Fixa, fixa & fixa
Vill man ha nånting gjort så får man göra det själv, en sak man lärt sig.
Stressig dag då mycket behövs göra inför morgondagen. Vaknade rätt sent så har inte haft en dag på mig att förbereda direkt. Plocka bort saker överallt i hela lägenheten, möblera om på rummet för att fixa plats för sovplatser som man måste bädda iorning. Inte lite saker man ska plocka bort heller. Sen ska man färga håret för femtioelfte gången & det tar ju över 1h (då man måste vänta också) och ja. Hinner kommer jag göra men sen har man ju noll tur i sömn, så vaken hela natten återigen. Och så mår man "jättebra" också, fysiskt. Så man kommer "verkligen" känna sig utvilad å pigg. Hur som helst.
Får ett oväntat besök av två grabbar. Varav en av dom ja inte träffat på 3 år! Sjukt. Är nervös men brukar inte va det föräns samma dag när det gäller om man säger så. Besöket stannar tills onsdag så kommer bli mitt första nyår som ja kommer ha roligt å liksom göra ett bra avslut och inviga ett nytt år.
Nä, nu måste ja fortsätta...
Allting blir bra
Det är så underbart ! Att när man förlorar 1-2 personer så lär man känna någon ny. Bara sådär!
Och dom man förlorar, alltså? Det är ju ingen stor förlust om man tänker efter. Och när man finner en annan person, en äkta person. Ja? Då är det ju hellre den personen man har i sitt liv
än dom man nyligen "förlorade" ?
Haha. Skrattar för att .. man behöver inte må dåligt, trycka ner sig självt, bara för att man slipper ha vissa människor i sitt liv. Som jag sagt förut. Du behöver inte oroa dig! Förlorar du din bästavän, tro mig. Du kommer finna en så mycket bättre vänskap! Det blir bra. Allting blir bra. Trust me.
23 December
Bara 1 dag kvar till den dag folk kallar JulAfton. Är det nu man ska känna stress, samtidigt som världens lycka? Lycka över vad, är min fråga. Om man inte känner lycka innan juldagen, vart kommer lyckan då ifrån just den dagen. Och har man inte haft alla nära och kära samlade innan, hur skulle det kunna bli så just denna dag? Är det gemenskapen man uppskattar på julafton, eller vad exakt är det som är så speciellt? Vad längtar alla efter egentligen? Har man inte gemenskap, lycka eller alla nära och kära samlade annars, varför skulle det vara annorlunda den 24 december varje år.
Menar nu inte att förstöra eran längtan till morgondagen. Men... 24 december kanske innebär mycket för många, men för mig å fler människor i världen, så är denna dag kanske ett av dom värsta dagarna. Dåliga minnen och påminnelse. Om saker som hänt och om saker som man önskade vore annorlundare. Det är inte alla som sitter vid ett stort runt eller avlångt bord med massa mat uppdukat fint. Med sin flickvän, pojkvän mittemot och sina föräldrar, vänner, kusiner, syskon, far/morbröder och faster och moster på andra sidan. Med sin farmor och farfar bredvid och morfar och mormor. Det är inte alla som har en grön gran med pyntade, glittrande ting. Det är inte alla som samlas där omkring bland paketer i olika storleker och innehåll. Inte alla som kan skratta och njuta av en trevlig stund. Som kan minnas denna dag som en fin och minnesvärd stund.
Nej, för vissa andra, är detta en dag full av ångest och hat. Besvikelse och sorg. Precis som vilken dag som helst. Bara det att alla förväntar sig att ALLA längtar till julafton. Att alla får paket och kommer vara LYCKLIGA. Att alla kommer må bra i just denna stund. Att alla har något gott å se framimot. Att folk förväntar sig det, får än ångestfylld. Vad ska man säga när dom frågar:
Hade du det trevligt å roligt?
Hade du alla dina nära och kära vid din sida?
Vad fick du i julklapp?
