Sista droppen av skadegörelse
Till en början dränkte jag sorgen. Tills jag hällde ut den sista droppen av skadegörelse. Jag är inte idioten här, så varför ska jag straffa mig själv? Hejdå till den smärtan och hej till frielsen! Hejdå till dig som trodde du kunde påverka mig och mitt liv något mer. Vet inte vad du är men ingen som kan påverka mig längre.
Sa jag att det kändes tomt? Haha, jag menade givetvis att det har känt riktigt skönt utan dig i hälarna.
Om jag är ledsen? haha nej? Har väl ingen anledning? Såååå speciell var du inte, uppenbart. Så som du betedde dig.
Lovade mig själv att inte bli påverkad av någon som inte har något värde i mitt liv mer. Så i won't fall that easy this time. Goodbye :)
/ SOPHIE*
MIN HEMSIDA OCH BOK
Hej !
Nu har jag skrivit om min bok på hemsidan, kika gärna in!
Gå in på PRODUKTERNA och tryck sedan på bilden. Där kan ni läsa vidare!
/ Sophie*
Tankar Tankar
Det är så jävla synd, ursäkta mitt ordval, att vuxna människor och människor i överlag. Inte kan bete sig som man ska göra!
"Gör inget om jag är elak, bara jag får säga och göra som jag vill"
"Gör inget om jag är en falsk rykte människa, jag kan berätta en snyft historia så glömmer människor hur elak och självisk jag är. För en stund iallafall, tills jag hittar på en annan historia man kan tycka synd om"
SUCK. Alla berättar om sina liv, eller något annat - ja det är inget fel med det alls. Jag har också en stor berättelse om mitt liv, men om jag någongång öppnar upp mig för någon och berättar en del av den, så gör jag det f*n inte för att folk ska säga hur synd det är om mig. Det är faktiskt en anledning till varför jag -inte- berättar något. Det man vart med om, ja det är sjukt hemskt. Men "Synd om" ? Är det ens ett ord. Det är mer synd om de människor som gjort illa någon annan människa. Synd att dom får leva med sig själva.
Nej men... detta är en sådan tuff period för mig nu. Det blir bara tuffare ju närmre tiden blir till vad som ska ske. Och det tuffaste är att man får noll stöd i själva omgivningen. Jag får stöd av min fina vän, utan henne skulle jag inte räkna det andra för stöd.
"är du inte nöjd med det lilla stöd du får eller?"
"är du inte nöjd med det lilla stöd du får eller?"
Att få någon annan må dåligt, ÄNNU mer dåligt, nej det är inte direkt stöd någonstans.
Finner inte tillräckligt med ord, men hemskt är det iallafall. Tack ni som satte mig till världen, för att ni finns där. ("Tack")
/ Sophie *
Tomorrow will be a "today"
Igår på morgonen, runt halv 11, åkte jag iväg en stund. Skönt å komma ut, samt att ha ett trevligt samtal med en trevlig människa. Lite senare på kvällen kom min lillebror hem, precis som vanligt över helgen.
Tidigare på dagen, runt 13:00 så ringde jag ett viktigt samtal !
Jag skulle ringa bokförlaget, och bestämde mig för att inte skjuta upp det längre än till ett, men jag var så otroligt nervös, vilket inte är så likt mig. Jag visste inte ens varför jag var nervös? Eller om jag egentligen ens var nervös på riktigt. Hur som helst, det gick några minuter över ett, och tillslut ringde jag. Okej.. jag la sedan på efter några toner haha. Men ringde sedan upp igen. Trodde jag hade ringt fel, för det stod något konstigt på mobilen. Men jaja, hur som helst. En trevlig man svarade i luren och samtalet gick jättebra. Det var inte så farligt som man trodde innan man ringde, med andra ord. Jag ställde lite frågor om boken, han ställde lite frågor osv. Allt kändes kanon, och efter samtalet när jag lade på... Jag visste inte vad jag skulle göra av lyckan! Jag ville studsa upp och ner som en boll, samtidigt som jag skrattar och skriker hur jag glad jag är för att en dröm snart går i uppfyllelse. Jag fick inte fram ett ord... men i mitt huvud snurrade alla tankar runt.
Ja, så snart när man gjort lite saker med det som ännu bara är ett skrivet dokument, så kommer sedan det skickas in till förlaget och sedan är tryckningen igång! Wiii. Glad? Bara förnamnet.
