Sophie

Okej, märker att jag pratar med mig själv här och blir kanske lite rörigt. Det jag vill komma fram till är att du aldrig kan styra det som sker. Är du Glad och sedan händer något som gör dig Ledsen, det är inget du kan hindra. Det som sker, sker. MEN, du kan ALLTID styra dig från att vara Ledsen till att bli Glad. Förstår ni vad jag menar? 

 

Och du lever som en vinnare, om du lär dig att leva rätt. Leva för dig själv. 

Du behöver inte uppnå allt på en gång, men låt inte ditt förflutna hindra dig från att uppleva något alls. 

 

 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

Vad du än känner och vad du än tänker, så finns det någon där ute som känner och tänker exakt lika dant. 

Vart du än befinner dig, så är du aldrig ensam. Vad du än upplever, så finns det någon där som upplever och upplevt samma sak. Vi alla har förlorat något, eller kommer förlora något. Men sålänge du aldrig ger upp - är du en vinnare i detta livet. 

 

 

En del av mig känner sig fri, för att det som borde hänt inte hände. Det gör ont i hjärtat, men ändå känner jag mig fri. För nu påminns jag inte längre av det gamla, hemska som skett. Och att inte påminnas av speciella datum, minnen, namn, handlingar, det är en riktig befrielse. För nu kan jag lämna det förflutna äntligen, och skapa bättre saker jag kan påminnas om. 

 

Idag, är det 4 år och 2 månader sedan som jag visade att jag hade ett liv som dom inte kunde ta. Jag visade att jag aldrig skulle vara tyst om sanningen och att det fick vara nog. Jag fick inte min rättvisa. Men än är det inte försent, att finna rättvisa på andra sätt. Jag tror dom är mer rädda än jag är numera. För jag har något som dom inte kan tysta längre. - Sanningen. 

 

 

Detta datumet brukar påminna mig om det förgångna på ett negativt sätt. Men idag.. idag kände jag något jag inte trodde var möjligt att känna. Livslust & frihet. 

 

Det är så viktigt att man ändrar inställning till livet, sig själv och andra. Att man kan göra allting bra, även om inget är det. 

 

Att man finner trygghet i det otrygga. Glädje i sorg. Att man försöker minnas det minsta lilla bra i de minnen som gör ondast. Börjar du med det bit för bit, så kommer du kunna släppa taget på ett bättre sätt. 

 

Det kanske aldrig blir bra, men något jag är säker på, är att jag aldrig tänker ge upp. 

 

 

Ja, jag är ju en skrivare så hade kunnat lägga till säkert över 1 miljon ord om just ämnet. 

Men jag tror att även denna "lilla" text kan få en del att förstå ändå. Förhoppningsvis. Kanske. 

Hoppas kan man ju alltid. 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

Vissa av oss blir lätt blyga,nervösa och osäkra. Medans andra blir det bara ibland. Eller "gömmer" det på något sätt. Jag menar, som i mitt fall, att om jag är nervös och blyg då blir jag jättesocial. Jag är en social människa, men även jag kan ju bli blyg för det. Och då blir jag nästan ännu mer social, och liksom, ju mer jag pratar ju mer försvinner blygheten på något vis. Det är mitt sätt att hantera en sådan situation. 

 

När blir du nervös och blyg? Är det när du träffar en ny människa? När du ska tala inför en grupp ? Eller är du blyg och nervös rätt i allmänhet? Det är inget att skämmas över. Men vad som är bra då, är att använda sig utav det man har mycket inom sig. Redskap och erfarenheten :  rädsla. 

 

Hur skulle rädsla kunna besegra din blygsamhet osv? Jo, för om man gör det man är rädd för, så är det läskigt i början, men det löser sig alltid. Du liksom övervinner det du fruktar. Och det kan få dig känna dig stolt och modig. 

Jag har hört många gånger att om jag hoppar från 7an ner till bassängen, så kommer jag övervinna min höjdrädsla. 

Ju fler gånger jag hoppar, ju mer modig blir jag. Men det är inte helt och hållet sant. Är man höjdrädd då är man det, även om man tagit sitt mod och hoppat. Men varje gång man hamnar i samma situation, uppe på en höjd, då får man använda sig utav sitt mod igen och erfarenheterna man fick från förra gången. Och så vis har man hittat ett sätt som kan göra en svår situation lite lättare. Man hittar ett sätt att ta sig igenom det helt enkelt. Men som sagt, det innebär inte att du alltid kommer tycka en jobbig situation blir mindre jobbig till nästa gång bara för att du tog dig igenom första gången. Men har man väl hittat ett sätt som underlättar, då underlättar det givetvis! 