Ja. Vet ni vad. Min familj är förstörd. Jag är förstörd. Jag har fått julklappar av vissa, och är tacksam över det givetvis. Men jag firar inte jul. Precis lika lite som jag firar min egna födelsedag. Att fira vissa speciella dagar där hemska minnen känns extra djupt, det är som att fira de dåliga minnerna. som om det vore en bra sak att de hänt. Är rätt säker på att inte många skulle förstå detta inlägg.
Men å andra sidan. Lika mycket som de flesta förväntar sig att alla längtar efter julafton, lika mycket lite, förväntar jag mig förstående läsare till just detta inlägg.
Önskar er ändå en god jul. Nej. Jag önskar er en trevlig dag, precis som jag önskar er en trevlig dag, alla dar i era liv.
/ Sophie*
Natt-morgon
Hej,
Med musik i öronen & med försök att somna & drömma sig bort, det var inte direkt lyckat. Ovanligt? Inte direkt.
Efter ett tag hoppade jag in i duschen & värmde mig, så kallt som det är. Fast, det är en speciell slags kyla här inomhus. Well, duschen blev det & jag blev precis klar. La mig ner igen under en filt & kommer nog stirra in i den bländande mobilen ett tag, innan jag gör ett nytt försök att sova.
Så mycket tankar, fast ändå inte.
Hade svårt å somna mest för att jag mår dåligt fysiskt, dåligare än jag brukar göra dagligen. Varit såhär i några månader nu. Men inte vill man kolla upp saken heller. Det har sin anledning visserligen men det går inte undvika allt för länge heller må jag inse snart.
Gonatt gomorron
Haha, "gomorron" får nog dröja några timmar innan jag säger det.
Nattis eller nåt
/ Sophie *
21 December
Igår färgade jag håret. Denna gång inte bara utväxten! Först färgade jag det brunt, inte hela håret, men färgade utväxten osv. Sen färgade jag det i ombre. Det finns såndär förpackning som går på tv också, lite guld/brun/orange-aktigt tycker jag färgen ser ut som. Lite tvek om jag skulle våga gå ut sådär ;) men nu har jag färgat och tycker det blev upppiggande i håret på något sätt. Kände att en förändring behövdes, så är väl nöjd. Ville dock ha ljusare först, men färgen fanns inte i butiken just då. Kanske färgar en gång till så det blir lite ljusare, men annars är jag iallafall hyffsat nöjd :) Lite ovant.
Idag ska jag färga håret på mamma, har något å göra då iallafall. Annars blir det nog inte så mycket. Kanske ett besök snart så det blir trevligt. Ska då blandannat träffa en person jag inte sett på 3 år typ. Längesen jag träffade henne.
/ Sophie*
Of the night
Mycket verkar gå åt helvete, kan ju inte påstå något annat.
Men tar det med en nypa salt, för det är ju komiskt en aning.
Komiskt och inte så ovanligt att allt händer på en och samma gång.
Både stora och små saker sker, men varför måste det hända på samma gång? Kan det inte delas upp eller.
Måste man ta vad som helst? Jo tack, stark och överlevare än man ju. Men snälla? En dags lugn och ro är väl det minsta man begärt och det enda dessutom.
Vill bara veta om jag ska följa planen eller shita i allt. Hm, nej jag ger inte upp så gör som jag tänkt mig så blir det bäst. Sen kanske inte allt "slutar" som man tänkt, men det är ju en annan hundrafemma.
What should i do....just gooo with da flow
but i have my own way tho
/ Sophie*
Gör det du inte gjorde då
I helgen fick jag besök utav min fina vän. Hon kom i fredagskväll & stannade tills idag söndag. Mycket skratt, bus & mys & hela mötet var mer än behövligt. Önska bara att tiden inte hade gått så himla fort, att hon kunde vart här längre. Nu känner man sig tom & ensam igen... Men som tur är kan man fortfarande ha kontakt. Och det dröjer inte 7 månader till, tills man ses igen. Nej det blir snart !