Idag är det Lördag och händer nog inte mer än bara chill. Men det är skönt det, och behövs. Med den noll energin jag har ...
Write your own story
Vaken nu? Som vanligt har jag inte sovit än. Somnar antagligen lite senare, men ska försöka hålla mig vaken och göra än massa saker idag. Har redan gjort lite saker och varit duktig. Vilket jag alltid är ;)
Hur som helst, blir väl inget speciellt inlägg. Jahaja, du kanske redan märkte det. Nåväl. Haha, skulle bara visa upp min hemsida! Tänk att allt är nästan klart nu! Bokomslaget är färdigt, SÅ HIMLA NÖJD, och boken är färdig skriven. Har pengarna som jag sparat ihop, har mailet företaget som ska trycka boken till mig. Och ja, fixat hemsidan lite extra, såsom lagt dit en pretty good header som jag gjorde inatt. Hihu. Kan inte förstå att en del av mina drömmar går i uppfyllelse. Underbart ! Kika gärna ni på hemsidan :)
Boken kommer upp någongång i februari !! Wiii
//Tryck på bilden för att komma till min hemsida//
Those who are hardest to love
Det jobbigaste är när man är fångad i sina egna tankar, inte ens man själv kan göra sig fri. Ja, till en början är det så. Men sedan är det ju ändå bara än själv som verkligen kan ta sig ur det.
Jag undrar hur allting kommer gå. Om
hoppet varit tillräckligt..om ens kämpande faktiskt lett till något bra. Om ens liv verkligen kommer klarna upp & bli lika tryggt, äventyrligt & kärleksfullt som man önskar.
Jag tror på ödet. Jag tror inte att dåliga saker som sker är alltid med mening, men jag tror att det man lärt sig under resans gång, och de människor man möter på ett eller annat sätt i den stund, det tror jag är meningen.
Den värsta känslan är saknad. Sen att känna sig maktlös. Värdelös, otillräcklig. Oälskad. Jag är älskad, men det finns dom som borde älska mig som inte gör det. Dom som borde visa det dag som natt, och som ska ge ens liv en trygghet från första stund.
En dag, när jag får mitt egna liv. Min Egna familj, förhoppningsvis. Då kommer det vara omöjligt att låta det gå en enda sekund utan att visa min kärlek. Det längtar jag mest av allt efter. Att ge allt jag kan ge & ännu mer än så. Det är allt jag någonsin drömt om och kämpat för. Min egna familj.
Well. Kanske är även det något jag inte kan få. Men ? Då lever jag hellre i den fantasi världen än här,.
/ sophie*
Välja sida
I många fall så behöver man inte välja sida, utan det viktigaste är att man är på sin egna sida åtminstonde.
Men det finns två sidor man alltid kan välja mellan. Och även om livet är shit och man har all anledning å tycka å känna så, så behöver man inte välja den negativa sidan. Man måste inte det! Även om det känns som man inte har något val. Jag skulle inte sitta här och skriva om något jag inte har någon aning om.
Jag trodde inte det var okej för mig att gå vidare, pågrund den sorg jag bär på. Jag trodde att jag var tvungen & sörja livet ut. Och dessutom visste jag ingenting annat än sorg, vilket ledde till att jag inte heller kände att jag hade något annat val än att fortsätta må dåligt. Även om jag inte visste hur det kändes att vara lycklig, förutom hur jag trodde det skulle kännas, så förstod jag nu. Att det finns någonting där ute i världen som jag kommer må bra utav, och som kommer få mig lycklig för första gången. Men för att ens vara i närheten av det, så måste jag välja sida.
Och man måste välja rätt sida, som leder till rätt plats. Och även om man väljer den positiva sidan, innebär det inte att allt i livet ordnar sig på en gång, att man blir lycklig direkt eller att problemen blir mindre.Därimot blir det lättare för än själv att hantera saker, problemen blir inte få men man kanske inte gör dom större än vad dom är.
Det är svårt att välja en sida som man aldrig varit på förut. Man vet inte vad som kan ske eller hur det känns.
Men ens liv börjar utanför sina gränser. Utan för det vi kallar rädsla.
Jag måste nog följa mina egna råd ;) det är väl dags å inse helt enkelt.
Open your eyes
Det man kan förändra, tror man inte går att förändra.
Därimot kämpar man med all energi man har, för att försöka förändra saker som man egentligen bara borde acceptera. Det är komplicerat dedär. Och inte blir man klokare på hur det fungerar eller varför det är sådär.
