glömt bort vad det var jag inte skulle bry mig om
Inte ens ett helgon gör allt rätt. När det kommer till att såra människor, så spelar det ingen roll hur bra eller dåliga människor vi är - För vi kan inte undvika att aldrig såra. Så jag har sårat människor för att inte göra något jag själv inte mår bra utav. Men att såra någon medvetet, så som väldigt väldigt väldigt många gjort mot mig, är något som aldrig skulle falla mig in. Så den som tror det, tänk om.
Sårar man mig kommer hämnd inte stå på listan och i vissa fall kommer jag inte bry mig ens en sekund. I andra fall kanske jag bryr mig väldigt mycket, men kommer ändå inte sabba mitt liv eller den lilla halvlyckan jag byggt upp.
Jag känner att min trötthet på folk inte är värt det. Det förflutna får stanna där, nuet får ta tag i shiten och framtiden får förhoppningsvis lova att bjuda på något bra. Men jag vill bara säga det, att jag är oförstörbar.
Ja, jag har känslor. Och jag kommer alltid lita på folk, att dom har något innanför pannbenet och känner empati för andra. Dock vet jag ju att alla inte är mänskliga, men jag kommer inte låta det förstöra den jag är eller tillit till andra. Även om jag har känslor, blir arg och kanske ledsen, så kommer jag inte slösa så mycket energi på en person som inte kan behandla mig bra. Som vill skada medvetet eller tror jag kommer offra mina principer för att personen ska kunna göra som denne vill.
Oförstörbar - Vill någon såra mig medvetet så kommer jag inte bry mig. Faktum väldigt lite. Så lite, att till och med jag själv glömt bort vad det var jag -inte- skulle bry mig om. :)
Happy inlägg :) / Sophie*
19 saker du säkert inte visste om mig
1. Det finaste jag kan ge - är min vänskap.
2. Jag har stora planer för mitt liv, som kommer påverka mer än bara mig.
3. Jag är en öppen tjej, men jag delar inte med mig utav allt.
4. Många tror att dom känner mig, när dom inte ens vet en tredje del om vem jag var eller är.
Och det handlar inte om hur jag är som person, utan folk vill gärna påstå att dom vet mer om tex min uppväxt än jag någonsin berättat. Att påstå att dom vet något som bara jag vet, får mig förstå vilka människor sådana är.
5. För att få bäst kontakt med mig på både internet och i verkligheten, är genom att vara sig själv. Hur "konstig" och såkallad "random" man än är. Är du random så är det ett stort plus. För det bevisar att du inte låter andras omdömen betyda mer för dig, än dina egna åsikter om dig själv. Och såklart, om du gillar mina random och självsäkra sidor så är det ju också ett plus.
6. Jag gillar romantik, om det är på ett ärligt sätt - Inget fjäskigt.
7. Ibland kan jag ( eller har iallafall ) uppfattas elak, för att jag är mer ärlig än folk förväntar sig.
Kul och göra andra förvånade, men när det kommer till detta så är det mest sorgligt. För varför är folk så fega för att vara sanna mot andra och sig själva? Finns inget att vara rädd för, tro mig.
8. Jag är för naiv. Både bra och dåligt.
9. Jag har aldrig krävt något i hela mitt liv, enbart ärlighet. Vilket är tillräckligt för mig, men tyvärr har jag mött människor som inte riktigt vet vad det ordet innebär. Så från och med nu tänker jag börja kräva andra -självklara- saker. Såsom kärlek och uppmärksamhet. Lika mycket som jag själv ger.
10. Jag är en väldigt bestämd person. Jag vet vad jag vill, även om jag är osäker och förvirrad i många avseenden. Så vet jag innerst inne, vad jag vill och hur mycket jag vill det.
11. Jag har bett om en andra chans, och det var första gången jag bad någon om en chans.
Fick dock ingen, men that's life huh.
12. Jag är väldigt missnöjd med mitt ID-kort. Och om jag visar det för någon kommer dom tro att jag har gjort någon skönhetsoperation, när dom jämför med kortet och mig i verkligheten.
13. Jag tycker mindre om de människor som inte har egna tankar och åsikter. För varför ta andras åsikter? Hur mycket människa är du då är min fråga.
14. Jag brukar inte erkänna när jag blir sårad. För jag kan inte hantera sådant på rätt sätt.
15. Jag har ett sjätte sinne som jag inte brukar tala öppet om. För dom som inte tror på något bortom det vanliga och längre än till tröskeln, brukar inte komma med så mycket värt att lägga på minnet. Så därför håller jag det för mig själv. Också för att jag inte skryter med saker och ting. Det är inget att skryta över ett dugg. Det kan faktiskt vara en ren plåga.
16. Jag kommer flytta.
17. Jag dricker mest vatten och kaffe.
18. Jag vill dela ett liv med någon som är på samma nivå i livet som mig, dvs. är redo för de saker jag är redo för och vill samma sak i livet som jag. Etc..
