Änglar i mitt hår
Jag var alltid vilsen. Trots min stora medvetenhet.
Kanske var det min medvetenhet som fick mig tro, att jag var vilsen.
Att jag var osäker på min egna förmåga och vetenskap i livet.
Nej, mina förmågor och min medvetenhet ( mitt inre ) har alltid stått på min sida.
Det var de elaka som fick mig tvivla. Inget annat.
Trots att jag alltid haft en medvetenhet många fattas, och som många inte kan tro att jag har -
så har min medvetenhet utvecklats och blivit på ett annat sätt. Om än, inte starkare.
Vad menar jag med medvetenhet? Det är bara dom andra med den medvetenheten som kan förstå
vad jag menar. Och de som inte har det, skulle inte tro sina öron om de fick ett enda ord som förklaring.
Inte ens tusen ord skulle räcka till, för att kunna förklara för en omedveten, vad medvetenhet står för. För även om det endast är en bokstav som skiljer orden till, så skiljs dom ännu mer åt i själva betydelsen.
Och de som tror att de är medvetna och vet exakt vad jag talar om - ni är inte så medvetna.
Hur kan jag vara säker på detta? Och hur kan jag säga så?
Tror jag själv att jag är något särskilt? Att jag kan och är mer än andra?
Givetvis inte. Aldrig att jag skulle tro eller påstå det.
Men.
Men?
Ja, jag är och antar att jag förblir ett mysterium.
/ Sophie*
