Sophie

It's okey. To finally move on. But never. Blame yourself again. 

 

 

 

/ Sophie* 

 

Man pratar mycket om drömmar, men oftast framför man det på fel sätt. Enligt mig iallafall. Jag tycker att man säger för mycket om hur en dröm är så viktig. Men känns som att det gömmer sig mer bakom dom orden, än sanningen. Det är viktigt att man uppfyller sina drömmar - om drömmarna är att bli mest framgångsrik. Mest pengar, mest kontakter, mest liknande uppfyllda drömmar. När jag berättar lite grann om mina drömmar, så är det många som frågar hur det ska gå till. Det delar jag inte med mig utav, och nej, inte för att jag inte vet hur det ska gå till. Utan för en dag när jag är där, så kommer folk förstå hur det gått till. 

 

 

Framgång enligt samhället, som dragit med rätt många andra i den åsikten, är om man då har skapat sig flest kontakter för att framstå som väldigt eftertraktad och för att kunna lättare få hjälp på ett och annat vis. Inget fel alls med det. Men man måste inte ha många kontakter, om man vet själv vad man kan göra, men det är inget fel att be om hjälp. Men man ska inte skapa flest kontakter för att det ska låta bra, man ska ju ha användning utav dom kontakterna också, som inte många tänker på. 

 

 

 

Enligt samhället så är även framgång endast det som rör pengar. ""Jag har lyckats med en dröm, om det innebär att jag blev vd på ett stort företag - inte för vad dom gör - utan för hur mycket pengar jag tjänar på det. Jag är framgångsrik för att jag var superduktig på att sjunga och fick skivkontrakt och blev kändis genom musiken, men inte framgångsrik för att jag hade en talang och gjorde något bra av den och älskade det jag gjorde - nej för att jag blev pengarik. ""

 

Enligt samhället är en dröm endast viktig att uppfylla om man tjänar något på det. Harmoni, kärlek etc? Nej inte sådant tjänande, utan pengar. PENGAR. Det är allt vad det handlar om. Och därför blir jag både stolt över mig själv för att jag inte tänker på det viset, men också lite ( finner inte ordet för den saken ) men negativt är det iallafall, när jag hör hur andra undrar så mycket om hur jag kunnat lyckas så bra. Och hur jag ska kunna fortsätta lyckas med mina andra planer i framtiden. Eftersom dom tror det handlar om pengar, utan pengar lyckas man inte, och lyckas man ändå så är det omöjligt att fortsätta lyckas om jag inte tjänar pengar. Så tänker dom. 

 

 

 

Nu kanske mitt inlägg blev en aning rörigt. Men det jag vill komma fram till är att enligt samhället så är en stor dröm endast det man uppfyller, genom att tjäna pengar på det.

Men en dröm handlar så mycket mer än om det. 

 

Och nej, det är faktiskt inte många som förstår den innebörden. Det är inte många som kan, vill eller vågar öppna sina ögon. Därför hoppas jag att jag kan visa världen, eller åtminstonde de jag redan visat lite, att man kan lyckas även om drömmen inte handlar om att tjäna mest pengar. Jag vill helt enkelt visa vad en dröm innebär, och det enda det innebär är att man förstår varför man vill genomföra sin/sina drömmar. 

 

Nu vill alla bli olika och göra olika saker. Men de som endast vill tjäna pengar, och inte älska det dom gör först och främst - det är ingen riktig dröm. DRÖM är det man gör med hjärtat ! Inte det man gör för att mätta sina beroenden. 

 

Som en av mina drömmar, inom böcker. Att skriva bland annat böcker. 

 

Vad ska jag göra för att uppnå den? 

Hur lyckades jag? 

 

 

 

Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Innan jag började gå på lekis, så skrev jag. Kanske inget proffs ;) men jag gjorde det iallafall. Och sen har jag skrivit hela mitt liv sedan dess. Jag har väldigt mycket att berätta, och jag vet att jag har förmågan att berätta på ett bra sätt. Alla kanske inte förstår för det, även om jag skriver på ett sätt som alla kan förstå - så innebär det inte att alla vet hur man tar till sig sakerna. Jag vill lära andra saker, jag vill stötta andra. Jag vill hjälpa andra. Och jag kan allt det där. För jag vet att jag har dom både egenskaperna, förmågorna, erfarenheterna, till att göra sakerna inom det området. Därför gör jag detta. För att göra det jag älskar, samtidigt som jag tar vara på det jag fått genom livet. 