19. Hade han levt och vi var lika gamla, skulle jag gifta mig med honom. Hans musik är ett av de finaste i livet. Och bland de bästa musiker :
/ Sophie*
En dålig inställning ger dig själv bara dubbel bestraffning
Det är viktigt att finna andra sätt, när dom sätt man använt sig utav tidigare inte fungerar längre. Eller fungerat alls. Så är det när man mår dåligt en dag eller en tid. Istället för att tänka ännu dåligare tankar om livet och om sig själv, eller att göra något dumt val - Så får man hitta ett annat sätt. Som inte förvärrar situationen ännu mer.
Man måste ändra sin attityd. Förr förstod jag inte meningen i det. Det kändes mest som att folk sa så för att ändra på än, eller för att bara säga något överhuvudtaget. Att dom sa så för att lägga skulden på mig, för saker och ting som hänt, och mitt mående som blev tack vare dåtida livet.
Men nu förstår jag verkligen. En bra attityd mot andra och mot sig själv, och en positiv inställning - Gör livet till mindre helvete även om helvetet fortfarande inte är förbi.
I många år brydde jag mig inte ett dugg. Jag var fylld med hatet som jag fick växa upp med och bland. Men jag brydde mig om andra människor, men min attityd mot mig själv - Fick mig att sätta upp en stor betong vägg, omöjlig att slå sönder, även för mig. Den väggen har jag nu 15 år senare, kunnat riva ner allt mer. Och varför har jag kunnat göra det nu? Jo. För jag började lita på mig själv, mina känslor och mina tankar. Och mitt hjärtas vilja. Inte tänka på allt jag kan förlora, utan på allt jag kan vinna, även om det bara gäller för ett litet tag.
Då började jag utveckla en bra självkänsla, med bra inställning och attityd. Jag var rädd för människor och för att ge tillit. Och även om det är så fortfarande idag, så känner jag såhär :
Jag tänker vara en bra person - även om jag möter folk som är mindre bra.
Jag vill få tillit och respekt, därför tänker jag ge det - även till folk som inte ens kan stava till ordena.
Jag kommer ge kärlek och trygghet och ta imot det minsta lilla jag får tillbaka. Och även om jag blir sårad utav andra människor på något vis - Så kommer jag finna sätt att gå vidare från dom personerna, och finna andra personer som får mig må bättre.
Jag ska göra allt det svåra, för att inte försvåra mitt liv ännu mer. En sådan bra inställning, gör inte så att du inte förlorar nära i ditt liv, eller får vara med om tuffa motgångar. Men rätt inställning kommer få dig att lida mindre, få dig orka stå imot dåliga tankar och gå vidare mycket fortare, än om du hade haft en dålig inställning.
Att ha en bra inställning handlar inte om att man inte får sörja, ha dåliga dagar och vara förbannad som s*tan.
Utan en bra inställning får dig helt enkelt tänka efter lite nogrannare! Vad är viktigast ? Sluta med allt du älskar och ge bort allt du äger och har - för att en person i ditt liv väljer att inte behandla dig rätt. För att det sker en jobbig situation i ditt liv som ändrar dina planer helt och hållet.
Eller är det viktigare och mer värt att säga hejdå till personen/erna och fortsätta med ditt egna liv. Att bygga upp något som rasat ner, på nytt. Till något bättre.
Jag vet nu vad en bra inställning handlar om. "Bara för att h*n hoppar, då ska du också hoppa?"
Man ska liksom inte hugga sig själv i ryggen, för att någon annan gjort så mot dig.
Du ska inte avboka alla planer i ditt liv, för att en av dom gick åt skogen.
Du ska inte .. osv osv.
En bra inställning ger dig inte en genväg, utan en möjlighet till att gå en bättre väg
> Mot det som är bra.
/ Sophie*
Det kändes bra att ha vissa som inte trodde på mig.
Det kändes bra att ha vissa som inte trodde på mig. I slutet kändes det bra. I slutet när jag faktiskt lyckades. Och kunde le åt dom som trodde att en av mina drömmar, var omöjliga.
Kanske har dom lite rätt, att jag inte kan leva på det. Försörja mig på det rättaresagt.
För jag känner mig faktiskt mer levande än någonsin.
Och enligt mig, så kanske inte vem som helst skulle kunna ha min dröm som ens en hobby.
Men då är frågan:
Vill jag bli miljonär och få allt jag pekar på, och tillslut tröttna på det jag älskar?
Eller vill jag göra det jag älskar förevigt, och tjäna lite grann så att jag kan fortsätta göra det jag älskar, samt tjäna något mer än pengar?
Enkelt val. För mig var det enkelt. Om jag var tvungen att välja mellan att svälta ihjäl och att få skriva, då skulle jag dö lycklig.
