Sophie

 

I couldn't barely breath, and it was so hard for me to "wake up" even if i was awake. It was like the other dimension tooked my breath away, and the brain collapsed. And i didn't knew who i was, or were i was at the time. But then i "wake up" and realize that : whoever tooked my breath away.. i will take it back. I had to, so i could go on, and do what i was supposed to do this day. I started to crying. I mean, for real this time. Not just tears, like the rain, falls down from my cheeks. It was a crying and a sound too. It was a truth crying, and it was a long time i cried like that. And then, i was there. Infront of the house i hade a meeting at. 

 

I can't tell the whole story, but it went very well. I thought i would feel like shit, more then i did. But the day after all this, i cind of.. had all the feelings coming back, that i had from the morning yesterday. The feelings i had at "the day". 

 

But i'm breathing, don't i ? And you know what? I'm never gonna stop breathing, not just because i think i have to. That's for sure! 

 

 

/ Sophie* 

 

 

- Sorry om det är evt. stavfel i texten. Det bryr jag mig inte så mycket om, antar att de som kan engelska förstår vad jag menar ändå. :) 

 

 

***

Tomorrow is the day. The day? For me it Will change my life. But is not: it Will change "just like that". I Will be the reason for that change. I'm the one who Will change my life. The truth Will set me free. It's not going to be happy days yet, but tomorrow Will be the start of the great life i have in front of me. Am i scared? Yeh. Will i make this through? Hell yeh.  

It's gonna be alright. I know it Will. 

/Sophie * 

Både sega dagar, jobbiga dagar, men ändå har dom varit roliga. Förra helgen var superbra, och det var en helg jag behövde på olika sätt! Det blev mycket skratt och så fick jag lära känna andra ansikten. Mådde bra helt enkelt. 

Denna helgen har jag besök av lillebror, vilket är roligt. Det jobbiga är att kroppen inte mår bra, så man orkar inte göra så mycket, önskar jag var frisk och kunde orka mer i vardagen. Men i framtiden ska jag inte låta det styra mitt liv så mycket mer. Varför i framtiden och inte på en gång? Svårt att förklara, ( inte svårt att förklara, bara en förklaring jag inte vill gå ut med ). 

 

Har ändå rätt fullt upp just nu. Har mycket å göra med boken, just nu är det inte så mycket jobb längre eftersom tryckningen är igång. Men jag har ändå lite saker och fixa innan, och sen när boken är hemma i handen så lär jag få fullt upp igen. Och sen är det ju än massa andra saker som jag kommer ha fullt upp med. Så jag kommer kanske inte skriva så värst mycket eller lika ofta på bloggen, men så kan det bli ibland. Lägger inte ner den iallafall.  

 

Nu ska jag kolla på någon serie ( kollar sammanlagt på 14 serier. Och innan var det mer, men dom har man ju sett klart. Och för tillfället är det ju många serier som har uppehåll...... störande men haha ;) 

 

Ha en bra Lördag :) 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

Det är skönt att vakna upp och känna att man är i ett tryggt, bra och roligt sällskap. Det gör mycket när det väl händer, speciellt i min vardag. Runt 5 tiden tror jag det var, så begav vi oss ut i det kalla igen för att åka till ( vad det nu heter ) några släktingar till min vän & där spenderade vi hela lördagskvällen. Vilket var supertrevligt och roligt! Bjöd inte enbart på mat och sött, utan mycket prat och skratt! Sociala människor, vilket alltid sätter ett leende på läpparna. Varje litet skratt i livet är guld värt, det är stunder jag verkligen tar vara på och sparar i minnet. 

Några månader sedan sist om jag säger så haha. 

Nu 7 timmar senare satt jag mig vid matbordet å åt lite mat & sitter nu å vilar lite i soffan. Ska strax träna så mycket jag orkar, om kroppen tillåter. Efter det blire dusch & sedan tillbaka till soffan &i chilla lite tills det är dags å söve. 

Imorgon ska jag träffa min fina Jolandis som jag inte sett på evighet. Typ sen i sommras. Ja så kan det bli, men nu ska vi äntligen ses igen :) kul ! Längtar <3 

Hon valde två saker.. i samma veva. Och jag som trodde att barn är det finaste man kunde få? Men bakom livet finns en dörr, och där inne finns det en scen. En scen djävulen äger. Där han spelar med folk som små marionettdockor. I samma stund som hon skulle få det finaste man kan få, bestämde sig även djävulen för att börja en pjäs. Ingen hade någon aning om att denna pjäsen inte skulle bara förstöra en persons liv, utan två liv till. 