 

 

Förstå och främst, sätta sig ner och skriva så länge man kan. Jag är inte sådan som tittar tillbaka i det jag redan skrivit och försöker ändra hit och dit. För jag skriver när jag behöver skriva, och jag skriver allt som kommer i mina tankar. Så varför ändra på det jag en gång kände, i just den stund som jag skrev ? 

 

Sen när man känner sig nöjd med sina framsteg, så sökte jag på hur man gör för att trycka en bok. Jag frågade en nära person, jag frågade utomstående och jag sökte egen fakta. Då fick jag tips om ett bra tryckeri, tog kontakt med dom och sen körde tryckningen igång helt enkelt. 

 

Så en massa väntan. Tålamod krävs i allt. Inget är lätt! Det krävs mod, tålamod, och energi på alla sätt och vis. 

 

 

 

 

Min stora dröm just genom att skriva och hjälpa andra, det är ju att skriva så många böcker jag kan och få så många jag kan att uppmärksamma det bra jag skriver. Jag vill inte sitta i tv soffan, det är inget jag strävar efter. Men om de är det som krävs för att nå ut till folk som jag vill göra - då är de det jag behöver göra! Men om ni förstår skillnaden - det är skillnad på att eftersträva en chans till att få uppmärksamhet, och en chans till en möjlighet för att på yttligare sätt nå ut till människor. Ni kanske tänker, men det är ju samma sak? 

 

Nope. Det är stor skillnad på att vilja synas själv, för att andra ska se att man finns. Och på att göra något bra, som bör uppmärksammas och nå ut till andra. Då syns jag - men det är mitt värk som syns mer. och det är vad jag vill med min dröm. Att det jag skapar ska synas, inte jag. 

 

 

När folk uppmärksammar och ger komplimanger när dom ser min bok, så tänker inte jag 

" hehe nu vet dom att jag finns, nu får jag uppmärksamhet och de komplimanger jag vill ha " 

Jag tänker 

 

 

Väldigt långt inlägg, det vet jag att det blev. Hoppas ändå att några av er orkat läsa åtminstonde lite ;) 

Andra ska kunna nå sina drömmar, men på rätt sätt. Ni ska inte nå era drömmar för att få synas, att andra ska veta att ni finns i världen, att ni ska få mer status i samhället och överallt. Ni ska uppnå era drömmar, för att på resans gång få mer erfarenheter och för att ni får chansen till att göra något ni älskar. 

 

En dröm är ingen dröm. Om du inte älskar den. Älskar att kämpa för den, älskar att skapa saker. 

Om du drömmer om att endast synas, så kan du göra det genom att ställa dig mitt ute bland folk och skrika så högt du kan. Men kalla inte det för en dröm. Dröm är när man älskar det man gör. 

Du kanske älskar att få uppmärsamhet, men är du klok på livet så förstår du vad inlägget handlar om. Och vad en dröm står för. Är du klok på livet så vet du att meningen inte är att få andra veta att du lever. Det är giva mer erfarenheter till dom som behöver det. Att lära vidare. 

 

 

 

Tack. / Sophie* 

 

 

 

Gjorde även om min header på min hemsida. Enligt mig blev det lite bättre. Huvudsaken är att jag är nöjd och att man kan se vad det är för hemsida! Haha :) www.forfattarinnanswa.n.nu

 

Före 

 

 

 

 

 

För det mesta stämmer stjärntecknet in på än, mitt stjärntecken beskriver mig väldigt bra. Beroende på vart man läser om sitt stjärntecken, så står det ju lite olika saker. Jag tänkte visa lite mer om mitt stjärntecken/mig. 

Du kan även själv se om ditt ! Kräftan är jag det. 