Någon sa att personen aldrig skulle satsa mer pengar än va han tjäna, och mitt svar är att jag satsade hela mitt hjärta - och jag fick alla andras hjärtan tillbaka. Hur fint är inte det? Det är så otroligt fint. Att jag inte behövde lägga tusentals kronor på det jag älskar, för att tjäna ännu mer pengar. Det är ju inte pengarna som ger mig beröm? Det är inte pengarna som får mig känna att jag nått ut till folk?
Och tänka sig. På min första bok, så nådde jag ut till fler än jag trodde. Och andra människors hjärtan och tankar, har jag fått ta del utav.
Jag kanske har stora drömmar. Och kanske är det meningen? För varför drömma om du inte vågar drömma stort! Dröm om vad du vill. Råkar det vara en liten dröm, så är det så. Eller tvärtom. Tänk inte på det. Tänk på hur mycket du vill genomföra den. Och en dag sker det.
2013
Sommaren detta året började jag skriva på boken. Samma år startade jag en hemsida. Och vintern 2013 lämnade jag in min bok på tryckeri. Och februari 2014 fick jag hem min egna bok! Det gick snabbt. Vissa saker går snabbare än man tror - om man bara har hopp. Sen finns det saker som går saktare, men det viktigaste är att det sker än inte alls!
Det finns 3 böcker kvar och när de böckerna är sålda så kommer det inte komma in fler böcker
-för tillfället- för att jag håller som sagt på att skriva på andra böcker så vill satsa på dom. Därimot kommer jag nog i framtiden ( När det nu blir ) trycka fler exemplar. Så denna boken kommer inte dö ut så att säga! Haha :) Om ni vill kika in på min hemsida så är ni välkomna och har ni frågor om något så svarar jag gärna.
/ Sophie*
Kapitel 4
Igår fortsatte jag skriva på min tredje bok. ( Min andra bok är den som är en längre process, för att den kräver mer tid ). Min tredje bok har jag nu börjat skriva på bokens 4:e kapitel. Jag skriver en rätt bra bit, när jag väl skriver. Och jag skriver oftast när jag känner mig arg. Låter kanske konstigt, men det är inte bara när jag är arg som jag skriver givetvis - Men jag vänder min ilska till något effektivt istället. Och jag lugnar ner mig rätt fort,om jag gör något jag blir lugn utav. Så har jag lärt mig hantera min ilska, så det är ju positivt :)
Som ni kanske sett, så har jag gjort en ny header :) Och jag gillar den! Det blir dock antagligen något tillfälligt, typ "Höst header". Byter när jag känner för det och kommer på ny idé :) Hoppas den klär min blogg iallafall!
Vad som händer idag är nog lika lite som den senaste veckan. Jag är sjuk och behöver verkligen vila så mycket jag kan, så att jag orkar göra MASSA ärenden nästa vecka. Kommer åka iväg trots att jag har feber och mår dåligt i kroppen. Men är det -Nu eller Aldrig- och man vill ha något -nu-, då får man offra sig och bara bita ihop!
Hoppas ni får en bra dag :)
/ Sophie*
Trygghetszoonen rasar - är din möjlighet till att bygga upp en bättre.
Fick höra bra saker om texten jag skrev i mitt förra inlägg - Tack så mycket.
Jag är i en sådan period där allt jag byggt upp i huvudet, inte riktigt förverkligas i verkligheten. Det vill säga att min såkallade trygghet jag trodde jag skulle få uppleva, inte riktigt blev så. Men, det betyder inte att det som rasat inte kan byggas upp igen. Det tar lite längre tid, men det är ju inte värt att ge upp nu, när det fortfarande
finns chans att bli bättre.
Om man har den inställningen så löser sig det mesta som gått snett. Och nej, jag inser inte det alltid själv. När något dåligt händer så sörjer jag också såklart - Och såklart blir jag så förbannad jag bara kan. Och man slåss mot dom dumma tankarna om att ge upp eller inte. Men själva grejen med att kämpa?
Det är som jag sagt förr:
Man kämpar - och när det blir svårt, då kämpar man ännu mera.
Man kämpar - och när det blir bättre - så fortsätter man ändå kämpa, för att det bra
fortfarande ska vara det.
Men det är dom svåra stunderna man ska kämpa extra mycket. Men så tänker man inte när man mår shit. Man vill bara gräva ner sig tusen meter ner i marken och bara förgöras. I de stunderna får man i princip tvinga sig själv att byta tankar. Att detta dåliga som sker just nu, inte är så dåligt som det verkar. Det finns helt enkelt nya vägar att ta, eller bättre vägar. Ibland händer något dåligt för att ens trygghetszoon ska trilla ner och kunna staplas upp på ett bättre sätt. För ibland skapar vi människor en trygghet som inte är så mycket trygghet egentligen. Men är man mitt inne i det, så ser man inte det.