 

 

 

Varför jag skriver om just detta ämnet är för att enligt mig är det viktigt att vara social. Nej, vill du vara för dig själv då och då - så var det ! Du måste inte alltid vara på humör för att prata eller umgås. Men är man inte social så är det svårt att skaffa sig vänner i sitt liv. Man liksom syns inte och hörs inte, och då vet ju ingen att du finns i princip. Det låter kanske lite konstigt? Men det är ändå sant. Man får våga ta plats, för alla har vi en plats här. 

Och därför måste man se till att man tar för sig ! På rätt sätt, vilket är viktigt att komma ihåg också. Det är viktigt att dina tankar får komma ut och din röst blir hörd! 

 

Så, alla är ju inte sociala alltid - och vissa inte överhuvudtaget. Och antagligen är det för att dom mer eller mindre tycker det är jobbigt att vara nervösa och blyga och vet inte riktigt vilket samtalsämne man ska ta upp. 

Så kanske mina erfarenheter kan hjälpa till lite grann. Jag hoppas det. 

 

 

 

Inga frågor, inga svar. Det jag menar med denna rubrik är att om man inte frågor får man ju inga svar. Det säger ju sig självt. Jag är en sådan som frågar exakt det jag vill fråga, men bara om jag verkligen vill ha svar på det. Annars tycker inte jag att man behöver fråga något. Men om man vill veta något, så bör man fråga helt enkelt. Även om det kanske är en pinsam fråga enligt dig, eller lite nervöst att fråga någon om något. Att fråga frågor, ta sitt mod att göra det, oavsett fråga - det är faktiskt ett bra sätt att lära sig vara social och hitta sätt att vara mindre nervös på. 

 

När jag var liten, ja,gick väl kanske i 4-5an. Då läste jag faktiskt en bok, och i den boken fanns det en huvudperson som jag -faktiskt- lärde mig något utav. Hon ville fråga en person något, men hon tyckte det var lite jobbigt och lite pinsamt. Men så gjorde hon det iallafall. Och efteråt kände hon att hon var modig, och hon fortsatte fråga saker även om det var en nervös situation för henne. Och enda sedan dess, har jag alltid frågat om jag vill veta något. Och hade jag inte gjort det, så hade jag nog inte vetat så mycket som jag gör idag! 
Och det är faktiskt lättare i det sociala sammanhanget om man vågar prata. Om man vågar fråga saker och starta konversationer. Om ni tänker efter, så är ju en konversation egentligen bestående av frågor. 

Eller har jag fel? 

 

Hur kommer ansvar in i detta ämnet då? 

Jo, ansvar finns i alla ämnen. Mer eller mindre. Ibland kan det handla om ansvar till andra, ibland ansvar till sig själv - eller både och. Ansvar i detta ämnet handlar om ett ansvar att våga ta sig ur något. Att ta ansvar över sig själv - och hjälpa sig själv i svåra saker. För att ta hand om sig själv är ju ett lika stort ansvar som att ta hand om någon annan. Och hamnar man i en jobbig situation så måste man stötta sig själv och visa att man finns där för sig själv. 

 

 

 

Våga ha mod. Stötta sig själv i jobbiga situationer, ta ansvar genom att hjälpa sig själv hitta lösningar. 

Man kanske inte blir mindre nervös i en situation ju mer man tar sig igenom liknande situationer, men bara man finner ett sätt som underlättar, så kommer det få än att ta sig frammåt iallafall. Våga fråga, våga vara social och starta konversationer. Tänk inte på konsekvensen, att du skulle göra bort dig på något vis, utan den enda konsekvensen du ska undvika är att inte ta plats och att inte vara social. Att aldrig få veta något, som du vill ha svar på. Att komma ihåg, att man inte måste vara social, modig jämt, eller inte blygsam. Utan ta reda på varför man är det, i vilka situationer, och acceptera att man kanske är en blygsam person. Men att man inte tillåter det hindra än från att fråga saker, och prata med andra människor. 

 

 

Hoppas jag kunnat ge dig lite tankar, positiva givetvis. Och att jag kanske kunnat ge dig fler erfarenheter och lite mod. 

 

 

/ Sophie*