Så det är
Hur ont jag än har fysiskt & psykiskt så är hoppet det sista som lämnar mig. Även om jag haft stunder då jag gett upp så har ändå hoppet funnits. Kanske inte alltid som den lågan den kan vara, men aldrig mindre än en gnistra. Den finns alltid inom mig oavsett vad det gäller.
Just nu kommer jag inte skriva så mycket tankar å vardag utan kanske lägger in bilder/videos eller något sådant, kanske är något som bara är för stunden men så ni vet varför jag inte håller anteckningarna vid liv.
Att vara orkeslös får än ännu tröttare.
Appen Ruzzle, utmana mig om ni vågar! Nu visar jag en bild på mitt rekord tal men får ju inte såhär mycket varje gång såklart. Jag heter där > HLIE
