Utanför trygghetszoonen

Jag ville bara skriva att ni som läser/läst här, inte kommer kunna läsa några nya inlägg. 
Jag känner att jag har mycket att säga, berätta, tala om, men att det är tankar jag hellre vill lägga på det jag älskar allra mest. Jag känner också att jag fokuserar mer ( och hellre ) på min hemsida än denna blogg. 
 
 
 
Därför är det inte svårare än så, att jag nu låter denna sida vara & fokuserar på det jag älskar. Lägga mer energi och tid på tryggheten utanför min trygghetszoon. Och ta dom steg som behövs för att komma vidare. 
 
Tack för ni läst vad jag skrivit och ni kan fortfarande följa mina tankar och min "resa" på hemsidan. 
 
Bloggen kommer finnas kvar, men ej vara aktivt. 
 
/ Sophie* 
 
 
Hemsida 
 
 
 

 
 
 

That's it

Hellu, 
Vet att jag inte skriver här så mycket just nu och de är för att jag inte känt för det helt enkelt. 





Jag har inte haft så mycket ork & jobbat en del på min hemsida med en massa saker som tar sin tid, & inte orkar lägga tid här också :) 

Kanske kommer upp inlägg på en del paket jag beställt, men får se! 

/ Sophie * 


För känslor kommer ju alltid vara vad dom är

Vad glad man blir av "små saker". Allt från att göra något viktigt - något man måste göra, för att kunna nå ett viss mål eller för att hitta rätt väg. Till att ja..vad som helst ! Jag har nyligen gjort två små viktiga grejer som jag behövde göra för att ordna en del saker. För en del andra kanske det är en småsak som "vem som helst kan klara av", enligt mig och en del andra är det en småsak som är stor och som kräver mycket av ens energi och mod. Och idag övervann jag yttligare något som krävde mod. 
 
 
 
Många tror att "övervinna över sina rädslor" betyder att när man gjort de ett x antal gånger så slutar man vara rädd för just det man övervunnit. Men det är inte så alla gånger. Att övervinna sina rädslor handlar om att oavsett hur man känner inför något, någon situation, så handlar det inte om att aldrig vara rädd eller känna obehag igen, det handlar om att helt enkelt veta att man kan klara det ändå. Även om jag alltid kommer vara höjdrädd av mig, hur många gånger jag än hoppar fallskärm, så vet jag efter första gången att vad jag än känner så kommer jag klara det. Det är vad övervinna sina rädslor betyder. Det är svårt, det är obehagligt, man är rädd, man blir nervös - ändå kan man klara det. 
 
 
 
För känslor kommer ju alltid vara vad dom är. Det är ju hur man hanterar dom som är det som förändras, inte själva känslan. Rädsla kommer alltid vara rädsla, och glad kommer alltid vara glad. Sen kanske jag går över bron för att nå mitt mål, med rädslan i hela kroppen - istället för att stå kvar på samma plats med rädslan i kroppen. 
 
Jag kanske hoppar av lyckan och ler så mycket jag kan när jag är glad - istället för att sitta rätt upp och ner och liksom inte uttrycka vad jag är glad över. Så om ni förstår mig rätt, 
 
 
 
Att övervinna behöver inte vara i en stor bemärkelse, behöver inte vara märkvärdigt för någon annan, bara det är för dig. Och det är inge fel att fortsätta tycka något är tufft, för antagligen är de det för dig. Det som gör det lättare är istället inte situationen - utan ditt tänkesätt till den.
 
"Ja jag tycker detta är svårt, ändå har jag gjort det snart 100 gånger. Men åtminstonde vet jag att det är över om 5 minuter, och då har jag iallafall kommit någon vart, även om jag fortfarande kommer tycka det är jobbigt nästa gång jag hamnar i denna situation" 
 
 
Pst! En del av paketen är påväg, håll utkik ;) 
 
/ Sophie* 
 
 
 
 
 

Enda gången jag är egoist - är när jag blundat för mina egna behov

Jag bestämde mig för att "hålla reda på" endast en sak inför denna vecka. 
I mitt huvud fick det bara finnas en enda sak att tänka på, nämligen... : 
 
Ta hand om mig själv. 
 