Det enda jag vet är att man kan göra mer än man säger. Ibland ljuger man för sig själv, och tillslut tror man på det.
Man har stängt sina ögon för verkligheten för man har "levt" för mycket i den.
Ju närmre jag är, till att bli fri. Ju mer hat känner jag och rädsla. För vem är jag, när jag är fri ? Jag vet bara vem jag är nu, nu som fånge. Jag antar att när jag blir fri, så kommer jag fortsätta vara jag. Men...hur kommer livet påverkas, när jag känner något jag aldrig känt förut? 14 år av .. vad ska man kalla det? 14 år av smärta, tortyr och jag förstår inte hur man orkat vandra som en vilsen själ i så många år. Vart fick jag hoppet ifrån? Hur kunde jag vara så hoppfull trots att jag inte hade något att hoppas på. Vad kom den där gnistan, långt inom mig, ifrån?
Hur som helst en gnista och hopp, som fått mig överleva. Jag vet inte om jag vågar tro det, men är
-ett riktigt liv- en belöning för allt kämpande? Jag hoppas verkligen det.
Jag vet att mirakel kan ske, jag är ju ett av dom. Det är vi alla på något sätt.
Man kan inte se, om man inte vågar öppna ögonen. Ibland kan det betyda att man måste öppna något inom sig själv för att kunna se klart. Det gäller att vara mottaglig för de bra sakerna i livet.
Annars blockerar man lyckan och sig själv. Man blockerar det man förtjänar här i livet och den såkallade konsekvensen är att man i slutet sårar sig själv mer än vad man blivit sårad utav andra.
/ Sophie*
Someday
Someday all this pain will make sense. But i don't think pain happends for a reason. Not all of the shit i've been through is for a reason. But one day i will find my own home and the safe life i know i deserve. I don't deserve people who talk behind my back,let me down and hurt me. etc. I deserve real love, whatever that feels like. I deserve a whole family, and i can't get one before i start my own one. I deserve people i can trust and people that protect me as much as i protect them.
Someday. The devils can see me in my eyes, and feel the pain i felt. And that their own words, couldn't stop me from telling the truth. That i do deserve good things. and... i will show them. That i can be loved.
" You will never be loved "
" Nobody wants you "
" We are the best thing you can ever get"
You know what? I'm the best thing i can get. So, you all was wrong.
If nobody got me, i got me.
If nobody loves me, i love me.
If my life never gets any better. I know i have change many peoples life. And that's was all i ever wanted to do. When i was a little girl, i promised myself, to take care of my little brother, and before i die, i had to make at least one person happy. And.. i have.
So i'm not even near of being worhtless in this world. You had so fucking wrong.
They don't own me anymore, they can't hurt me.
I'm saying goodbye. But soon, we will seen again.
I won't do this? I won't tell everybody the truth about what happend? watch me.
Ta en paus och kom tillbaka igen
Ibland är det bästa man kan göra : Att ta en paus ifrån allt. Vänner, förhållanden, familjen.
Har man det mycket bråkigt med noll tillit så får man rensa de människor som får än må dåligt i sitt liv, hur svårt det än är, liksom våga släppa taget. Jag är alltid den som oftast är ensam om att säga ifrån, i min omgivning. Men även om det är så, så har jag svårt att släppa taget. Jag vet inte om det är för att jag bryr mig så mycket om personen, eller om jag är för säker på vad jag betyder själv för denne. Tyvärr har man insett i slutet att man inte betydde ett dugg. Även om personen sa det klart å tydligt..
Nu när man äntligen sluppit vissa människor, det är då man känner sig så fri. Jag känner mig fri på ett sätt jag inte kunnat göra förut. Det är synd att man inte kunde förstå långt tillbaka, hur skönt det är att släppa taget om något som tynger än. Men jag känner mig tom ändå. För de personer som svikit mig på de värsta sätten, det tar en stor bit ifrån själen varje gång. Och jag vet inte hur jag ska våga och kunna, släppa in andra människor i mitt liv.
