag kommer hitta min plats, där jag ska vara.
Jag ska le varje dag, tills det är dags att fara.
Fara iväg upp till himmeln, jag ser så blåklar.
Men kärleken jag givit, och alla minnen utav mig. Jag vet att dom aldrig glöms, dom kommer förevigt vara kvar.
:) / Sophie*