Tack för ditt besök, saknar dig redan..❤️
The darkest time is over now
Idag ska jag möta upp en alldelse speciell person på station. Det blir lite senare som hon anländer i Örebro. Har lite saker jag måste göra idag inför träffen & så ska hon sova över med så helgen kommer bli BÄST!
Känner mig både pigg men helt slut. Och jag känner mig förvirrad ännu. Trots att jag trodde en viss sak sågs med klarhet. Men saker kan ju ändras snabbt & det behöver ju inte alltid vara till det sämre bara för det !
Hoppas ni får en bra fredag :)
You're gonna hear me Roar
Känns rätt shit nu om jag ska vara ärlig. Men å andra sidan är jag varken förvånad, och dessutom så tänker jag inte låtas påverkas utav detta. Jag kan vara glad å må bra ändå! Det handlar bara om ens inställning. Låter väldigt " aa men det har man ju aldrig hört förut ". Kanske bara är så att man måste försöka tänka så innan man kan avgöra om det funkar eller ej. Och ja, ibland får man prova något fler gånger för att kunna avgöra. Man kan inte ge upp på första försöket.
Öh... ja men mycket känslor, är en tickande känslobomb känns dä som. Och a lots of förvirring är i mitt liv också just nu. Men det kanske, eller nej inte kanske, leder mig till rätt väg. Det tror jag det !
Känner att de mesta och jag är rätt så blö just nu. Men det ordnar sig tillslut, allt blir bra tillslut.
Oh yeh.
Kommer om 2 dar få träffa en helt jäkla go och underbar människa! Mer om det sedan.
Kommer vara ett riktigt bra och behövligt möte igen. Speciellt efter sådan lång tid som det gått!
Wiii.
/ Sophie*
Allt jag behöver nu finns här
Att vara med någon som påminner dig om dina allra bästa sidor, trots att dom även sett dina mindre bra, är personer man ska ta vara på, och sträva efter att ha i sitt liv. Men att även påminna sig själv om vem man är, är en viktig del !
Så, idag tänker jag skriva ett inlägg och påminna mig själv, om vem jag är, vem jag vill fortsätta vara.
Jag ser mig själv som en helt underbar person. Dåligt självförtroende, det har jag. Men det har alla mer eller mindre. Men min självkänsla är riktigt bra, men även jag kan ju i vissa situationer känna mig mindre värd och bra och lyckad som person. Jag är en äkta tänkare, det vill säga, jag går på djupet gällande det minsta lilla. I vissa fall kan det vara negativt då man lättare övertänker saker och ting, och kanske storar upp saken mer, än att bara acceptera känslan och läget. Men i de flesta fall, är det fint att vara tänkare. Varför känna kärlek, om man inte kan göra det med hela känslorna ( djupet ) och inte bara känna "halvt". Jag är en harmonisk, lugn människa, som får andra känna lugn och ro. Även en person som tycker det är viktigt att få uppmärksamhet på ett sätt som att få andra må bra och skratta. Inte uppmärksamhet som att vilja synas bara för sakens skull, utan uppmärksamhet genom att känna sig riktigt behövd. Därför är jag en hjälpsam Sophie, som gärna ställer upp för alla personer, oavsett om jag känner dom eller inte. Att hjälpa någon, ge råd och stöd är något jag tycker är viktigt då jag själv inte haft så mycket sådant i min omgivning förut. Förens idag, 17 år senare. Det jag tycker är jobbigt med mig själv, trots att det givetvis har sin förklaring till varför jag är sådan, är:
Jag blir lätt arg, har taggarna alltid utåt. Jag är liksom alltid förberädd på ett bråk och tjaffs och ibland kan jag starta ett onödigt tjaffs för att jag i "förväg" tror det håller på att ske ett sådant. Om jag känner oro inför en disskusion, så är mina utåt-taggar berädd och gör att ett bråk bryter ut. Jag låter hellre något som inte egentligen skulle ske, bryta ut...än att vara orolig inför att det kanske ska ske och inte vara förberädd på det. Förstår ni vad jag menar? Jag vill gärna ha kontroll och veta saker, vilket är för att känna trygghet.