För varje gång jag gör det på ett eller annat sätt, så händer ju samma sak om och om och om igen. Det tar liksom aldrig slut på sorg och elände. Jag är inte en ängel ? Men jag är en sådan pass bra människa, att jag inte förstår hur man ens kan komma på tanken att såra mig. Och jag förstår inte varför jag blir behandlad på samma vis. Även om jag inte drar alla över samma kant, så kvittar det. Det är sjukt att jag blir behandlad på exakt samma sätt, trots att det har med olika personer å göra. Att lära sig olika läxor? ja jag har lärt mig massvis. Men varför inte förängångskull få en bra människa i sitt liv, när man väl vågar öppna upp sig å ha dom i sitt liv.
2013 - Ett tufft år? Mitt liv har varit tufft i 17 år. Därimot har året fått mig inse mer, våga mer och någon gång i slutet av året så gjorde jag en sak som var början på mitt nya liv. Och jag hoppas verkligen att jag får rättvisan på min sida.
2014 - "mitt" år? Det är ett helt vanligt år, bara det att jag kommer bli äldre. Kommer få fler erfareneter, och förhoppningsvis kommer jag kunna leva och inte överleva. 2013 var början på mitt nya liv och jag hoppas att detta nya året blir fortsättningen på mitt nya liv.
Som tur är, har jag fått lära känna underbara vänner. Vänner jag inte trodde fanns. Och lärt känna nya personer slutet av året, och hoppas även dom, är här för att stanna.
trött på hejdå och svek. Nu vill jag bara göra det jag måste göra för att kunna leva, och sen börja njuta av livet man kämpat för att få !
/ Sophie *
Det kommer bli bra, om man inte tillåter något annat det vill säga.
Fixa, fixa & fixa
Vill man ha nånting gjort så får man göra det själv, en sak man lärt sig.
Stressig dag då mycket behövs göra inför morgondagen. Vaknade rätt sent så har inte haft en dag på mig att förbereda direkt. Plocka bort saker överallt i hela lägenheten, möblera om på rummet för att fixa plats för sovplatser som man måste bädda iorning. Inte lite saker man ska plocka bort heller. Sen ska man färga håret för femtioelfte gången & det tar ju över 1h (då man måste vänta också) och ja. Hinner kommer jag göra men sen har man ju noll tur i sömn, så vaken hela natten återigen. Och så mår man "jättebra" också, fysiskt. Så man kommer "verkligen" känna sig utvilad å pigg. Hur som helst.
Får ett oväntat besök av två grabbar. Varav en av dom ja inte träffat på 3 år! Sjukt. Är nervös men brukar inte va det föräns samma dag när det gäller om man säger så. Besöket stannar tills onsdag så kommer bli mitt första nyår som ja kommer ha roligt å liksom göra ett bra avslut och inviga ett nytt år.
Nä, nu måste ja fortsätta...
Allting blir bra
Det är så underbart ! Att när man förlorar 1-2 personer så lär man känna någon ny. Bara sådär!
Och dom man förlorar, alltså? Det är ju ingen stor förlust om man tänker efter. Och när man finner en annan person, en äkta person. Ja? Då är det ju hellre den personen man har i sitt liv
än dom man nyligen "förlorade" ?
Haha. Skrattar för att .. man behöver inte må dåligt, trycka ner sig självt, bara för att man slipper ha vissa människor i sitt liv. Som jag sagt förut. Du behöver inte oroa dig! Förlorar du din bästavän, tro mig. Du kommer finna en så mycket bättre vänskap! Det blir bra. Allting blir bra. Trust me.
23 December
Bara 1 dag kvar till den dag folk kallar JulAfton. Är det nu man ska känna stress, samtidigt som världens lycka? Lycka över vad, är min fråga. Om man inte känner lycka innan juldagen, vart kommer lyckan då ifrån just den dagen. Och har man inte haft alla nära och kära samlade innan, hur skulle det kunna bli så just denna dag? Är det gemenskapen man uppskattar på julafton, eller vad exakt är det som är så speciellt? Vad längtar alla efter egentligen? Har man inte gemenskap, lycka eller alla nära och kära samlade annars, varför skulle det vara annorlunda den 24 december varje år.
Menar nu inte att förstöra eran längtan till morgondagen. Men... 24 december kanske innebär mycket för många, men för mig å fler människor i världen, så är denna dag kanske ett av dom värsta dagarna. Dåliga minnen och påminnelse. Om saker som hänt och om saker som man önskade vore annorlundare. Det är inte alla som sitter vid ett stort runt eller avlångt bord med massa mat uppdukat fint. Med sin flickvän, pojkvän mittemot och sina föräldrar, vänner, kusiner, syskon, far/morbröder och faster och moster på andra sidan. Med sin farmor och farfar bredvid och morfar och mormor. Det är inte alla som har en grön gran med pyntade, glittrande ting. Det är inte alla som samlas där omkring bland paketer i olika storleker och innehåll. Inte alla som kan skratta och njuta av en trevlig stund. Som kan minnas denna dag som en fin och minnesvärd stund.