Livet börjar utanför ens trygghetszoon. Och det är därför saker och ting rasar ibland. Så att man ska våga ta steget utanför "tryggheten", så att man kan komma vidare och hitta en mer passande trygghet än den vi hade.
Det är vad jag insåg nu, nu när allt är åt helvete.
Det är inte åt helvete, jag har bara fått andra möjligheter än de jag tänkte från början.
/ Sophie*
Text till den stund som var
Jag hoppas på att få känna den där motivationen - till livet.
Så som jag kände när jag såg dig på stationen - stunden jag tog för givet.
Jag kunde fått se dig nu igen - om jag inte sa upp min chans.
Men du förtjäna mig mer som vän - för jag är ur balans.
Jag kanske vet mycket om det sämre - men jag är dålig på att hantera
Såfort jag finner något bättre, så blir osäkerheterna flera.
Jag har slutat tro att jag inte förtjänar något bra - men nu tänker jag på det jag behöver
Jag var så himla gla - och jag kommer sakna den där lilla stunden nu och framöver.
Det var inget fel på början - Nej den var för bra
Det klicka oförväntat, och den stunden om och om igen ville jag ha
Så jag gav det en chans - något jag förr inte skulle gjort
Du var annorlunda - men det gick alldeles för fort
Men när det gått tid - och jag fick tänka
Ja det gick fort, men det var dig jag ville ha bredvid,
att vi kunde bli något stark som inte gick att sänka
Men så var det en annan tanke som funnits där
Vi var inte på samma nivå - Men hade det gått längre tid hade jag blivit kär
När en liten tid hade gått och jag tänkt klart
Så ville jag ge allt om det funka, att jag vågade nu var så uppenbart
Men min tid till att fundera - var din tid att välja annat
Så en chans till fanns inte mera - och mina känslor blev blandat
Jag antar att, vad den början än hade för mening, så gjorde jag kanske rätt val trots allt..
Jag får acceptera läget - men nu är allt så kallt.
Jag känner mig konstig - kanske dum
Som säger och känner detta - men när jag åkte därifrån blev jag stum
Och jag bryr mig inte om att det var kort tid vi hade, för jag gjorde saker jag inte gjort på många år
Jag blev förvånad att några dagar kunde förändra så mycket - Att det kunde läka djupa sår
Och kanske låter det som att jag känner vad som helst och allt på en enda dag
Men det måste varit du som var för speciell - för senast någon fick mig må sådär, det var ett tag
Jag tackar för stunden som varit, trots att den inte finns något mer
Och den som blir din, har turen att få se dig le, sådär som bara du ler.
Jag tackar för du fick mig våga bli redo för något bra :)
Och vem som än läser det här, får tänka vad som helst.
Men att jag kunde känna -något- som jag inte hade känt på nästan 4 år, har gjort mig både förvånad
men också förändrad. Och det är inte konstigt om man blir förändrad på några dagar
För varje sekund räknas - och de flesta vet att allt kan förändras på bara en minut.
Och när det kommer till detta så hade jag tur att jag fick uppleva något positivt förängångskull.
Och varför jag inte bara glömmer den lilla tiden, är för att jag inte tillåtit något bra förändra mig på ett bra sätt.
Mina egna ord
/ Sophie*
Vad blir detta för humörsdag tro?
Allt som känns & är fel, kommer tillslut bli rätt & så mycket bättre.
Sitter i soffan med en tjock filt, linne och tjocktröja, mjukis & två par strumpor. Det är svinkallt and i love it. Haha nej men jag ser framimot vintern så det är sjukt. Ja visst är det sjukt att man längtar till ovädret ?!
Så länge man biter ihop & gör de val som är bra för än, så kommer livet ge än det man behöver.
Hellu.
Just nu är klockan 05;58 och jag har varit vaken sedan 3-tiden. Försöker vända på dygnet så somnade tidigt igår. Är inte direkt utvilad nu, men kanske får sova en timma eller två lite senare.
Sitter i soffan med en tjock filt, linne och tjocktröja, mjukis & två par strumpor. Det är svinkallt and i love it. Haha nej men jag ser framimot vintern så det är sjukt. Ja visst är det sjukt att man längtar till ovädret ?!
Men känns som att det är en tid som kommer vara mer behövlig än sommarn, mindre stressigt - trots att jag kommer få mer att göra.
Det är helt dimmigt ute & känns som zombieväder. Kanske går några dead Walker där utanför, känns som jag blir En av dom snart ....
Trots att jag är sjuk får jag ta tag i några måsten, sånna där saker man gör vardagligt. Städa & diska osv.
Annars blir det att vila med musik i öronen & kanske skriva lite på datorn? Får se vad detta blir för humörs dag.
/sophie*
44 Hel - bilder
Hellu.