Jag stöter ofta bort människor, oavsett om jag älskar eller hatar dom. Men jag har lärt känna en bra person, som fått mig inse att det är något jag bör sluta med. För det finns så många personer som vill vara i min närhet och i mitt liv. Och om jag nu vill ha dom där, så bör jag inte stöta ifrån dom bara för att jag är rädd att bli sårad och lämnad. Jag har en fruktansvärd separations-ångest, sedan liten då jag blivit sliten ifrån mina nära och kära. Så det hänger kvar. Och så har man haft "otur" att träffa människor som varit elaka och bara sagt ord som inte betyder något och sedan lämnat än. Jag försöker iallafall träna bort den rädslan av att lämna någon jag älskar innan personen lämnar mig. ( för alla lämnar inte, så varför lämna någon först utifall att, och såra sig själv genom det.)
Jag är en spontan tjej som gärna gör äventyr och oväntade saker, alltid varit den med massa knasiga ideér och alltid varit den som utfört sakerna och fått andra hänga på. Men ibland behöver även jag någon lika dan person som kan ge mig den "kicken" av att göra spontana saker, även om jag är en sådan person innerst inne.
Jag är en givmild tjej som vill ge allt till alla, speciellt nära och kära. Det är viktigt för mig att visa omtanke och visa för de personer jag älskar, hur mycket dom betyder för mig. Eftersom att jag gärna vill veta själv hur mycket jag betyder! Grejen med att ge och ta, har en stor betydelse. Jag har nog gett mer än fått, men det jag får nu i mitt liv är helt underbart och bättre har jag inte haft det.
Alla mina nära vänner och familj som jag lärt känna, det är helt sjukt vad glad jag är över det.
Stora förändringar har skett detta år, och även om det är mycket jobbigt som hänt så har jag lärt mig så mycket mitt i det jobbiga. Så det jobbiga har nog mest gett mig positivt, än börda så att säga.
Jag är ingen som tar saker och ting för givet. Dagarna, livet, människor osv.
MEN, det stämmer inte riktigt helt och hållet. För det finns vissa saker jag tar för givet.
1. Mig själv
2. Jag har känslan av att alla människor är lika dana och framförallt att alla människor som betyder något för mig, bara ska vara en såkallad " läxa i livet ". Att dom inte har kommit för att stanna, utan för att bara såra mig och ge mig lärdomar. Men jag har insett nu, att dom som finns i mitt liv nu är här för att stanna. Inte för att såra och lämna mig.
3. Jag tar för givet att allt dåligt som sker, är ett slags straff. Som om jag förtjänade det.
Men nu inser jag även det, att ingen föds ond och jag har aldrig gjort någon större skada, eller skadat någon annan människa, förutom att bli skadad själv. Så nej, jag förtjänar absolut inte mindre än det bästa.
Jag älskar att skapa, uttrycka mig i olika former. Såsom i all slags konst. Det vill säga genom musik, texter och ord. Jag älskar poesi om känslor och livet. Jag älskar att kunna uttrycka mig och lätt att förklara saker som inte många vet finns i vår värld, eller inom oss själva. Jag är som sagt en äkta tänkare och jag älskar att de flesta uppskattar mina förmågor. Det är svårt att inte tycka om mig, jag är en charmig och godhjärtad person.
" Det kan va en utmaning att leva med dig, men det är omöjligt att leva utan dig"
Som någon sa till mig en gång.
Jag är glad att jag förängångskull älskar mig själv. Och vet att jag kan bli allt jag vill vara.
Jag är stolt över mig själv, och framförallt för att jag kan säga att jag är stolt över den jag är och för vad jag lyckats ta mig igenom.
Ja detta kändes bra! Att kunna beskriva sig själv och detta är lika dant som att berömma sig själv. Ta fram både bra och dåliga sidor, men framförallt de bra. Att känna sig själv bra och vara stolt för att vara vän med sig själv.