 

 

 

 

 

Mina egna ord: 

 

Det stämmer, att jag i vissa fall behöver någon som "drar mig ur orden", för att jag är en sådan person som säger vad jag tycker, oavsett om det gäller känsliga, jobbiga, roliga, pinsamma saker. Jag säger alltid vad jag tycker helt enkelt. Men eftersom att jag då kan säga nästan vad som helst, kan jag i vissa avseenden känna även en gräns. Som att jag kanske inte borde säga dedär och dedär, för det kan vara för känsligt för den personen eller för oss båda. Ibland avvaktar jag helt enkelt, men ibland kan det då vara för långt avvaktande. 

Så det stämmer! 

 

Jo, att skicka bilder med text på, eller skriva en liten text/ord själv under bilden, det är nog typiskt mig. Det är mitt sätt att ge kärlek, omtanke, stöttning, och uppmärksamhet till personen/erna ifråga. 

 

 

 

 

Det största sveket jag gjort mot andra, dom som verkligen älskat & älskar mig, är sveket jag gjort mot mig själv. Varje gång jag hatade mig själv, svek jag er. Varje gång jag skadade mig själv genom beroenden, så skadade jag även er. 

Idag älskar jag mig själv, och därför kunde ni få en plats i mitt liv igen. Och jag vill mer än gärna att ni som är i mitt liv nu ska stanna. 

Jag vill tacka er för att jag inte trodde kärlek fanns förens jag blev välkommen i  familjer när jag aldrig haft en själv, förens jag mötte dom äkta vänliga ansiktena som idag är riktiga vänner och inte bara "vänner" som låtsas vara något dom inte är, godhjärtade. 

Min tacksamhet är så stor, att jag bara önskar att ni kunde känna min tacksamhet i hela kroppen. Min tacksamhet för det jag har idag, som jag aldrig någonsin i hela mitt liv haft förut, det är en tacksamhet som får mig älska mer, tro mer, och vara det där jag trodde var omöjligt att vara. Lycklig. 

Om ni är en del av mitt liv så ta åt er allt ni kan. Mitt stora hjärta tillhör er. Mitt hjärta är allt jag kan ge, för det är allt jag äger själv. Och om era hjärtan tillhör,inte ägs utav mig. Men tillhör mig lika mycket som mitt tillhör er, då är det tillräckligt. 

Från & med idag tänker jag aldrig avsluta något som har en mening. Jag kommer fortsätta göra det jag är bra på, oavsett vad jag får tillbaka. Jag ska aldrig igen, göra mig illa på något vis. Varken mot mitt yttre, mitt inre. Med det materiella eller med tankarna. 

Håller jag kvar i tacksamheten så kommer tacksamhet tillbaka. 

Tack. Jag älskar er, glöm aldrig det. Okej? Okej. 

Att vara nedgrävd i så många år, har inte gjort mig blind som man kan tänka sig. Det har fått mig öppna ögonen för det overkliga såsom det verkliga. Eftersom det vi tror är overkligt, faktiskt är den riktiga verkligheten. Men de flesta av oss är för rädda för att öppna ögonen helt. 

 

 

 

På senaste ( dvs. de senaste veckorna ) har mycket hänt mig. Ja, när något händer i mitt liv så passar det på att hända allt på en och samma gång - inte konstigt att man blir både slut i själen men också ännu mer fundersam över vad som egentligen är sant nu för tiden. 

 

 

Jag fick iallafall en känsla just precis. Och därav skriver jag detta, som vanligt, långa inlägg. 

 

Jag glömde mig själv. Jag stängde av känslorna igen, och trodde att det var mitt enda val för att kunna orka vidare till dom bättre dagarna jag kämpar för. Men nej, det är inte sant att det blir bättre för att man blir lika blind som de andra. Det hjälper inte att låtsas vara något man inte är, och det hjälper inte att sluta tro och hoppas. 

 

 

Jag laddade ner en app, och gick in på den idag. Det var faktiskt en läsar app, där man kan ladda ner och läsa olika böcker. Givetvis så laddade jag ner "verklighetsbaserade" då jag själv skriver det jag upplevt. Jag är faktiskt ingen som läser böcker, förutom det jag själv skriver. Men idag kände jag att jag bara inte kan kasta iväg alla mina drömmar? Som att lära mig saker, finna inspiration och ge inspiration, skriva böcker, berätta om mitt liv, hjälpa andra människor på det bra sättet jag kan göra och gjort många gånger. Jag kan inte kasta iväg mina framtidsplaner, bara för att allt jag trodde på och tryggheten försvunnit de senaste veckorna. Jag kan inte slänga bort det enda jag lever för, bara för att ...

ja, "bara för att". Klart jag förtjänar det bra lika mycket som en annan! 