Detta inlägget är Speciellt. Speciellt på det sätt att jag känt att jag måste bevisa för mig själv att jag inte gått och blivit "fegis". För det är inget av mina sidor och aldrig varit. Men jag behöver inte bevisa något, för mig själv eller någon annan. Jag behöver bara förklara för de människor med frågetecknet i pannan.
Jag har gjort 11 collage, och totalt kommer ni att få se 44 bilder. Bilder jag inte visat någon, och bilder jag förmodligen aldrig skulle visa eller lägga upp någonstans. För att jag skäms över den jag är?
Nej jag skäms absolut inte, och finns ingen anledning för mig att göra. Jag hör ofta att jag är fin, och framförallt känner jag det själv allt mer.
Jag har hört lite "klag", faktiskt från mina närmsta personer, att jag bara lägger upp halvbilder på instagram. Jo, det är ju jag som lägger upp dom, jag vet nog allt.
Jag vet att jag lägger upp mestadels halvbilder, men är det någon som vet varför?
Jo, för det första så tycker jag inte det är så himla kul att ta bilder, och när jag väl gör det så tycker jag inte att bilderna gör mina fina sidor rättvist. Sen ser jag ju ut som jag gör givetvis, men jag är finare i verkligheten enligt mig och tycker inte att det fina jag förängångskull ser i verkligheten, kommer fram på bilder. Därför lägger jag upp då och då bilder, och på bara mitt halva ansikte för att jag gör det som känns "tryggast" för mig.
Varför lägga upp bilder då överhuvudtaget? För bilder är roliga att ha, och det är underbart med bilder och minnen, oavsett hur dom än ser ut. Och det är nu bättre att lägga upp halvbilder än inga alls enligt mig, även om dom är tråkiga att se på. Jag har vänner som bor 2 timmar ifrån mig, 3 timmar, 4 timmar och 6 timmar. Och jag vill att dom ska kunna se mig på något vis iallafall, när man inte kan träffas när man vill eller så ofta man önskar.
Jag gör det för dom helt enkelt.
Jag tycker det är bra att man säger till någon att denne borde ha bättre självförtroende och uppmana den till det och förklara varför han/hon bör tycka om sitt utseende.
Jag har bra självkänsla, något ingen kan ta ifrån mig. Men jag får helt enkelt låta mitt självförtroende ta sina egna steg framåt, för att bli bättre. För varken jag eller någon annan människa kan tvinga fram eller skynda fram någon att ha bra/bättre självförtroende. Och allt man är eller har - syns inte alltid på bilder.
Dvs. Man kan se glad ut, utan att man är det. Eller se sorgsen ut fast man är lyckligast.
Man kan se ut att ha allt, fast man inte har något. Man kan se ut att ha inget, fast man har "allt".
Och tänk om jag bara hade ett halvt face? Är inte den sidan jag visar, vad jag än visar för sida utav mitt ansikte, fint det med ?
Jag måste inte visa alla, alla mina sidor eller hela ansiktet. Känner jag mig mer säkrare att lägga ut halvbilder så gör jag det tills jag den dag känner mig ännu säkrare att lägga ut helbilder.
Man måste inte ha allt ! Jag har så bra självkänsla, varför räcker inte det ? Jag kan som sagt inte tvinga fram mig att ha bättre självförtroende. Bara fortsätta jobba på det. Men vad spelar det för roll ? Jag har jobbat på min självkänsla i 15 år, och tar ett steg i taget.
Ovacker som vacker, jag kanske inte gillar det jag ser. Men jag älskar det jag är ! Är inte det viktigare än att älska det man ser ? För mig är det så.
Jag vet att de som påpekar mina halvbilder och att jag borde ha bättre självförtroende inte menar något illa. Och det gör inte jag heller i detta inlägg.
Jag säger bara att:
Har man dåligt självförtroende så innebär det inte att man hatar sig själv.
Om man nu enligt många - enligt mig -
inte behöver se bra ut, varför är det då så viktigt att ha bäst självförtroende ? Nej, sikta på att ha bra självkänsla, för det är den man kommer längst på. Det är den -jag- kommit längst med iallafall.
Det är inget fel att ha bra självförtroende, har du det så toppen! Men har du inte det så jobba på din självkänsla. För den kommer säga dig hur bra du är, oavsett vad du själv eller andra tycker om ditt utseende.
Den kommer säga dig:
" Även om du tittar dig själv i spegeln nu och säger hur ful du är här och där, så säger jag dig att du trots allt är helt jäkla awesome ändå "
Jag lägger upp dessa 11 collage, där ni får se bilder jag som sagt aldrig skulle visa eller lägga upp - Dock kanske det finns 2 bilder jag visat/lagt upp. Men alla övriga skulle jag inte ha mod att lägga upp. Men det gör jag nu, för jag är underbar på mitt vis och fula som fulare bilder, kommer aldrig kunna bevisa om jag älskar mig själv eller inte. För det syns inte på bild. Det viktigaste är att jag själv vet om det :)
Dessa bilder jag lagt upp, är både gamla och nyare.