Jag är hela tiden stressad i min själ, och även om jag "tar det lugnt" så är det aldrig aldrig..aldrig, lugn och ro vart jag än befinner mig - så det spelar ingen roll hur mycket jag tar det lugnt, hur lite eller mycket jag gör - jag får helt enkelt inte ta det lugnt på det vis att det gynnar mig, mitt inre, min kropp. 
 
 
 
Så denna veckan har jag bestämt för att inte ta imot några som helst möten, förutom ett möte och ett viktigt telefonsamtal. Annars ska jag bara sätta mig ner, stänga av mina tankar som går i högvarv, och stänga ute människor som drar min energi. 
 
 
 
Blir man inte trött utav allt gnäll? Onödigt gnäll, onödiga bråk och tjaffs? Blir man inte trött på människor som inte kan respektera än? Som förväntar sig att man alltid ska stå där på knä inför dom och göra så mycket för dessa, men ändå ska man tacka dom genom att buga och bocka? Man ska tacka dom, för att man själv ställer upp. Snacka om vilka bekymmer de har. 
 
Jo, det är väl klart som tusan att man blir trött ! 
 
 
 
Så nej, denna veckan tänker jag -bara- tänka på mig själv. Som jag behöver detta! Egoist? Man är inte en egoist för att man förängångskull är mån om sig själv, såsom man är mån om andra hela tiden. Jag är ju också en person, en människa. Jag behöver min egna intrigitet och uppmärksamhet. Man måste lyssna på sig själv, och det enda som gör en till ett ego i mitt fall, är faktiskt att jag struntar i mig själv helt och hållet. Jag vore egoist om jag höll för öronen när jag vill tala med mig själv, samla mina tankar och fatta viktiga beslut. Jag vore egoist om jag blunda för mina egna känslor och behövligheter. Jag kommer aldrig låta någon i min närhet få det jag byggt upp under alla år, att rasa ner igen. Och snart beger jag mig mot mina egna äventyr... och då kan jag lägga en del av missären bakom mig. :) 
 
 
/ Sophie* 
 
 
Pst ! Har beställt lite paket ;) Äntligen... Så när jag fått hem allt, visar jag er ! :D 
 
 
 
 
 

Rest the thoughts

Ligger i sängen under täcke och filt. 
Lyssnar på musik från radion i mobilen. 

Tänker på allt möjligt, fast samtidigt ingenting, känns bara som jag stirrar i de tomma intet. 

Intet jag hellre skulle vara i än här. 
Det är bara att bita ihop. För det blir bättre snart. Bara att kämpa. 

Men det känns tomt. Men ändå? Fullt av alla möjliga känslor. Känslor som varit, känslor som är just nu och känslor som jag kommer känna. 

Just nu är mycket mystik. Men även de löser jag.


Vila tankarna, de är va jag behöver. 

/ sophie* 



Upp till mig

 
 
Ja, vad ska man säga. 
Denna veckan har jag en del måsten att göra och en del besked också att få. Så får hoppas denna veckan verkligen är början på något bra. 
 
Ska hämta ut ett paket också, så kan visa det imorgon :) Om jag nu åker iväg imorn då! 
 
Annars slutar jag denna dag lika dant som förgående dagar...veckor. 
Dagarna börjar tråkigt och slutar likaså. Dags och göra något åt det tycker jag allt ! 
 
/ Sophie* 
 
 

most Wanted

Längtar verkligen tills saker och ting kör igång. 
Och det bästa av allt ( som jag skrev lite om i förgående inlägg ) är att man 
har saker att se framimot. Små saker som större saker. Allt räknas! Allt man blir det minsta 
lilla glad över. Det räknas stort.
 
 
 
Men jag har ju sådan tur, det berors väl på hur man ser på den saken - men 
det där med väntan ni vet. Som jag också talade om i förra inlägget. Väntan är så jobbig, 
mest för att man är så ivrig och glad för det man ser framimot. Man vill att det ska hända -nu-. 
Men samtidigt, utan väntan hade man inte kunnat förbereda sig för det goda i livet. 
Så uppskattar även det ! ( väntan .. ) Ser mig själv ha otur för att jag alltid får vänta, 
men det är nog en fördel för det mesta. 
 