Varav ett liv som är mitt. Kärlek vinner mycket, men övervinner inte allt. Jag har sett det med mina egna ögon. Inte ens det vackraste som finns, kan övervinna djävulens spel. Han hinner krossa mycket på vägen, och det som redan är krossat kan aldrig bli hel igen. Beroendet, djävulens svarta magi. Det är starkare än kärlek. Kärlek till en partner, till en vän, till sin egna dotter. 

 

Djävulen är kvar. Han kommer aldrig lämna. Därför lämnar jag.  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej ! 

 

Nu har jag skrivit om min bok på hemsidan, kika gärna in! 

 

 

Gå in på PRODUKTERNA och tryck sedan på bilden. Där kan ni läsa vidare! 

 

 

/ Sophie*

 

 

 

1.Jag ska snart ge ut min allra första bok. 

 

2.Denna blogg startade jag 6 oktober 2013. 

 

3. Nästa gång jag vill färga håret till en annan färg så ska jag färga det i någon Lila nyans. 

 

4. Jag är glad att jag började med LCHF förra året, och kommer äta enligt det resten av mitt liv. 

 

5. Jag älskar antika saker. 

 

6. Jag älskar att skoja och skämta ;) men inte på ett elakt sätt. 

 

7. Jag bär alltid örhängen på mig. 

 

8. Den bästa "högtiden" eller vad man kan säga, är nyår enligt mig. 

 

9. Jag har över hundra sidor sparade på min dator. ( alltså klädaffärer osv ) 

 

10.Jag kommer snart genomgå något otroligt. På ett både negativt och positivt sätt. 

 

11.Det är lätt att få mig skratta. 

 

12.Jag är väldigt målmedveten. Och aldrig den som ger upp. 

 

13.Jag älskar att lära mig nya saker och lär mig saker lätt. 

 

14.Mitt stjärntecken är Kräftan. Jag fyller år den 9 Juli. 

 

15.Jag är näst-yngst av alla mina bröder. 

 

16.Jag älskar att åka go cart men det var länge sedan jag åkte sist. 

 

17.Guld är fint men silver finare. 

 

18.Något jag verkligen vill ha är ett piano. Helst ett gammalt, inte någon i nyare form såsom cynt/keyboard 

 

19.Jag ser framimot detta året 2014. Ett år jag väntat på i många år. 

 

 

Ja, så snart när man gjort lite saker med det som ännu bara är ett skrivet dokument, så kommer sedan det skickas in till förlaget och sedan är tryckningen igång! Wiii. Glad? Bara förnamnet. 

 

 

Idag är det Lördag och händer nog inte mer än bara chill. Men det är skönt det, och behövs. Med den noll energin jag har ... 

 

 

 

Hur som helst, blir väl inget speciellt inlägg. Jahaja, du kanske redan märkte det. Nåväl. Haha, skulle bara visa upp min hemsida! Tänk att allt är nästan klart nu! Bokomslaget är färdigt, SÅ HIMLA NÖJD, och boken är färdig skriven. Har pengarna som jag sparat ihop, har mailet företaget som ska trycka boken till mig. Och ja, fixat hemsidan lite extra, såsom lagt dit en pretty good header som jag gjorde inatt. Hihu. Kan inte förstå att en del av mina drömmar går i uppfyllelse. Underbart ! Kika gärna ni på hemsidan :) 

 

Boken kommer upp någongång i februari !! Wiii 

 

 

 

 

Jag undrar hur allting kommer gå. Om

hoppet varit tillräckligt..om ens kämpande faktiskt lett till något bra. Om ens liv verkligen kommer klarna upp & bli lika tryggt, äventyrligt & kärleksfullt som man önskar. 

Jag tror på ödet. Jag tror inte att dåliga saker som sker är alltid med mening, men jag tror att det man lärt sig under resans gång, och de människor man möter på ett eller annat sätt i den stund, det tror jag är meningen. 

Den värsta känslan är saknad. Sen att känna sig maktlös. Värdelös, otillräcklig.  Oälskad. Jag är älskad, men det finns dom som borde älska mig som inte gör det. Dom som borde visa det dag som natt, och som ska ge ens liv en trygghet från första stund. 

En dag, när jag får mitt egna liv. Min Egna familj, förhoppningsvis. Då kommer det vara omöjligt att låta det gå en enda sekund utan att visa min kärlek.  Det längtar jag mest av allt efter. Att ge allt jag kan ge & ännu mer än så. Det är allt jag någonsin drömt om och kämpat för. Min egna familj. 

Well. Kanske är även det något jag inte kan få. Men ? Då lever jag hellre i den fantasi världen än här,. 

/ sophie* 

I många fall så behöver man inte välja sida, utan det viktigaste är att man är på sin egna sida åtminstonde. 