Om ni tycker bilderna är fina, så tack så mycket.
Tycker ni dom är fula som tusan, så vad bra! Du kan ha egna åsikter, framsteg. För det är inte alla som kan ha egna åsikter kan jag ju säga.
Om ni skrattar åt bilderna så ( haha vad härligt ) Jag skrattar med er, om ni nu skrattar åt mig. För jag älskar att få andra skratta, så det skulle bara vara till nöje isåfall. " Aa ellerhur" jo, så är det.
Om någon säger eller kommenterar något fult eller dåligt för att antingen få ur sig sina tankar så välkommen att göra det. Men kan du inte säga det du tänker på ett bra sätt, så kommer jag be dig att gå en kurs ( Som antagligen inte finns ) där du kan lära dig att uttrycka dig på rätt sätt. Eller varför inte, jag kan gärna hjälpa dig.
Eller så kanske någon vill bevisa för mig ( genom att säga något elakt ) att jag inte alls har bra självkänsla, och tål inte höra dåliga ord. Så får ni väl försöka bevisa det, men jag vet att jag är en av dom bra människorna i världen och har redan varit med om det värsta, så inga små ord skulle kunna förgöra det jag byggt upp inom mig. :)
Därimot OM jag skulle få en kommentar - och den skulle vara otrevlig - så skulle jag bara tycka det var tråkigt. Tråkigt på det vis > att människor inte har förmåga att se det fina i varje människa. Vad tråkigt och synd om dessa människor, enligt mig. För GUD vad ni missar mycket fint i livet må jag säga!
Tack om du läste enda hit :) Kanske ingen som orkar göra det. Men då missa ni allt något tänk värt :)
/ Sophie*
Träna på misstag
Den där vägen man tar, fast man vet att det är fel väg? Den många redan tagit och så många någongång kommer ta. Jag trodde aldrig jag skulle vara en av dom, så mån som jag var att göra rätt. Jag är fortfarande mån om att rätt ska vara rätt - Men jag förstår nu ännu mer - att vissa lärdomar inte går att undvika.
Dom faller in i ditt liv när du minst anar det. Ibland gör vi misstag trots att vi vet dess konsekvenser. Men ibland kan det bli en annan konsekvens än vi räknat med. Vi lär oss det vi behöver lära oss. Och vi går inte vidare förens vi gjort det. Och vi kommer inte sluta göra om samma misstag förens vi lärt oss rätt. Lika dant som att göra rätt, eller kunna en viss sak - så krävs träning. Och det kanske låter fel när jag säger att även träning i det dåliga krävs. Jag säger inte att vi ska göra om samma misstag tills vi lärt oss utav dom. Men vi -kommer- göra om samma misstag tills vi inser vad rätt och fel är. Medvetet som omedvetet.
Många säger att första misstaget är ett misstag, men andra gången ett val. Det stämmer. Men i vissa fall kanske det blir till ett val - för att vi inte förstått än. Varför det är fel, varför det ger negativt och dåliga konsekvenser.
Vi förstår inte allt, tills vi en dag förstår. Och det tar mer tid för andra och klandra inte, för det har hänt eller kommer hända dig med.
/ Sophie*
Det är inte "bara" ett val
Jag känner en slags tomhet på senaste. Kanske för att tankarna inte är dom samma längre. Kanske för att känslorna förändrats & åsikterna. Kanske för att året är ett annat år. Kanske för att...
Ja, en lång lista skulle nog kunna göras.
Jag vet att tomheten behöver jag känna just nu - trots att den känns för mycket inom mig.
Jag bearbetar mycket av det jag upplevt genom åren. Och det är en stor sak att få den chansen. Det är också en stor sak att vilja ta chansen.
Det är mycket vi människor får, gott som ont. Och sedan får Vi välja vad vi ska göra av det. Om vi får något dåligt så kan vi välja om vi vill lära oss utav det & sedan inte låta det påverka oss negativt - bara ge oss en lärdom isåfall.
Får vi något bra så får vi välja att ta imot det helt och hållet, njuta av varje sekund och sedan ge/göra något bra tillbaka.
Det är så många som uppfattar det där med " eget val " på fel sätt.
"Jag har eget val därför får jag vara elak, otrevlig & jag får göra detta & detta för jag har ett val "
Det som är fel är att dom sätter dit -får- va elak, istället för -kan- vara elak men jag får därför konsekvenser.
Det är lika dant med att eget val innebär alltid konsekvenser. Antingen leder det till något bra,riktigt bra eller något dåligt,väldigt dåligt.
Därför är det inte "bara" ett val man har. Utan ett stort ansvar av konsekvensen efteråt samt hur det påverkar sig själv evt. De runt omkring.
