Hjälpande jag, bad om hjälp denna gång
Dom senaste dagarna, eller dom senaste två veckorna får jag nog säga.
Så har jag gjort rätt mycket. Umgåtts med gamla vänner, såsom nya. Och verkligen vågat umgåtts med någon, när jag mått sämre. Jag brukar annars krypa in i mitt skal och stöta ifrån allt och alla, inkl. mig själv. Men den gången så gjorde jag något jag inte brukar göra. Jag tog kontakt med en ny vän och vi hade en jätte rolig och fin kväll tillsammans, precis vad jag behövde. Istället för att sitta hemma med ångesten i knät, eller gå ut och dricka, hade bara gjort mig dåligare. Men jag vågade säga att jag behövde sällskap på rätt sätt. Det är faktiskt ett stort steg för mig.
Jag har också varit hemma själv i några dagar med min bror. Det blev mycket mer -städa- än jag brukar göra. Nja, jag brukar ju fixa, men tack vare min kroniska ting så är det inte lätt att göra lika mycket som man önskar man kunde. Men dessa dagar hade jag tydligen en väldig energi. Kanske mest för att jag hade dåligt humör inom mig. Då brukar jag göra något bra av det istället och då får jag använda den negativa energin till att få saker och ting gjort. Brukar funka. Det är ju en energi åtminstonde, så man får välja om man vill att den dåliga energin ska sätta sig i huvet, eller om man ska passa på att använda energin till något bättre.
Jag är ingen bakar-människa. Men eftersom min lillebror ville ha något så fick jag väl sätta igång och göra något jag inte brukar göra haha. Gick åt h.... trodde jag ! Men sen blev det ju hur gött som helst ;) ofc. Det var ju jag som gjorde det ;) Haha.
Värmde hallon, och la i honing och lite annat, blev gött och sen gjorde jag en sockerkaka med hallon i. Blev typ en blandning utav en sockerkaka och paj. Haha, men ja gött det med trots allt.
Annars har jag väl, trots känslorna och tankarna och måendet i övrigt. Haft det rätt ok ändå. Eller.. man får helt enkelt göra det bästa av allt. Mer kan man inte göra, och mer kan man inte begära utav sig själv.