Nej, för vissa andra, är detta en dag full av ångest och hat. Besvikelse och sorg. Precis som vilken dag som helst. Bara det att alla förväntar sig att ALLA längtar till julafton. Att alla får paket och kommer vara LYCKLIGA. Att alla kommer må bra i just denna stund. Att alla har något gott å se framimot. Att folk förväntar sig det, får än ångestfylld. Vad ska man säga när dom frågar:
Hade du det trevligt å roligt?
Hade du alla dina nära och kära vid din sida?
Vad fick du i julklapp?
Ja. Vet ni vad. Min familj är förstörd. Jag är förstörd. Jag har fått julklappar av vissa, och är tacksam över det givetvis. Men jag firar inte jul. Precis lika lite som jag firar min egna födelsedag. Att fira vissa speciella dagar där hemska minnen känns extra djupt, det är som att fira de dåliga minnerna. som om det vore en bra sak att de hänt. Är rätt säker på att inte många skulle förstå detta inlägg.
Men å andra sidan. Lika mycket som de flesta förväntar sig att alla längtar efter julafton, lika mycket lite, förväntar jag mig förstående läsare till just detta inlägg.
Önskar er ändå en god jul. Nej. Jag önskar er en trevlig dag, precis som jag önskar er en trevlig dag, alla dar i era liv.
/ Sophie*
Natt-morgon
Hej,
Med musik i öronen & med försök att somna & drömma sig bort, det var inte direkt lyckat. Ovanligt? Inte direkt.
Efter ett tag hoppade jag in i duschen & värmde mig, så kallt som det är. Fast, det är en speciell slags kyla här inomhus. Well, duschen blev det & jag blev precis klar. La mig ner igen under en filt & kommer nog stirra in i den bländande mobilen ett tag, innan jag gör ett nytt försök att sova.
Så mycket tankar, fast ändå inte.
Hade svårt å somna mest för att jag mår dåligt fysiskt, dåligare än jag brukar göra dagligen. Varit såhär i några månader nu. Men inte vill man kolla upp saken heller. Det har sin anledning visserligen men det går inte undvika allt för länge heller må jag inse snart.
Gonatt gomorron
Haha, "gomorron" får nog dröja några timmar innan jag säger det.
Nattis eller nåt
/ Sophie *
21 December
Igår färgade jag håret. Denna gång inte bara utväxten! Först färgade jag det brunt, inte hela håret, men färgade utväxten osv. Sen färgade jag det i ombre. Det finns såndär förpackning som går på tv också, lite guld/brun/orange-aktigt tycker jag färgen ser ut som. Lite tvek om jag skulle våga gå ut sådär ;) men nu har jag färgat och tycker det blev upppiggande i håret på något sätt. Kände att en förändring behövdes, så är väl nöjd. Ville dock ha ljusare först, men färgen fanns inte i butiken just då. Kanske färgar en gång till så det blir lite ljusare, men annars är jag iallafall hyffsat nöjd :) Lite ovant.
Idag ska jag färga håret på mamma, har något å göra då iallafall. Annars blir det nog inte så mycket. Kanske ett besök snart så det blir trevligt. Ska då blandannat träffa en person jag inte sett på 3 år typ. Längesen jag träffade henne.
/ Sophie*
Of the night
Mycket verkar gå åt helvete, kan ju inte påstå något annat.
Men tar det med en nypa salt, för det är ju komiskt en aning.
Komiskt och inte så ovanligt att allt händer på en och samma gång.
Både stora och små saker sker, men varför måste det hända på samma gång? Kan det inte delas upp eller.
Måste man ta vad som helst? Jo tack, stark och överlevare än man ju. Men snälla? En dags lugn och ro är väl det minsta man begärt och det enda dessutom.
Vill bara veta om jag ska följa planen eller shita i allt. Hm, nej jag ger inte upp så gör som jag tänkt mig så blir det bäst. Sen kanske inte allt "slutar" som man tänkt, men det är ju en annan hundrafemma.