 
 
Ligger just nu i min säng, med fötterna utanför
( Känner mig så lång då haha, när jag ligger typ mitten av sängen) 
Kollar igenom lite saker på internet, läser lite om olika grejer och så kollar jag på film samtidigt. Haha, gör massa saker samtidigt varje gång jag är på datorn - kan inte koncentera mig annars. Fast missar ändå många sekunder utav filmen. Kollar iallafall på "A most Wanted man " Ny film detta året 2014. 
 
 
Oj, det var allt en liten bild ... 
 
Det är redan mörkt, klockan ska slå 17:00 bara. Nja, tänker inte klaga på mörkret, vädret, snön, vintern, ingenting alls faktiskt. It is what it is. Bara put on a smile och skratta så mycket man kan, så blire ljusare i vardagen ändå :)
 
 
/ Sophie* 
 
 

Jag ler som en idiot



Jag börjar gilla den där fruktansvärda väntan. Iallafall nu när jag verkligen vet att jag väntar på något gott. Förr väntade jag alltid på bättre dagar, men dom var ju inte självklara. Och kanske är de jag väntar på nu inte heller så självklart. Men det känns iallafall mer troligt. Well, dreams do come true. Och utan väntan hade man inte kunnat förbereda sig för det som kommer, & man hade inte kunnat ha något att se framimot - eftersom när man har det, blir man så glad att man är glad hela tiden tills den dagen det är dags. 

Jag ler som en idiot. 
Men då får jag Åtminstonde le. 

😊😇



Detta året har

... gett mig : 
 
 
Nyår förra året var en bra start på början av det nya året 2014. Jag träffade en gammal vän som jag inte hade träffat på 3 år, och vi hade träffats under konstiga omständigheter och delade en tid som bara vi som var i den "omständigheten" kan förstå. Han hade med sig en vän till honom, så allt var riktigt kul. 
 
 
 
Början på året 2014, trodde jag skulle vara en förändring i mitt liv, men jag hade fel. Eller nej, en förändring var det allt! Men inte såsom jag trodde. Inte lika positiv. Inte lika fridfull som jag föreställt mig. Men det positiva var att jag bröt ett dåligt löfte till mig själv, och ersatte det istället med ett nytt löfte som innehöll enbart kärlek,frihet, hopp och tro och såklart en hel del fortsatt kämpande, men något som i slutet alltid är värt det. 
 
 
Om jag ska vara ärlig så minns jag inte särskilt mycket av början av året. För jag var fortfarande inne i den tjocka dimman av aska som kvävde lyckan inom mig. Men att jag fortfarande fanns kvar, det var ett mirakel. Och jag hade ju min älskade vän "Lovisa" och givetvis fler kära vänner. Men eftersom jag delade något speciellt med henne så hade jag en livslust kvar, trots att jag inte trodde den fanns där jag behövde den. Så början av året tog jag mig igenom svåra tiderna som vanligt. 
 
 
 
Jag gav ut min allra första bok, som är tillägnad Lovisa. Jag kunde inte gett ut en bättre första bok. Och fått många bra ord om boken, av de som läst den. Och du var värd den min vän. 
 
 
 
Sommaren. Den fick mig uppleva nya saker. Saker jag inte trodde -jag- kunde känna. Även om sakerna kanske för dom iblandade inte var lika stora som för mig. Men jag tror inte många förstår hur mycket varje minsta del som kommer till mitt liv, betyder för mig. Det behöver inte handla om "stora" saker, det räcker med den lilla tiden, eller lilla saken - för att min själ ska känna harmoni och glädje jag inte fått uppleva så mycket. Sommaren blev en av mina fina saker jag fått vara med om, och som kommer förbli i min lilla kista i mitt hjärta. 
 
 
 
Jag träffade en gammal bekant, och det uppstod en speciell gnista oss imellan, väldigt oväntat - men det var så bra, så fint. Det varade för en väldigt kort stund - men det kändes som länge. Och även om det var litet, så kommer den tiden med den personen faktiskt vara en stor påverkan i mitt framtida liv. Och det är bara jag som kan förstå det. Så jag kommer inte säga så mycket mer om detta. . . Det var iallafall ett ljus jag behövde för att återuppliva något inom mig som fattats sitt ljus under många många år. 
 