 

Nej, att gräva sin egna grav, det borde jag slutat med för länge sedan. Det är dags att växa upp. Nej inte att ta mer ansvar eller liknande, då jag redan klarat den biten sedan liten. Utan växa upp - dvs. Sluta trycka ner sig själv, sluta tro att man förtjänar allt annat än bra. 

 

 

Man ska mata sina drömmar och mål, så att dom blir större, starkare, för en dag, om man verkligen vill det man älskar att göra, då kommer man stå där med alla möjligheter för att kunna göra det till uppfyllelse. Då gäller det att man redan har en stark grund av trygghet bakom sig, så att man kan ta nästa steget. 

 

 

 

" Jag måste stänga av mina känslor så att jag kan falla tillbaka till helvetet jag ändå besöker varje dag " 

 

Nej, jag måste inte alls vända tillbaka. Jag måste ta stegen framåt, våga möta mig själv i framtiden. 

Jag har en plats här, och jag vet ju vad det är jag ska göra ! 

 

 

Mycket text, så är det om man kommer in på min kära blogg - som jag inte gillar och kalla blogg, för det är så mycket mer än bara en blogg. Det är ju en del av mig själv. Och jag är så mycket mer än "bara" något. 

Hur som helst - Hoppas du fick en positiv tankeställare, så som jag fick. :) 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

You have to accept the thing's you can't change. Some people believe in faith. I'm one of them. I can, and i will always hope for better days. Days i have wait for, since i've been 3 years old. Better days never came. But if they do, someday, i will love every minut. But i'm afraid, that there's no -better days- for me. Because... this is the truth : 

 

 

People with bad childhood, and a wrong start on their destiny, some of them will get there deserved freedom and justice. But not all of them get what they deserve in this world. They hope everyday, and pray for better days ahead. They keep fighting for their lifes, and what they truly want. They always try to smile, and make other smile and be happy. But sometimes love, and the fight we take.. isn't enough to get the justice for what we been through. I can sit here and believe, and fighting for everyday. But now it's a bad period, and i have put my feelings away. Maybe to survive another day, but maybe it's time? No. It's never time to give up. Don't ever think that for a minut. 

But all i mean, is that.. maybe i, have to accept that the good life isn't my destiny. 

 

Maybe my only destiny in this world, was to make others happy. I remember, when i was 7 years old. I promised myself to always protect my "family", especially my brother. And then i will help people the best i could. And i promise to make, at least, one person happy. And then i would "fly away to heaven above". Cause i could feel when i was that young, that this life wasn't for me. Maybe it's just the devil, who made me feel that way. But i haven't forget that feeling, not then not now. So, what should i think? 

 

May i got the life i truly want, and get what i loved to have in my life. Like my own family. But may i also, not have it the way i want it. Maybe you can get what you want, but in another way? Well, someday, maybe, i can find it out :)

 

 

/ Sophie*

 

 

Jag älskar er allihop. Så mycket.  Ni som tror på mig. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I hate it, that you can't control feelings. Because of everything going on in my life, like the rest of the years that's been gone. I had to put off my feelings. So i could care less, and .. well. Not start my new life, but maybe so i could hold on a little more. I thought it would be easy, the only way for me to have strenght to not give up. 
But... not even that function did work. That's "funny", because it did work before. But maybe the glimt from these special eyes, made me feel a sparkle in my heart. Or something. I don't know.. or why. It is, what it is. And i know i can't do so much about it. Just wait...til it goes away i'll think. Pretty hard. Because i'm a thinker, and whoever comes in my mind, will not leave very easy. Cause not everybody gets that attention, to be in my confusing, special, lovely and mistery mind. 

 

 

But it's okey. That whats happened in my mind, stays in my mind. 

