Tacksamhet tillbaka
Jag kallar mig som andras psykolog, för det stämmer. Och jag gör inget hellre än att lyssna på andras bördor, och sedan kunna hjälpa dom med deras frågor om livet. Jag löser ingens problem, men jag ger dom mina egna erfarenheter så att dom själva kan få mer redskap till att lösa saker och ting. Jag försöker få andra förstå att man varken behöver vara utbildad, eller känna någon person, för att kunna hjälpa andra. Jag tror jag fått en del att förstå det, och jag tänker fortsätta få andra förstå vad mycket man kan göra för någon annan. Att bara visa att man är en god lyssnare, tro mig, det gör så himla mycket för en person som har det svårt.
En av personerna jag skrev till är min numera, en av mina närmsta vänner. Jag kände honom inte, visste bara att han hade några gemensamma vänner/bekanta. Det kändes som ingen förstod, förutom jag. Och om någon nu förstod att allt inte verkade stå rätt, så var jag förmodligen den enda med mod till att verkligen lyssna och finnas där. Jag kände att jag inte bara kunde ignorera någon som behövde någon där på riktigt. Så jag tog kontakt med honom. Jag skrev att jag finns där, jag vill finnas och jag vill lyssna på vad det nu än är som tynger honom. Han tackade, men jag vet att han inte riktigt trodde på det i början. Att jag verkligen var en av dom få som menade vad jag skrev.
Han fortsatte må dåligt och jag gav mig inte. Jag skulle få honom förstå att det finns människor som bryr sig, ja och hur konstigt det än kändes eller verkade vara, att någon som han aldrig talat med förr brydde sig - så skulle han bara få se att han nu hade med en tjej å göra, som inte gav sig. För jag är sådan, som aldrig tänker ge upp någon annan som behöver mig, någon. Men självklart, om någon inte vill ha hjälp alls, så avvaktar jag tills personen själv vill ta imot hjälpen. Men kan jag hjälpa någon, så gör jag det. För varför inte göra ett enda p'ss, när jag faktiskt kan göra en hel del förändringar för andra människor, och omgivningen i allmänhet. Jag brukar säga att dom som kan göra mest, oftast gör minst. MEN jag tänker aldrig bli en sådan människa som inte tar vara på de erfarenheterna jag har, som kan hjälpa hur många andra som helst.
Tiden gick och han började förstå att jag finns där på riktigt, och jag kände mig glad att han äntligen förstod, mer eller mindre. Efter ett tag kom han och hälsade på mig, och vi bor 3 timmar ifrån varandra, men han åkte till mig ! Vilket var första gången jag kände att någon verkligen kunde göra något sånt för mig. Sen efterhand är det faktiskt fler som åkt för att hälsa på mig, även om dom bott på avstånd. Men han var den första som fick mig känna att folk kan ställa upp tillbaka.
Med tiden, tyvärr, så hände saker i våra bådas liv. Då jag har ett svårt liv som jag försöker reda ut, så det blev för mycket så jag tog avstånd. Vilket han också gjorde.
Förra året gjorde han en liten refräng till mig, som jag blev hur glad som helst över.
Och nu hände något helt oväntat. Jag såg på facebook en ny video han gjort, å då hade han gjort klart låten till mig. Och det var helt och hållet oväntat !!! Sedan spelade han in den på nytt så den kan ni lyssna på här nedanför.
Tack så jättemycket för din låt till mig. Du är den första som jag känner visar sin uppskattning för allt jag gjort. Det är inte många som gett tillbaka lika mycket energi tillbaka som jag gett. Och det är inte många som någonsin gett mig ens ett tack. Men detta tar jag imot som en stor tacksamhet från din sida. Och det glädjer mig mer än ord kan beskriva. Då kan jag med ro känna att det jag gjort för dig varit tillräckligt och att du uppskattat det och lärt dig av min hjälp på många sätt.
Och yttligare text. Många väljer att inte hjälpa någon, för dom tänker
" Nej henne/honom vill jag inte bli vän med"
Nej, men du behöver inte vara hennes eller honoms vän för att du väljer att göra något bra för personen. Jag och Joakim är inte nära, men ändå nära. Men för att vi valde att vara vänner. Jag har hjälpt så otroligt många i mina "Unga" dar, men inte är jag vän med allihopa för det? Så nästa gång du vet att någon där ute behöver din hjälp, gör det du kan. För den enda konsekvensen som blir om du inte hjälper någon du ser med dina egna ögon behöver hjälp, det är en konsekvens som man verkligen inte vill ska ske och man kan hindra det mer än man tror.
/ Sophie*
