Rädslan att hantera
Ens inre kan då allt göra ett spratt för än. Alla känslor och tankar ändras ju som årstiderna. Och just nu vet jag inte vad man ska säga att man känner. Är jag glad? Jag kan va! Är jag ledsen? Nja, nä inte vad jag vet.
Liksom, haha...
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
Jag tror att jag mår rätt hyffsat trots omständigheterna från då & nu. Men att jag inte riktigt vågar vara glad fullt ut för att jag är rädd att åter bli besviken - sviken - lurad och att ens hopp om att det blir bättre, ska raseras som det gjort många gånger. Men å andra sidan kan det bara bli bättre från och med nu, trots att motgångar alltid kommer finnas vissa dagar.
Men jag är rätt slut i själen, på att behöva vara rädd för att inte få det jag behöver. Det är okej att känna så. Men jag önskar att jag kunde hantera rädslan på bättre sätt - än att stänga av mina känslor, när det bara leder till att jag förstör det som kan bli bra. Och eller är bra.
Känns som att jag behöver någon slags "försäkring" på att det bli bra. Som ett skrivet kontrakt. Men jag behöver inte något bevis eller lovord. Jag behöver bara fatta att bara jag tror på det bästa så blir det bra tillslut. Och blir det inte bra med vissa ting, ja då får jag ta det som det kommer. Jag är stark nog att ta mig igenom vilket hinder som än sker.
Tog lite kort på kissen