 

 

 

 

:) / Sophie* 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Four years old with my back to the door

All I could hear was the family war
Your selfish hands always expecting more
Am I your child or just a charity ward

You have a hollowed out heart
But it's heavy in your chest
I try so hard to fight it
But it's hopeless
Hopeless
You're hopeless

Oh father,
Please father
I'd love to leave you alone
But I can't let you go
Oh father
Please father
Put the bottle down
For the love of a daughter

Oh
It's been five years
Since we've spoken last,
And you can't take back
What we never had
Oh, I can be manipulated
Only so many times
Before even I love you
Starts to sound like a lie

You have a hollowed out heart
But it's heavy in your chest
I try so hard to fight it
But it's hopeless,
Hopeless
You're hopeless

Oh father
Please father
I'd love to leave you alone
But I can't let you go
Oh father
Please father
Put the bottle down
For the love of a daughter

Don't you remember
I'm your baby girl
How could you push me out of your world
Lie to your flesh and your blood
Put your hands on the ones that you swore you loved
Don't you remember
I'm your baby girl
How could you throw me right out of your world
So young when the pain had begun

Now forever afraid of being loved

Oh father
Please father
I'd love to leave you alone
But I can't let you go
Oh father
Please father
Put the bottle down
For the love of a daughter
For the love of a daughter 

 

 

 

 

 

och det tycker jag var en bra mening. Inte alla, men många har något som känns som ett hinder. Jag har ju som sagt en kronisk sjukdom som hindrar mig från att leva en "normal" vardag, men det innebär inte att det förstör mitt liv. Men jag kände så innan, tills jag lärde mig uppskatta det jag faktiskt kunde klara av. Jag kan inte springa eller gå så länge utan att det gör ont - men det är bättre än att inte kunna göra något av det alls. Jag kan inte stå upp så länge, men varje sekund jag kan göra det så är jag nöjd. Jag kan inte skriva förhand för jag får ont i mina händer, kramper och skakar. Men jag kan skriva på tex datorn - och det är MYCKET bättre än inget, eftersom jag älskar att skriva. ( Finns fler saker men tog några exempel )

 

 

Så liksom, i hinder finns faktiskt många lösningar. Man får själv välja vilken lösning som passar bäst - men man ska aldrig säga att det inte går. För det går. Kanske inte lika mycket som man önskar, eller på samma sätt. Men det finns alltid något man kan ta vara på hos sina begränsningar i livet. 

 

 

Det gjorde denna modell. Hon såg sin hudförändring som konst istället för en sjukdom som hon borde gömma. Istället visade hon konsten på hennes hud och hon är modell. Så ni alla som tror att man måste vara jättesnygg för att ens ha chans till att bli modell, ( Snygg inom samhällets ramar ) för er som vill bli det. Det handlar inte om sådan skönhet överhuvudtaget. Den "skönhet" vi talar om i hela världen.

 

Det handlar om det unika hos varje person. För det är det som kallas snyggt. Det du tycker är fulast på dig själv, det är faktiskt det som gör hela du unikt. Jag tyckte allt på mig var fult. Jag hade annorlunda näsa, typ indian näsa. (inte så konstigt imed att jag faktiskt har det i släkten...haha)

 

 

 

" Jaha du också. Hur många tror du inte går ut med detta och talar om i princip samma saker, och ändå blir det ingen förändring? " 

Bra sagt. Det blir ingen förändring oftast. Inte i hela världen. Men för många blir det förändrade tankar hos en själv, och man kanske inte kan nå ut och ge en tankeställare till flera miljoner människor. Men det räcker att nå ut till en av dom - så är det en förändring för ett liv. Och ett liv är faktiskt mycket värt. Och när den personen ändrat sina tankar, så kommer hon/han att förmedla vidare på ett eller annat sätt.

Jo delvis för att alla med bra tankar inte förmedlar det vidare, och också för att vi fokuserar oss mer på att sprida det negativa i världen än det bra. Man tror att man gör förändring genom att sprida vidare något som någon gjort dåligt, och försöker "sätta dit". Istället för att sprida vidare saker som andra gör bra, det är ju bra saker vi borde proppa vår hjärna och tankar med - inte hur många fler dåliga saker det uppstår omkring oss. 