 
 
Jag åkte även iväg i sommar och hälsade på Lovisa, vi hade inte setts på många månader och det var första gången jag hälsade på henne hos henne. Det var fantastiskt. Att göra något som hade tagit tid, och också få se hur hon bodde. Och att få se mer utav staden jag bara hade varit i någon gång och inte sett så mycket utav. 
Det var så fridfullt den dagen - som borde varit längre! Men som kommer komma fler gånger under livet. 
 
 
 
Jag åkte även iväg i några dagar och hälsade på en vän ( Vi är väl inte ovänner nu, men vi har inte samma kontakt och det är helt okej. ) För vår vänskap kanske bara var menad att vara en viss tid, det innebär inte att vi inte tycker om varann som personer längre. Det bara är som det är helt enkelt. Det var iallafall riktigt kul att göra denna resan. 
 
 

 
Och fler saker har hänt under detta året. Träffat fler gamla vänner och mer betydelsefulla människor. Men också har Hemska saker skett. Men som kommer lära mig mycket om andra människor, än mer om mig själv. Året i helhet har gett mig ett nytt liv, äntligen ett liv som enbart jag kan styra över. Jag fyllde även 18 år under sommaren och det blev inte riktigt som jag tänkt mig, men jag är fortfarande kvar och starkare för varje dag. Jag har utvecklats mera, förstår mera, insett mer och bara fått ett förnyat hopp. 
Och jag har också insett att hoppet aldrig dör, hur mycket vi än tror det. Hoppet kan dock bara förnyas, bli starkare, men aldrig försvinna helt. Hoppet är precis som oss. Även bland de finaste gåvorna vi har. 
 
 
 
Det är den 2a november och framför mig, de närmsta dagarna/veckorna/sista månaderna, har jag ännu mer att se framimot. Det kommer nog fortfarande finnas negativa dagar fyllda med allt som inte borde finnas, men också utmaningar och möjligheter. Allt kommer iallafall sluta gott hur det än blir. Hursomhelst, kommer jag oavsett hur året än slutar och nästa år börjar - alltid minnas detta året som överlag ett styrkande år på alla möjliga vis. Och som mer eller mindre ett stort mirakel som gett mig mitt nya liv som allt eftersom bara kommer bli det liv jag någonsin bara kunnat drömma om. 
 
 
 
Året är ju inte slut än, men det närmar sig. Och jag vill bara tacka alla som jag mött, och talat med. Och som gett mig ljus någongång - oavsett om det var för en dag eller längre tid. Ingen glöms, och även dom som gjort livet till en plåga - er tackar jag också. För jag har lärt mig jobbiga, men positiva, läxor i livet. Och nu när ni inte finns mer i mitt liv så kan jag bara tacka för att det äntligen blev över! 
 
 
 
Hoppas ert år varit en god upplevelse trots det negativa. 
Och ta med er alla ljusa dagar ni haft, till nästa år. Och åren efter det. 
De bra dagarna kommer ge er kärlek och energi till att klara av de tuffa motgångar och lärdomar 
som finns framför. 
 
 
/ Sophie* 
 
 
 

På rätt sätt

Människor är så måna om att framstå som snälla, generösa medmänniskor. 
Men jag kan säga att om man nu är en så god människa man vill påstå, behöver man inte vara mån om att skrika ut orden. Det visar sig alltid ändå vilken sida du står på. 
 
 

 
Har någon hjälpt någon, är personen mån om att hela världen ska veta detta. Är det inte tillräckligt att få en fin tacksamhet från personen du hjälpt, än att framstå som en hjälte för hela världen? Ju mer människor du hjälper i tystnad, ju mer människor kommer veta vilken hjälte du är på riktigt. 
 
 
 
Det är lika dant som när alla skriver "sprid kärlek istället för hat", och ja det är såklart det man ska göra. 
Men varför måste rubriken lyda så? Om jag skriver ett inlägg så spelar det egentligen inte så stor roll vad jag skriver i rubriken, utan det märks ändå vad jag vill sprida i resten av inlägget. 
 
 
 
Det jag menar är att det mest "maktbara" som kan påverka mest, görs faktiskt med tystnad. 
Och då tänker ni nog om jag har en skruv lös, som säger att det som syns minst och skriker lägst, är det som påverkar mest. 
 