What should i do....just gooo with da flow
but i have my own way tho
/ Sophie*
Gör det du inte gjorde då
I helgen fick jag besök utav min fina vän. Hon kom i fredagskväll & stannade tills idag söndag. Mycket skratt, bus & mys & hela mötet var mer än behövligt. Önska bara att tiden inte hade gått så himla fort, att hon kunde vart här längre. Nu känner man sig tom & ensam igen... Men som tur är kan man fortfarande ha kontakt. Och det dröjer inte 7 månader till, tills man ses igen. Nej det blir snart !
Tack för ditt besök, saknar dig redan..❤️
The darkest time is over now
Idag ska jag möta upp en alldelse speciell person på station. Det blir lite senare som hon anländer i Örebro. Har lite saker jag måste göra idag inför träffen & så ska hon sova över med så helgen kommer bli BÄST!
Känner mig både pigg men helt slut. Och jag känner mig förvirrad ännu. Trots att jag trodde en viss sak sågs med klarhet. Men saker kan ju ändras snabbt & det behöver ju inte alltid vara till det sämre bara för det !
Hoppas ni får en bra fredag :)
You're gonna hear me Roar
Känns rätt shit nu om jag ska vara ärlig. Men å andra sidan är jag varken förvånad, och dessutom så tänker jag inte låtas påverkas utav detta. Jag kan vara glad å må bra ändå! Det handlar bara om ens inställning. Låter väldigt " aa men det har man ju aldrig hört förut ". Kanske bara är så att man måste försöka tänka så innan man kan avgöra om det funkar eller ej. Och ja, ibland får man prova något fler gånger för att kunna avgöra. Man kan inte ge upp på första försöket.
Öh... ja men mycket känslor, är en tickande känslobomb känns dä som. Och a lots of förvirring är i mitt liv också just nu. Men det kanske, eller nej inte kanske, leder mig till rätt väg. Det tror jag det !
Känner att de mesta och jag är rätt så blö just nu. Men det ordnar sig tillslut, allt blir bra tillslut.
Oh yeh.
Kommer om 2 dar få träffa en helt jäkla go och underbar människa! Mer om det sedan.
Kommer vara ett riktigt bra och behövligt möte igen. Speciellt efter sådan lång tid som det gått!
Wiii.
/ Sophie*
Allt jag behöver nu finns här
Att vara med någon som påminner dig om dina allra bästa sidor, trots att dom även sett dina mindre bra, är personer man ska ta vara på, och sträva efter att ha i sitt liv. Men att även påminna sig själv om vem man är, är en viktig del !
Så, idag tänker jag skriva ett inlägg och påminna mig själv, om vem jag är, vem jag vill fortsätta vara.
Jag ser mig själv som en helt underbar person. Dåligt självförtroende, det har jag. Men det har alla mer eller mindre. Men min självkänsla är riktigt bra, men även jag kan ju i vissa situationer känna mig mindre värd och bra och lyckad som person. Jag är en äkta tänkare, det vill säga, jag går på djupet gällande det minsta lilla. I vissa fall kan det vara negativt då man lättare övertänker saker och ting, och kanske storar upp saken mer, än att bara acceptera känslan och läget. Men i de flesta fall, är det fint att vara tänkare. Varför känna kärlek, om man inte kan göra det med hela känslorna ( djupet ) och inte bara känna "halvt". Jag är en harmonisk, lugn människa, som får andra känna lugn och ro. Även en person som tycker det är viktigt att få uppmärksamhet på ett sätt som att få andra må bra och skratta. Inte uppmärksamhet som att vilja synas bara för sakens skull, utan uppmärksamhet genom att känna sig riktigt behövd. Därför är jag en hjälpsam Sophie, som gärna ställer upp för alla personer, oavsett om jag känner dom eller inte. Att hjälpa någon, ge råd och stöd är något jag tycker är viktigt då jag själv inte haft så mycket sådant i min omgivning förut. Förens idag, 17 år senare. Det jag tycker är jobbigt med mig själv, trots att det givetvis har sin förklaring till varför jag är sådan, är:
Jag blir lätt arg, har taggarna alltid utåt. Jag är liksom alltid förberädd på ett bråk och tjaffs och ibland kan jag starta ett onödigt tjaffs för att jag i "förväg" tror det håller på att ske ett sådant. Om jag känner oro inför en disskusion, så är mina utåt-taggar berädd och gör att ett bråk bryter ut. Jag låter hellre något som inte egentligen skulle ske, bryta ut...än att vara orolig inför att det kanske ska ske och inte vara förberädd på det. Förstår ni vad jag menar? Jag vill gärna ha kontroll och veta saker, vilket är för att känna trygghet.