Samtidigt blev jag "glad" att någon sa något vettigt, och det händer ju inte så ofta i denna snedrivna världen. 

 

Handlar då om ökad penisonsåldern - vem som har lagt det på förslaget kan man räkna ut. Och vad jag skrattade åt är då resonemanget " Vi blir friskare när vi blir äldre ". BULLSHIT. Jag har inte hunnit fylla 18 år ännu, och jag är sjuk i hela min kropp. Jag har varit det så länge jag kan minnas och ju äldre jag blivit, ju värre har det blivit. Jag har en kronisk sjukdom som betyder att man inte kan bli frisk. Den enda behandling jag kan göra, är en cancerbehandling vilket jag inte kommer göra, för stor chans att man inte blir frisk och jag tänker inte utsätta mig för något som kan förstöra ännu mera för min kropp. Så att vi människor skulle bli friskare som äldre - väldigt mycket shitsnack. Så säger bara en frisk som håller på ett visst parti. Nämner inget parti namn för det är inte vad jag ville ta upp just nu. 

 

Den som sa något bra var Hugo Westerlund. Han talade för många i sverige som tänker lika dant, inkls. mig. 

Vill ni höra honom så kan ni kolla på dagens morgonnyheter, klicka > " Gomorron sverige " 

Spola fram till ungefär klockslaget 06:55 :) 

 

( Tänk på att cirkeldiagramet är på ett ungefär, eftersom dom inte direkt fråga hela sverige om vad dom tycker. ) 

 

 

 

Fick lite sömn inatt, börjar snart ha fixat dedär med att vända på dygnet. Tar ju sin tid... Har inte gjort så mycket idag, mer än att då fixa här med design osv. Går ju inte på en kvart direkt, men även om det är ansträngande så är det samtidigt lite kul att hålla på och fixa lite. Om det blir bra tillslut vill säga.. haha. 

 

Imorgon, eller idag kanske, så ska jag skriva schema till mig själv.

( Gjort förut, men blir nytt nu ) 

Vadå för schema? Jo, på schemat ska det stå saker jag ska göra förutom det övriga vardagliga. Det ska stå: 

- Språk - just nu Spanska. 

- Skriva på böckerna - går ju lite från bok till bok, men just nu påbörjade jag att testa skriva noveller. Eftersom jag inte kan skriva på min "stora" bok för tillfället. Men vill hålla igång med skrivandet så får testa något nytt! 

 

Så det är vad jag vill göra varje dag! Älskar att lära mig nya saker & att göra det jag älskar. Så varför inte skriva ett sådant schema än alla måsten.. :) 

 

Hoppas ni tycker om designen. 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

 

För trött för att somna & för tom för att sätta ord. På det hemska som har övertag inom mig. För stark för mig själv. Det är nog det negativa med att vara bland dom starka människorna i världen. När det gäller att "slåss" med sig själv, så är det oftast ingen eller båda sidorna som vinner. Det negativa mot det positiva. Därför finner jag ingen balans här och nu. Jag trodde jag hade fått den, men nu vinglar jag till igen. Är man oälskad i sitt egna hem så blir det så. Därför drömmer jag mig bort, bland molnen och det blåa, och tänker på min framtida familj. Den som alltid får mig orka klättra upp när själen lägger sig ner. Att vara bland dom starkaste är mestadels ansträngande. Det är väl därför man kallas stark i guess. 

 

För att man varje dag trasslas sönder i strimlor, men ändå lyckas sätta ihop sig själv. Som om man såg som ny ut. Det som än gång varit, det har varit. Även om man blivit som ny igen, betyder det inte att man är oberörd. Att man aldrig fått ärr eller någonsin känt sig bränd på helvetets eld. 

 

 

 

 

 

 

Jag skriver ju, som ni märkt, väldigt mycket - har egen hemsida, är egenutgivare och gett ut en bok. 

Nu tänkte jag göra en utlottning. Antagligen blir just denna boken " När jag fann min förstående ", de sista exemplaren. Om det kommer fler i framtiden vet man inte! Men just nu har jag tagit det beslutet. 

 

Så, är du en riktig bokälskare, eller läser bara ifall du finner något intressant - så var med i utlottningen! 