/ Sophie *
Light i will find. When i stop give energy to the darkness.
Ibland får jag lyckotårar, trots att jag inte är lycklig på riktigt än.
Jag mår bättre, än jag någonsin gjort på 15 år.
Men lycklig är jag inte förens jag den dagen gjort sanningen fri.
Men lyckotårar kan fortfarande falla ner då och då.
För jag vet hur lycklig jag kan bli en dag.
Och det är den dagen jag kämpar för.
Jag tar mig igenom mörkret som ger mig tusen pilar i hjärtat & djupa sår över hela mig.
Jag tar mig igenom detta mörkret, för att jag har ljuset inom mig.
Jag tror på att ljus och kärlek övervinner allt.
Mörkret är starkt - Men bara om man tillåter det omfamna än.
Allt det dåliga som förgör oss människor, är starkare för varje gång vi tillåter det äta upp oss inifrån.
Men jag har äntligen blivit fri från en del av det, speciellt tillåtelsen jag gav den.
Jag tillåter inte det längre, och därför har jag blivit given mer ljus i livet.
Och mer ljus kommer det bli - därför fäller jag lyckotårar.
För segern jag åstadkommit och för nuets framtid.
/ Sophie*
Meningen i livet är passionen jag bär
Det kanske är svårt att förstå, när man själv inte skriver. Men att ha en passion för något, det gör livet speciellare. Det ger en annan sorts mening, och det ger en lust man kanske annars har lättare att tappa.
Passion, jag har många passioner och brinner för allihop lika mycket. En av dom är som sagt att skriva. Och berömmen jag får för mina talanger, var något jag förr bara kunde drömma om. Men jag är ett av många andra levande bevis, på att drömmar kan bli sanna. Oavsett bakgrund, oavsett svårigheter och oavsett situation.
När jag skriver, så känner jag samma harmoni som när jag känner mina fingrar tappra på pianoknapparna, och hur det ger ut en fin melodi. Jag känner verkligen samma glädje i allt jag gör som speciellt har med mina passioner att göra. När jag skriver får jag ut allt jag kanske inte kan få ut annars. För ett tag sedan skrev jag att det jag är bra på, kan jag också vara dålig på. Så när det kommer till känslor, kanske jag inte alltid är bra på att uttrycka dom, eller på rätt sätt. Jag kanske inte alltid kan säga vad jag känner och hittar inte alltid ord. Men när jag skriver får jag ut exakt allt jag någonsin känt, och alla tankar jag kanske inte kan hantera och/eller förklara i ett vettigt sammanhang ens för mig själv, får jag ut på svart och vitt, och det är då alla tankar och känslor faller på plats.
Det är det som får mitt skrivande, att göra mig hel.
Mitt skrivande får mig att må bra, och att känna att jag kan få ur mig allt vilket lättar hjärtat mer än man tror. Och mitt skrivande kan hjälpa flera andra människor på olika sätt.
Man tror att älska något, kan man bara göra när man fått en partner. Men tro mig, den känslan att älska, behöver inte bara innebära människorna i ens liv. Utan vad man gör i livet. Och jag älskar det jag gör!
Jag älskar det så himla mycket att det får mig kämpa vidare och bli den människan jag vill vara.
Meningen i mitt liv är att hålla fast vid det jag brinner för och inte låta den glöden slockna.
Oavsett vad andra säger eller tycker. Det är min mening i mitt liv, och det är något som ingen kan ändra.
/ Sophie*
Baby don't cry
Även om man inte behöver det längre
Jag påstår att jag alltid håller det jag lovar. Och ja, det är sant. Men i vissa fall kan situationer ändras. Antingen är det för svårt, eller känns meningslöst. Eller så ändrar man åsikt. Jag försöker iallafall lova sådant, jag vet inte kommer ändras. Därimot när jag lovar något och vet att det kan dröja, ( om jag lovar att se till något att ske ) då säger jag det - "Jag lovar att -detta- kommer ske, men det kan ta sin tid." Och ja, oftast har det väl tagit tid, men det har alltid skett.
Jag blev lovad en sak, men kanske lät det mer som ett löfte i mina öron, för att jag själv ville att det skulle vara ett löfte. Vad det än var, så är läget inte så som jag trodde det skulle vara. Oavsett vad som än hände. Nu är det som att det man sa, oavsett om det var under en längre tid eller en kort stund, inte räknas. Antingen räknas det inte, för att det är svårare än man tror. Än man trodde... Eller så är det kanske inte lika mycket betydelsefullt längre. Och isåfall vore det synd, eftersom det jag säger är betydelsefullt, faktiskt alltid kommer vara det för mig. Oavsett om det är svårt, jobbigt. Saker och ting kommer alltid betyda något för mig. Vad det än är. Vem det än är.