Jag har gjort otroligt mycket i tystnad. 
Hade jag varit så mån om att hela världen skulle veta det, så skulle jag få en rubrik i pannan om att vara en av alla hjältar. Men jag är hellre mån om att den person jag hjälper, ska veta att jag verkligen vill hjälpa, och att jag gör det på ett ärligt sätt. 
 
 
Det är så mycket viktigare att lägga energi på att den du hjälper ska veta att du vill hjälpa med hjärtat, 
än att lägga energi på att alla andra ska veta. Vem håller inte med i detta? 
 
Det är fint att människor vill berätta om deras goda gärningar de gjort. 
Men enligt mig betyder det ännu mer om den jag hjälpt,berättar vilka goda gärningar jag gjort, 
och sedan blir en av de andra som hjälper människor vidare. Det är den finaste tacksamheten jag kan få, när jag hjälpt en annan människa. 
 
 
/ Sophie* 
 
Det är inte "bara" att sprida kärlek istället för hat. Du måste göra det på rätt sätt också. 
 
 
 
 
 
 
 

Änglar i mitt hår

Jag var alltid vilsen. Trots min stora medvetenhet. 
Kanske var det min medvetenhet som fick mig tro, att jag var vilsen. 
Att jag var osäker på min egna förmåga och vetenskap i livet. 
Nej, mina förmågor och min medvetenhet ( mitt inre ) har alltid stått på min sida. 
Det var de elaka som fick mig tvivla. Inget annat. 
 
 
Trots att jag alltid haft en medvetenhet många fattas, och som många inte kan tro att jag har - 
så har min medvetenhet utvecklats och blivit på ett annat sätt. Om än, inte starkare. 
Vad menar jag med medvetenhet? Det är bara dom andra med den medvetenheten som kan förstå 
vad jag menar. Och de som inte har det, skulle inte tro sina öron om de fick ett enda ord som förklaring. 
Inte ens tusen ord skulle räcka till, för att kunna förklara för en omedveten, vad medvetenhet står för. För även om det endast är en bokstav som skiljer orden till, så skiljs dom ännu mer åt i själva betydelsen. 
Och de som tror att de är medvetna och vet exakt vad jag talar om - ni är inte så medvetna. 
 
 

 
Hur kan jag vara säker på detta? Och hur kan jag säga så? 
Tror jag själv att jag är något särskilt? Att jag kan och är mer än andra? 
 
Givetvis inte. Aldrig att jag skulle tro eller påstå det. 
 
 
 
 
Men. 
Men
Ja, jag är och antar att jag förblir ett mysterium. 
 
 
/ Sophie* 
 
 
 

... har du inget

 
 
Idag är det en bra början på dagen. Varför?
För jag kunde sova ut, även om jag vaknade tidigt. Och jag slapp ännu en natt vaken. 
Jag tände massa ljus som lyste upp all rummet, satte på tvn och drack kaffe. 
Sen började jag kolla i hyllan, för jag kände för att läsa en bok. Jag skriver som ni vet, böcker, 
men jag är inte den som läser böcker. Men så fann jag en bok som passar mig perfekt. Så förhoppningsvis kan jag ha något och göra, och mysa här i soffan med filt och varm dryck. 
 
 
 
Om problem uppstår, våga dra gardinerna åt sidan så att solljuset kan träda fram genom fönstret. För varför stå stilla och plåga sig själv när man åtminstonde kan göra lite grann för att lätta situationen man befinner sig i ? 
Finns det inget ljus i det kalla mörka rummet, skapa ditt ljus. 
Finns det inget annat än bara du och tomrum, använd din kreavitet och fantasi till att skapa mer ting. 
 
 
Tänk såhär: 
 
Har du inget, så har du möjlighet att skapa något nytt. 
Har du något, har du möjlighet att utveckla detta till något mer. 
 
Bra råd, från den bästa, 
/ Sophie * 
 
 
 
 
 

what i dream about, was meant to be in future

How could i explain, something unexpected for you 
How can i explain to myself, this untold story. 
The story of future only i can see, only i can know about, 
till the day it's time for happening. 
 