Det är ju trotsallt med sig själv, som man lever med allra mest. Och man kan inte leva med någon man inte känner bra, och som man inte känner sig bekväm med. Så det är viktigt att lära sig saker om sig själv!
/ Sophie
Ögonen ser saker klarare i en dröm än de föreställer sig vakna.
Drömmar, tankar/drömmar på nätterna eller dagdrömmar, hur som helst så blir man väldigt blind såfort man vaknar upp. Kommer back to reality. Jag förstår varför man hellre vill vara i sina egna tankar och drömmar. Även om tänkandet kan ställa till det mycket, så är de flesta tankar/drömmar/klarheten mycket mycket bättre än verkligheten. Fast..., hur kan denna såkallade verklighet få äran att kallas för verklighet. När verklighet i själva verket borde vara något riktigt bra, såsom trygghet och kärlek. Det är väl en äkta verklighet? Så varför kallar vi det som är just nu för någonting som inte stämmer. Juste, vi vet mycket om det som sker, men inte många är villiga att göra något åt det. Eller vill göra något, men låter ändå andra ta över. Den stora förändringen man kan göra i livet och i världen, det är den hos sig själv. Till å börja med. Men tyvärr tänker inte alla på det viset, då dessa mindre trevliga människor tror sig vara helt felfria och gudomliga varelser. Klart människor kan ändra sig. Men dom som ser sig själva som bäst och vackrast, på så sätt att ingen annan är det dvs, de människor vet heller inte vad förändring innebär. De ser alltså inte sina egna fel, och kan inte direkt göra världen till a better place.
Ens drömmar.
Tänk om det kunde vara som i ens fantasi och drömmar om nätterna. Tänk om man ville se klart som glas när man vaknar upp till " verkligheten ". Men ingen vill se klart. Man blundar. För allting som sker bland oss människor, ja vem tusan vill ha det så. Vem vill uppleva det varje gång.
Jag har sett den dåliga sidan av världen - nej förlåt, människorna. Och jag har tyvärr fått ta del utav det dåliga i världen - nej förlåt, det dåliga människorna skapar.
Ser man skillnaden på världen/livet och människorna, det är även då man kan göra förändring i sitt egna liv. Alla människor är inte hemska, men att skylla det dåliga som sker på själva livet, det är fel. Det är inte livet som är hemskt, utan de människor i den.
Säg hejdå till de människor som får dig må dåligt, men säg aldrig hejdå till ditt liv.
Och nej, du lever inte bara en gång. Du lever varje dag. Om du tar vara på tiden det vill säga.
/ Sophie*
First - Happiness and love
Second - Trust
Torsdagen
Ja min torsdag bestod av väldans mycket! Nja, faktum bara än massa sömn. Inte nätterna, men dagarna. Sjukt jobbigt. Och spelar ingen roll om man vänder på dygnet för det blir lika dant efter en vecka iallafall. Mh så värt.
Senare kom min lillebror, kul ! Han ska va här i helgen, han kom precis hem ifrån Italien.
Snart ska jag duscha, gött.
Men va trevligt
Helluuu!
Upp å hoppa tidigt, fixa iorning sig å kasta in en stor hög med kläder i garderoben igen. Skulle ha rensat kläderna men blev inte av på några dar haha... Så bort med dom från golvet, då jag skulle få ett besök av extra pappa.
Vi myste med te och lite annat gott, & pratade om allt å inget. Fick även lite förtids julklappar! Vad snällt :')
Jag som inte brukar vilja ha så mycket, så blir jätte tacksam iallafall!
Besöket var här en stund & nu åkte han hemåt igen. Jag själv ligger helt utslagen på soffan med trötthet i ögonen. Ska man sova tro? Ja varför inte ;) vill helst göra något egentligen å med tanke på att det inte finns så mycket så låter sova som ett bra alternativ hursomhelst.