 

Gå in på min hemsida så får du veta mer om hur det går till :) http://www.forfattarinnanswa.n.nu/ 

 

 

 

 

Jag vet att all slags sorg försvinner med tiden. Men eftersom man inte har så mycket tid, så är det inte så att man ska låta sorgen ta över varje sekund. Utan meningen med att läka, är att låta tiden ta över den processen. Inte låta sorgen ta över dig. Och medans man läker ska man ta hand om sig själv, tänka positiva tankar, låta sig själv må dåligt och inte förneka något. Acceptera läget men inte tillåta acceptansen gå över till att acceptera allting. För något du inte ska acceptera är att trycka ner dig själv ännu mer. Utan låta dig må dåligt så att du kan ta djupa andetag, som blir din nya kraft så att du kan ta dig upp igen och börja om på nytt. 

 

 

1. Jag fyller år om exaaakt 62 dagar - Blir då 18 år. 

 

2. Jag har nu 9 hål i öronen sammanlagt och ska idag ta 1-2 nya!

( Kommer ha fler för att jag vill helt enkelt ) 

Och kommer lägga upp bild faktisktttt. 

 

3. Jag har flera bröder & övrig släkt, som jag gärna vill träffa. 

 

4. En vecka/dagar som jag verkligen behövde och som jag kände att livet var bra, 2 bilder nedan: 

 

 

 

Ligger i sängen & kommer försöka göra de hela dagen. Var faktiskt länge sen jag bara låg i sängen vid mobilen eller datorn hela dagen. Idag behövs det verkligen. Är sjuk, igen. Så ska ta det lugnt. Inte mått så bra de senaste dagarna fysiskt som vanligt, men vissa dagar är det ännu värre än det redan är. 

Ska strax sätta mig vid datorn & kolla film & serie. Bestämde mig för att börja kolla the oc, för att jag inte pallat förut. Men nu har jag redan sett alla bra serier jag viljat se & till å med några dåliga. Haha. Så nu blir det lite nya serier att underhålla sig med. 

Ha däää braaaa 

/sophie* 

En av personerna jag skrev till är min numera, en av mina närmsta vänner. Jag kände honom inte, visste bara att han hade några gemensamma vänner/bekanta. Det kändes som ingen förstod, förutom jag. Och om någon nu förstod att allt inte verkade stå rätt, så var jag förmodligen den enda med mod till att verkligen lyssna och finnas där. Jag kände att jag inte bara kunde ignorera någon som behövde någon där på riktigt. Så jag tog kontakt med honom. Jag skrev att jag finns där, jag vill finnas och jag vill lyssna på vad det nu än är som tynger honom. Han tackade, men jag vet att han inte riktigt trodde på det i början. Att jag verkligen var en av dom få som menade vad jag skrev.

Han fortsatte må dåligt och jag gav mig inte. Jag skulle få honom förstå att det finns människor som bryr sig, ja och hur konstigt det än kändes eller verkade vara, att någon som han aldrig talat med förr brydde sig - så skulle han bara få se att han nu hade med en tjej å göra, som inte gav sig. För jag är sådan, som aldrig tänker ge upp någon annan som behöver mig, någon. Men självklart, om någon inte vill ha hjälp alls, så avvaktar jag tills personen själv vill ta imot hjälpen. Men kan jag hjälpa någon, så gör jag det. För varför inte göra ett enda p'ss, när jag faktiskt kan göra en hel del förändringar för andra människor, och omgivningen i allmänhet. Jag brukar säga att dom som kan göra mest, oftast gör minst. MEN jag tänker aldrig bli en sådan människa som inte tar vara på de erfarenheterna jag har, som kan hjälpa hur många andra som helst. 

 

Med tiden, tyvärr, så hände saker i våra bådas liv. Då jag har ett svårt liv som jag försöker reda ut, så det blev för mycket så jag tog avstånd. Vilket han också gjorde. 

 

Förra året gjorde han en liten refräng till mig, som jag blev hur glad som helst över. 

Och nu hände något helt oväntat. Jag såg på facebook en ny video han gjort, å då hade han gjort klart låten till mig. Och det var helt och hållet oväntat !!! Sedan spelade han in den på nytt så den kan ni lyssna på här nedanför. 