May these pictures in my dream, in my head 
Be our first beginning of the best we can't have yet 
 
But maybe, it's meant to be, but will not be the happy ending 
 
Only i will know, my dream tells me 
 
But i'll hope you will know too, when it's right in time. 
So we can reach eachother at the exactly time, and feel the same 
 
And i will dream, i will wait.. for the day when you say my name. 
 
 
/ Mina egna ord. 
Sophie* 
 
 
 
 

 

throw-back-4 månader

I fyra månader hamnade jag i samma gamla känslor, som jag fått leva med i 15 år. Det som gjorde mest ont var att jag var övertygad om att jag skulle slippa må så pass dåligt igen. Jag trodde att det var över & att från och med detta året skulle allt vara som på "rosa moln"
 
 
 
Men egentligen, året är ju inte över, och verkligen inte livet heller. Jag mådde dåligt helt i "onödan", men något jag insett nu efteråt, är att det egentligen inte var i onödan. Jag behövde dessa dåliga månader. 
 
Både som en påminnelse, om att fortsätta kämpa för mina rättigheter & de livet jag vill leva. Att jag inte får glömma de jobbiga känslorna bara för att jag mår bra - att jag måste fortsätta bearbeta dom känslorna så att jag kan må bra på riktigt, så att dom dåliga känslorna faktiskt är utredda & inte kan störa mig mera i framtiden. 
 
 
 
Jag har också lärt mig att våga ta till mig det bra, att våga öppna upp mig själv genom att ta imot den inre utveckligen som jag talade om förut. Ett tag "tappade" jag mig själv & kände mig förnedrad & kränkt, men det var också en påminnelse om att jag är stark nog att inse att jag inte har någon "rätt" eller anledning till att känna så som jag gjort. Jag behöver inte känna det som är fel, för jag vet vad som är rätt. Jag vet hur jag känt, mått och hur livet var. Och ännu mer vet jag nu hur jag kommer känna, må, och leva i framtiden. 
 
 
 
Så dessa hemska throw-back-4 månader, har gett mig mer positivt än jag kunde ana mitt i all smärta & sorg. Nu kommer allting ordna sig & bli bättre, trots att jag fortfarande har många steg kvar att gå. 
 
Jag lämnar dessa månader, och går nu in i nuet förängångskull, som en ännu starkare & klokare människa. Och nu är det dags, att leva på riktigt! 
 
/Sophie* 
 
 
 
 

När livet är mest "dåligt"

Om man känner att livet mestadels är "dåligt", fyllt med motgångar och onödiga dystra stunder, så betyder det inte att du har fel i detta. Det är så lätt och säga 
"Du är bara deppig, det är därför ditt liv är mest dåligt. Lär dig se allt bra istället" 
 
 
 
 
Men nej, för en del, har och är livet mestadels tufft. Men såklart finns det en del saker man kan göra åt det. Jag skrev i min bok "När jag fann min förstående", att man inte kan hindra det dåliga från att ske, men man kan hindra det från att hindra än. Det vill säga att man har ett val, att välja hur man ska påverkas av det dåliga. Eller rättaresagt - Hur mycket. 
 
 

Så om det sker något dåligt, så försök acceptera läget och känn det du behöver känna. Men försök också finna en lösning. Antingen någon lösning du använt dig från dina tidigare erfarenheter, eller också kan en ny ovanlig lösning behövas för att lösa vissa problem. Man märker ju själv om ens vanligaste lösningar, inte funkar alla gånger. Därför är det bra att det finns fler möjligheter och lösningar. Man måste våga vara öppen för att kunna finna nya vägar. 
 
 
 
När jag har mina mindre bra stunder, så blir jag som det där barnet jag aldrig fick vara. Den som kräver ännu mer kärlek och trygghet av olika slag. Därför blir jag också betydligt känsligare än i vanliga fall och så kan jag också känna mig mer vilsen, otrygg och bortglömd. För jag låter helt enkelt det dåliga som sker påverka mig negativt, istället för att vara den jag annars är - modig och den som står upp för mig själv. 
 
 
 
Jag vet ju att det dåliga som tex hänt på senaste är för att jag verkligen måste genomgå en inre utveckling, bearbetningen och våga tro på att jag faktiskt klarar mig fint om jag bara vågar gå utanför min egna bubbla. 
För det är inte alltid ens trygghet man byggt upp under åren - den som är den riktiga och sanna tryggheten. 
Därför måste man våga förstå och lita på sig själv, att man klarar gå ut utanför sin trygghetszoon och skapa en bättre och ännu mer tryggare zoon! 
 