Men det finns två sidor man alltid kan välja mellan. Och även om livet är shit och man har all anledning å tycka å känna så, så behöver man inte välja den negativa sidan. Man måste inte det! Även om det känns som man inte har något val. Jag skulle inte sitta här och skriva om något jag inte har någon aning om. 

 

Jag trodde inte det var okej för mig att gå vidare, pågrund den sorg jag bär på. Jag trodde att jag var tvungen & sörja livet ut. Och dessutom visste jag ingenting annat än sorg, vilket ledde till att jag inte heller kände att jag hade något annat val än att fortsätta må dåligt. Även om jag inte visste hur det kändes att vara lycklig, förutom hur jag trodde det skulle kännas, så förstod jag nu. Att det finns någonting där ute i världen som jag kommer må bra utav, och som kommer få mig lycklig för första gången. Men för att ens vara i närheten av det, så måste jag välja sida. 

Och man måste välja rätt sida, som leder till rätt plats. Och även om man väljer den positiva sidan, innebär det inte att allt i livet ordnar sig på en gång, att man blir lycklig direkt eller att problemen blir mindre.Därimot blir det lättare för än själv att hantera saker, problemen blir inte få men man kanske inte gör dom större än vad dom är. 

 

Det är svårt att välja en sida som man aldrig varit på förut. Man vet inte vad som kan ske eller hur det känns. 

Men ens liv börjar utanför sina gränser. Utan för det vi kallar rädsla. 

 

Jag måste nog följa mina egna råd ;) det är väl dags å inse helt enkelt. 

 

 

Det man kan förändra, tror man inte går att förändra. 

Därimot kämpar man med all energi man har, för att försöka förändra saker som man egentligen bara borde acceptera. Det är komplicerat dedär. Och inte blir man klokare på hur det fungerar eller varför det är sådär. 

Det enda jag vet är att man kan göra mer än man säger. Ibland ljuger man för sig själv, och tillslut tror man på det. 

Man har stängt sina ögon för verkligheten för man har "levt" för mycket i den. 

 

Ju närmre jag är, till att bli fri. Ju mer hat känner jag och rädsla. För vem är jag, när jag är fri ? Jag vet bara vem jag är nu, nu som fånge. Jag antar att när jag blir fri, så kommer jag fortsätta vara jag. Men...hur kommer livet påverkas, när jag känner något jag aldrig känt förut? 14 år av .. vad ska man kalla det? 14 år av smärta, tortyr och jag förstår inte hur man orkat vandra som en vilsen själ i så många år. Vart fick jag hoppet ifrån? Hur kunde jag vara så hoppfull trots att jag inte hade något att hoppas på. Vad kom den där gnistan, långt inom mig, ifrån? 

Hur som helst en gnista och hopp, som fått mig överleva. Jag vet inte om jag vågar tro det, men är

-ett riktigt liv- en belöning för allt kämpande? Jag hoppas verkligen det. 

 

Jag vet att mirakel kan ske, jag är ju ett av dom. Det är vi alla på något sätt. 

 

Man kan inte se, om man inte vågar öppna ögonen. Ibland kan det betyda att man måste öppna något inom sig själv för att kunna se klart. Det gäller att vara mottaglig för de bra sakerna i livet. 

Annars blockerar man lyckan och sig själv. Man blockerar det man förtjänar här i livet och den såkallade konsekvensen är att man i slutet sårar sig själv mer än vad man blivit sårad utav andra. 

 

 

/ Sophie* 

 

 

 

 

Someday all this pain will make sense. But i don't think pain happends for a reason. Not all of the shit i've been through is for a reason. But one day i will find my own home and the safe life i know i deserve. I don't deserve people who talk behind my back,let me down and hurt me. etc. I deserve real love, whatever that feels like. I deserve a whole family, and i can't get one before i start my own one. I deserve people i can trust and people that protect me as much as i protect them. 

 

Someday. The devils can see me in my eyes, and feel the pain i felt. And that their own words, couldn't stop me from telling the truth. That i do deserve good things. and... i will show them. That i can be loved. 

" You will never be loved " 

" Nobody wants you " 

" We are the best thing you can ever get" 

 

You know what? I'm the best thing i can get. So, you all was wrong. 

 

If nobody got me, i got me. 

If nobody loves me, i love me. 

 

If my life never gets any better. I know i have change many peoples life. And that's was all i ever wanted to do. When i was a little girl, i promised myself, to take care of my little brother, and before i die, i had to make at least one person happy. And.. i have. 

So i'm not even near of being worhtless in this world. You had so fucking wrong. 

 

They don't own me anymore, they can't hurt me. 

I'm saying goodbye. But soon, we will seen again. 

I won't do this? I won't tell everybody the truth about what happend? watch me.