På så sätt, behöver man inte vara "orolig" att än inte betyder något för mig längre. För det gör man alltid. Hur många år det än tar. Hur relationen än ser ut i nuet eller framtiden. Det som en gång betytt, kommer alltid ha den platsen mer eller mindre, även om man kanske gått vidare eller inte behöver samma saker längre.
/ Sophie*
Hans egna serie
Har ni sett den hyffsat nya serien Welcome To Sweden ? Jag vet inte om det kommer komma fler avsnitt, vilket jag verkligen hoppas. För trots att denna serien utspelas i sverige och är svenskt, så är den grymt rolig rakt igenom! Antagligen har den det extra som får än vilja se mer, för att en skådespelare inte är svensk - talar då engelska. "Bruce" som han heter i sin karaktär, lämnar sitt topp-jobb och flyttar till Sverige från NewYork. Han bor hos sin svenska flickvän, och det händer alltid något roligt. Serien är deffenitivt roligare än det låter!
Och det häftiga (?) är att Bruce ( Hans riktiga namn Greg Poehler ) är manusförfattare till serien!
Det är alltså han det handlar om. Ni kan se lite mer genom denna länk: SE VIDEO
Serien kan ni se på Swefilmer.com :) - Vet som sagt inte om det kommer fler episoder, men det är iallafall 10 just nu.
Lite blandat
Hellu!
Glitter är inte jag, men de blev lite roligare sådär än bara tomt på glasen.
Idag (nu) blir det att träna lite spanska. Var ett tag & känner för att göra det just nu. Blir även att läsa en bok (är ju ingen bokmal eller va man nu säger) men känns bra att läsa just den boken, då jag känner igen mig. Handlar om uppväxt.
Ja sen blir det säkert något pyssel haha,ja jag gillar faktiskt att pyssla och göra saker! Gjorde två saker igår:
En liten tavla som jag säkert inte kommer ha kvar haha
Och sedan gjorde jag hjärtan på mina ljus som jag ska använda som förvaring när ljusen brunnit ner/jag tar ur resten som inte går att brinna klart. Smart förvaring till allt möjligt! Jag använder just nu det till topsförvaring :)
Och föredrar nog stjärnor framför hjärtan men jag är inte bra på att rita stjärnor så chansar inte ens att försöka haha!
Ja. Men en lugn dag, har sovit rätt länge som vanligt. Imorgon blir det ut på ärenden..... Tråkigt. Och på tisdag blir det mötet igen, som jag var tvungen att skjuta upp förra veckan eller när det nu var haha... Well, wish mi gåd lack.
Den boken jag började skriva på är ju rätt bra ändå! Får hoppas det blir fortsatt skrivande på den & att den i framtiden blir en bok :) man får la se!
Den handlar iallafall om kärlek av något slag & massa annat där bland.
/ Sophie *
Gäller inte bara ibland
Ja. Ibland tänker jag faktiskt på mig själv. Bara mig själv och absolut ingen annan överhuvudtaget. För en liten stund. Så är det jag. Så är det mig det handlar om. Mina egna känslor och tankar, och inte alla andras och deras problem. Kan jag inte få unna mig den lilla stunden? Till att faktiskt bry mig om mig själv. Är det så himla himla svårt av alla andra, främst min "familj", att unna mig den pyttelilla delen, när det egentligen borde vara stor. Hur tusan, kan man ta mig så mycket för givet? Jag kommer inte alltid finnas här? Varken vid livet eller ens i närheten av er.
Varför kan vänner och familj inte låta mig få tänka på mig själv. Det är fortfarande skillnad på att vara ett ego, och att ta hand om sina egna tankar och problem och känslor.
Jag ska dra härifrån, det ska jag. Det värsta ? Är att när jag väl är borta, så säger de flesta hur mycket dom saknat mig. Hur tomt det är utan min närhet, mitt skratt, min humor, mitt leénde, mina goda råd, min omtänksamhet. Men när jag kommer tillbaka? Varför duger jag bara när jag är borta.
Detta är inget deppinlägg. Det finns inget som heter depp. Det är känslor. Tankar. Sanning.
Och det är inget fel att tala om det. Aldrig någonsin.
Att ta hand om sig själv, gäller inte bara ibland.
Att bry sig om sig själv, gäller inte bara ibland.
Och nej, aldrig någonsin, ska jag ha dåligt samvete för att jag börjar bry mig om mig själv allt mer.
För så mycket jag gjort för min egna familj och vänner, och alla andra jag inte vet ett dyft om. Det är dags att jag ger den energin och tiden av mitt liv - till mig själv. Är det så himla konstigt? Är det så himla fel? Nej, inte i närheten av fel. Så sluta ge mig skulden för att jag älskar mig själv och de livet jag kämpar för. För det livet jag aldrig haft, men förtjänar.
Det går inte få mig sluta bry mig. Och förängångskull, det går inte att få mig sluta bry mig om mig själv.
/ Sophie*