Jag stöter ofta bort människor, oavsett om jag älskar eller hatar dom. Men jag har lärt känna en bra person, som fått mig inse att det är något jag bör sluta med. För det finns så många personer som vill vara i min närhet och i mitt liv. Och om jag nu vill ha dom där, så bör jag inte stöta ifrån dom bara för att jag är rädd att bli sårad och lämnad. Jag har en fruktansvärd separations-ångest, sedan liten då jag blivit sliten ifrån mina nära och kära. Så det hänger kvar. Och så har man haft "otur" att träffa människor som varit elaka och bara sagt ord som inte betyder något och sedan lämnat än. Jag försöker iallafall träna bort den rädslan av att lämna någon jag älskar innan personen lämnar mig. ( för alla lämnar inte, så varför lämna någon först utifall att, och såra sig själv genom det.)
Jag är en spontan tjej som gärna gör äventyr och oväntade saker, alltid varit den med massa knasiga ideér och alltid varit den som utfört sakerna och fått andra hänga på. Men ibland behöver även jag någon lika dan person som kan ge mig den "kicken" av att göra spontana saker, även om jag är en sådan person innerst inne.
Jag är en givmild tjej som vill ge allt till alla, speciellt nära och kära. Det är viktigt för mig att visa omtanke och visa för de personer jag älskar, hur mycket dom betyder för mig. Eftersom att jag gärna vill veta själv hur mycket jag betyder! Grejen med att ge och ta, har en stor betydelse. Jag har nog gett mer än fått, men det jag får nu i mitt liv är helt underbart och bättre har jag inte haft det.
Alla mina nära vänner och familj som jag lärt känna, det är helt sjukt vad glad jag är över det.
Stora förändringar har skett detta år, och även om det är mycket jobbigt som hänt så har jag lärt mig så mycket mitt i det jobbiga. Så det jobbiga har nog mest gett mig positivt, än börda så att säga.
Jag är ingen som tar saker och ting för givet. Dagarna, livet, människor osv.
MEN, det stämmer inte riktigt helt och hållet. För det finns vissa saker jag tar för givet.
1. Mig själv
2. Jag har känslan av att alla människor är lika dana och framförallt att alla människor som betyder något för mig, bara ska vara en såkallad " läxa i livet ". Att dom inte har kommit för att stanna, utan för att bara såra mig och ge mig lärdomar. Men jag har insett nu, att dom som finns i mitt liv nu är här för att stanna. Inte för att såra och lämna mig.
3. Jag tar för givet att allt dåligt som sker, är ett slags straff. Som om jag förtjänade det.
Men nu inser jag även det, att ingen föds ond och jag har aldrig gjort någon större skada, eller skadat någon annan människa, förutom att bli skadad själv. Så nej, jag förtjänar absolut inte mindre än det bästa.
Jag älskar att skapa, uttrycka mig i olika former. Såsom i all slags konst. Det vill säga genom musik, texter och ord. Jag älskar poesi om känslor och livet. Jag älskar att kunna uttrycka mig och lätt att förklara saker som inte många vet finns i vår värld, eller inom oss själva. Jag är som sagt en äkta tänkare och jag älskar att de flesta uppskattar mina förmågor. Det är svårt att inte tycka om mig, jag är en charmig och godhjärtad person.
" Det kan va en utmaning att leva med dig, men det är omöjligt att leva utan dig"
Som någon sa till mig en gång.
Jag är glad att jag förängångskull älskar mig själv. Och vet att jag kan bli allt jag vill vara.
Jag är stolt över mig själv, och framförallt för att jag kan säga att jag är stolt över den jag är och för vad jag lyckats ta mig igenom.
Ja detta kändes bra! Att kunna beskriva sig själv och detta är lika dant som att berömma sig själv. Ta fram både bra och dåliga sidor, men framförallt de bra. Att känna sig själv bra och vara stolt för att vara vän med sig själv.
Det är ju trotsallt med sig själv, som man lever med allra mest. Och man kan inte leva med någon man inte känner bra, och som man inte känner sig bekväm med. Så det är viktigt att lära sig saker om sig själv!
/ Sophie