 
Så mitt tips - som även jag själv bör följa - är att lära dig se vad en dålig händelse kan ge dig för positivt. Vad du kan lära dig utav det som sker och våga ta lärdom av det också. 
 
 
/ Sophie* 
 
 
 

Är det viktigast att veta, eller att känna?

Är det viktigast att veta, eller att känna? 
 
 
Man brukar alltid ifrågasätta det man känner, vilket oftast leder till andra obehärskande känslor
Så mitt råd är att samla det du känner, och fokusera på dom. Inte ifrågasätta, så att allt blir större och ur kontroll. 
Det räcker med den okontrollen du kanske har i dina nuvarande känslor. Och du kontrollerar inte känslor genom att hindra dom från att kännas och synas. Du kontrollerar genom att bearbeta dom, gå igenom dom och känna dom fullt ut - Även om det är starka och jobbiga känslor. 
 
 
 
Jag är expert på att fly från mina känslor. Vilket tagit lång tid för mig att själv inse och jobba på. Jag flyr fortfarande, jag är fortfarande i utvecklingsfasen. Jag måste lära känna mitt inre bättre, och de känslor jag oftast får och de känslor jag oftast vill men inte kan kontrollera. Kontrollera - som jag sa, endast genom bearbetning. 
 
 
 
Jag vill inte känna känslor, för att jag har svårt att hantera bra känslor, och de dåliga känslorna får mig vara och göra saker som inte är mitt rätta jag. Så det jag måste träna på är : 
 
♦ Sluta försöka kontrollera dom bra känslorna på fel sätt (hindra dom), fly från dom, och istället lära mig känna dom, njuta av dom och bara låta dom vara där inom mig. Sluta vara rädd för att uppleva harmoni i det goda känslorna. 
 
 
 
◊ Och de dåliga känslorna måste jag sluta förstora. För dom är redan tillräckligt stora. Så det jag måste göra här är att faktiskt kontrollera dom ( bearbeta dom ). Och genom att sluta fly från dom bra känslorna, så förminskar jag dom dåliga känslorna. För dom dåliga känslorna vill ge dig rädsla som jagar iväg det bra. Så genom att fly från det bra, så matar man de hungriga dåliga känslorna för varje gång. 
 
 
 
 
Nu till " Är det viktigast att veta, eller att känna " 
 
Och mitt svar, på min egna fråga, är : 
 
Genom att lära sig det jag skrivit ovanför, så kommer man genom sina känslor att veta. Så det är viktigare att känna - för oftast säger magkänslan mer sanning än den "sanningen/vetskapen" man får från annat håll. Det du känner i hjärtat och i själen, är mer sann vetenskap, än den du tror att du har i inom ditt huvud, i dina tankar. För dina tankar tar upp allting du hör utifrån, medans magkänslan tar upp det som kommer inifrån. Och vårt inre har mer medvetande än vi tror. Alla svar finner vi inom oss själva. Förr eller senare. 
Så det är något värt att tänka på! 
 
 
/ Sophie * 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

"Dröm - håret"

Hellu, 
En bra dag känns det som att detta är, trots att jag är sjuk igen och trots att det är kallt och inte finns SÅ mycket att göra direkt. Men känns väl samtidigt bra att man slipper stressa nu när man är sjuk. 
 
Igår färgade jag mitt hår till en färg jag hade förra året. Och är inte riktigt säker än om jag trivs lika bra i det nu som förra gången. Men kanske måste vänja mig igen haha. Bilder på själva hårfärgen kommer kanske upp en annan dag :) 
 
 
Jag färgade det rött igår efter avfärgningen men eftersom man alltid bör färga två gånger utav samma färg, så kommer jag färga en sista gång idag lite senare. Det ska vara åt det mörkare röda, men för tillfället är det ljusare och inte alls jämnt haha, ser riktigt charmig ut..... nej. Men varför man bör färga två gånger när man gjort en avfärgning är ju för att man ska få det jämnare i färgen, istället för massa fläckar här och var :) 
 
Obs - Efter bilden är efter avfärgningen, inte efter att jag la i det röda
 
 
 
Haha sen ville jag ha något att göra igår så satte mig ner och tog fram vad jag hade hemma, och gjorde en drömfångare för andra gången. Tyckte att min förra som också är mycket större än den jag gjorde nu, är liiiite finare. Men denna dög väl antar jag. 
 