 

 

 

 

Tack så jättemycket för din låt till mig. Du är den första som jag känner visar sin uppskattning för allt jag gjort. Det är inte många som gett tillbaka lika mycket energi tillbaka som jag gett. Och det är inte många som någonsin gett mig ens ett tack. Men detta tar jag imot som en stor tacksamhet från din sida. Och det glädjer mig mer än ord kan beskriva. Då kan jag med ro känna att det jag gjort för dig varit tillräckligt och att du uppskattat det och lärt dig av min hjälp på många sätt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och yttligare text. Många väljer att inte hjälpa någon, för dom tänker

" Nej henne/honom vill jag inte bli vän med" 

Nej, men du behöver inte vara hennes eller honoms vän för att du väljer att göra något bra för personen. Jag och Joakim är inte nära, men ändå nära. Men för att vi valde att vara vänner. Jag har hjälpt så otroligt många i mina "Unga" dar, men inte är jag vän med allihopa för det? Så nästa gång du vet att någon där ute behöver din hjälp, gör det du kan. För den enda konsekvensen som blir om du inte hjälper någon du ser med dina egna ögon behöver hjälp, det är en konsekvens som man verkligen inte vill ska ske och man kan hindra det mer än man tror. 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

 

 

 

 

 

" jag vill, men jag vet att det inte kommer leda till något bra", när man istället kan välja det svåraste som alltid leder till något bättre i slutet. Vi är enkla människor, nej vi är komplicerade, men vi väljer alltid det enklaste. 

 

Ett stort paket, innehållande 3 hårsetsdelar. En plattång, en hårfön och en locktång som gör små lockar. Man kan ta av den där svarta på locktången så blir det en vanlig locktång också. 

 

Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Gjorde iordning lite kaffe för att lugna skallen som gör ont som vanligt. 

Tog fram en ny sida i word och började skriva ett "kapitel" men mer en text som ska klistras in någonstans i min framtida bok, nummer 2. Den bok som kommer bli den största boken jag någonsin skrivit. Och kommer skriva. 

Boken om mitt liv. Om den kommer bli "stor" för att den blir berömd? Kanske,kanske inte. Jag syftade mer på att det kommer vara den absolut mest känsligaste boken för mig att både skriva och gå ut med. Den kommer handla om saker som ingen trodde att jag var en av dom som fått uppleva. Och jag vet att många kommer bli förvånade över hur mycket en själ kan klara av, och ändå finnas kvar. Well, en bok som kommer finnas i framtiden, dvs. den kan komma ut när som helst. Men jag jobbar på den och det tar sin tid. 

 

 

Många tror att det tar några veckor å skriva en bok. Ni tror fel. Precis som en film, så kan en bok ta upp till ett år att skriva. Det kan nog ta längre också, men som min redan utgivna bok, så tog det upp till ett år att skriva. 

Både för att man inte skrev hela tiden, men också för att det ibland behövs mer dagar att fylla tankarna och i sin tur kommer tankarna på pappret. Det är så det är att vara författare. Vi har många tankar, men ibland behöver vi tänka igenom en tanke i taget. Det kan även leda till att den tanken övertänks och "exploderar" till tusentals andra tankar. Men hur som helst, så tar det lång tid att skriva böcker. Jag har flera böcker i min dator, som jag inte skrivit klart än. Men det får ta sin tid att slutföra. 

 

Det jag menar med att det ibland behöver gå några dagar innan man kan fortsätta skriva, det är ju både för att man måste "filosofiera" och känna efter. Också för att ibland kunna uppleva fler minnen osv. 

 

 

 

Iförrigår natt (?) gick jag ut på promenad med en killpolare. Och då regnade det lite, det hade även haglat tidigare. 

Men SÅ snöade det :o Haha wtf, och jag trodde det skulle bli mycket snö då. Men som tur var så är det fortfarande påväg att bli sommar. Tycker det va konstigt att det snöade iallafall... 

 

Well, nu ska jag inte göra så mycket mer än att skriva. och dricka kaffe, och tänka ;) 

 

 

 

/ Sophie*