From my heart. To yours.
Jag vill tacka er. Ni som trott på mig, när andra ljugit. Ni som trott på mig & sanningen, fast att ni aldrig var där när mina bördor kom till. Jag vill tacka dom som, även om ni är få, ser det bra i mig även om något hemskt tagit över mig & fått ilskan förvandlas till det största hatet mot mig själv.
Det största sveket jag gjort mot andra, dom som verkligen älskat & älskar mig, är sveket jag gjort mot mig själv. Varje gång jag hatade mig själv, svek jag er. Varje gång jag skadade mig själv genom beroenden, så skadade jag även er.
Idag älskar jag mig själv, och därför kunde ni få en plats i mitt liv igen. Och jag vill mer än gärna att ni som är i mitt liv nu ska stanna.
Jag vill tacka er för att jag inte trodde kärlek fanns förens jag blev välkommen i familjer när jag aldrig haft en själv, förens jag mötte dom äkta vänliga ansiktena som idag är riktiga vänner och inte bara "vänner" som låtsas vara något dom inte är, godhjärtade.
Min tacksamhet är så stor, att jag bara önskar att ni kunde känna min tacksamhet i hela kroppen. Min tacksamhet för det jag har idag, som jag aldrig någonsin i hela mitt liv haft förut, det är en tacksamhet som får mig älska mer, tro mer, och vara det där jag trodde var omöjligt att vara. Lycklig.
Om ni är en del av mitt liv så ta åt er allt ni kan. Mitt stora hjärta tillhör er. Mitt hjärta är allt jag kan ge, för det är allt jag äger själv. Och om era hjärtan tillhör,inte ägs utav mig. Men tillhör mig lika mycket som mitt tillhör er, då är det tillräckligt.
Från & med idag tänker jag aldrig avsluta något som har en mening. Jag kommer fortsätta göra det jag är bra på, oavsett vad jag får tillbaka. Jag ska aldrig igen, göra mig illa på något vis. Varken mot mitt yttre, mitt inre. Med det materiella eller med tankarna.
Håller jag kvar i tacksamheten så kommer tacksamhet tillbaka.
Tack. Jag älskar er, glöm aldrig det. Okej? Okej.