 
1. Tog fram ståltråd, av den mjukare varianten. Snurrade några varv och försökte få en någorlunda cirkel. 
2. Sedan snurrade jag runt en lagom tjock tråd, i färgen svart. 
3. Det finns ju ett speciellt mönster man kan göra, som de flesta drömfångare har, men tycker aldrig det blir bra....så bara tog tråden och snurrade den bara här och var haha. Blev inte jättetokigt. 
 
 
4. Jag klippte av lagom längd på två trådar, och satte fast dom på den större cirkeln. 
5. Sedan tog jag två lila pärlor och trädde igenom tråden ( båda två ) och sedan knöt jag fast trådarna på den stora cirkeln. 
 
 
 
6. Jag använde två gamla örhängen till att göra dom mindre cirklarna, och snurrade den svarta tråden runt båda. 
7. Efter det satte jag fast dom båda i snörena på den större cirkeln, samt i dom två mindre cirklarna. 
8. Jag gjorde lika dant på dom mindre cirklarna som jag gjorde på den större ( Se nummer 3 ).
 
 
9. Ja, ni ser säkert hur jag gjorde och finns många sätt att göra dessa drömfångare på. Och jag hade säkert gjort en ännu finare, men tog som sagt det jag hade hemma! Jag klippte ur sex stycken trådar som jag fäste från dom mindre cirklarna. 
 
10. Sedan trädde jag igenom 2 mindre pärlor ( vit och lila ) och sedan en större i färgen svart. 
 
11. Sen tillslut kom fjädrarna på! 
 
Japp jag vet att det hänger trådar, men klippte bort så mycket jag kunde. Den duger tillräckligt för att hängas upp! 
 
/ Sophie* 
 
 
 
 
 

Reminders

 
 
 
 

For something good

Hellu :) 
 

Kände att jag behövde göra mitt rum lite mer "mysigare" som för mig känns lite tryggare på något sätt. Blev inte jättestora förändringar haha! Men pysslade lite grann. 
 
 
Jag klippte ur två pappersbitar i lagom form ( som ni ser på glasburkarna ). Sedan tog jag vanlig svart färg och målade det vita pappret och sedan tog jag en spritpenna i vit färg och skrev något, "Save for something good". 
Det är alltså som sparburkar, så ska försöka spara till något vettigt. Är egentligen ingen sparare, då jag inte direkt har något speciellt jag vill köpa. Men jag ska ändå spara, till tex framtidens planer eller till att trycka fler böcker osv. 
 
Sedan valde jag ut lite bilder jag ville sätta upp på väggarna, och det blev tre stycken. Klippte ur små pappersremsor och målade även dom svarta och vek vanlig tejp så att det kunde fastna på remsorna och sedan på väggen när man sätter upp dom. Dock höll det inte särskilt bra ;) Men får fixa bättre :) Jag gjorde detta för att vi inte hade någon svart eltejp eller liknande. Och man kan ju göra detta finare, men det får duga :) 
 
 
 
 
Jag satte även upp ett svart snöre ovanför min säng ( Visar dock ingen bild ) och hängde upp en del foton med gem ( man kan göra med klämmor också vilket är finare! Men hade inga för tillfället ). Och det blev rätt fint ! 
Det jobbiga är att katten försöker dra ner allt . . . Haha 
 
 
Den sista bilden hade väl inte direkt någon samhörighet med allt jag skrev, men la in den ändå i inlägget. 
 
 
 
/ Sophie * 
 
 
 Ni har väl inte missat att kika in på min hemsida och läst om mina kommande böcker ? Läs mer än gärna! 
 
 

For this moment

 
 
Även om ditt liv i övrigt är tufft, så ta vara på varje stund som är här och nu. 
Saker och ting kommer förändras till det bättre. Men man måste lära sig att ta vara på nuet, för att kunna njuta av det bättre framtiden har att erbjuda. 
 
 
 
 
 
Tidigare inlägg