Sophie

Från och med när jag var 7 år till nu 17 år, så har vikten gått upp och gått ner. Jag har mått dåligt i mig själv i så många år, och det har inte blivit bättre imed de saker jag gått igenom i mitt liv. När jag var 10 år gammal och gick i 4an, så började mina ätstörningar. Bulimi. Jag åt ingenting på morgonen eller dagen, och åt bara lite på kvällen. Vissa perioder åt jag mer på kvällen. På dagen åt jag massa sött istället för mat. Jag hade deppression som jag haft i 10 år nu. Hursomhelst. Jag har haft ätstörningar i många år och allt jag ville var att må bättre i mig själv, sättet jag ser på mig själv. Jag har alltid varit omtyckt och lätt för att få killar, men jag ville ändå vara perfekt trots att dom tyckte om mig som jag var. Min vikt var inga problem för andra, men för mig. Så det skadade mig mycket. 

 

Jag svälte mig själv i så många år, och jag gick upp i vikt. Jag gick ner i vikt. Jag stod still på samma vikt ett tag. 

Men jag var sjuk hela tiden. Jag var trött och ont i kroppen, och svimmade. Detta beror delvis väldigt mycket på min Myalgi. Men att inte få i sig rätt mat & istället ingenting, eller sött, det förgör kroppen. 

Jag tuggade massa tabletter väldigt väldigt länge, för att gå ner i vikt. Det hjälper såklart inte. 

Jag tror inte ens på piller. Men då försökte jag hoppas på något iallafall. 

 

2012 hände en stor grej, yttligare, i mitt liv. Jag tappade aptiten totalt och det enda jag fick i mig var soppa 1 gång om dagen i 7 månader. Jag gick ner i vikt på 3 veckor, men sen ställde kroppen in sig på svält så jag svullnade upp och gick då upp i vikt. 

 

Någon gång detta året 2013 hörde jag talas om nutrilett (pulver). Så det drack jag i 2 månader ungefär. Gick jag ner i vikt? Inte ett enda KG ! Jag gick istället upp MASSA KG. Vet inte exakt hur mycket, men FÖR mycket var det iallafall. Så jag återigen fick min kropp att lida och skadas och så var det inte ens värt det i slutet. 

 

jag började efter det svälta mig själv igen. 

 

Jag har även i en period testat att räkna kalorier. Men det funkade varken för vikten eller måendet. Man blev ju ännu mer psykiskt skadad utav att räkna massa strunt. Så det är verkligen inget jag tipsar om. För vissa funkar det - ett tag. Men man mår inte bättre av det fysiskt eller psykiskt i längden. 

 

 

Jag vet inte exakt hur! Men det var som att något ljus äntligen ledde mig rätt. Jag läste mycket på denna bloggen ( http://www.kostdoktorn.se/ ) och fick konstaterat att detta är vad jag och många andra borde äta för att må bättre. Det är många som ser ner på denna livsstil som många kallar för diet. 

 

Vad LCHF står för? 

 

L - Low 

C - Carb 

H - High 

F - Fat 

 

Mindre kolhydrater, Mer fett. 

 

Oh nej!! Skrev jag just mer fett? Ohja, det gjorde jag. 

 

Ni kan läsa MASSVIS med bloggar där ni kan följa andras LCHF resor, och hur mycket det förändrat deras liv totalt och då menar jag inte bara viktnedgång, utan verkligen hela livet. 

 

 

Jag testade LCHF, det är såklart alltid svårt i början. Speciellt jag som hade ätstörningar. Jag var tvungen att lära mig äta mera mat och mindre sött. Trots att det var svårt i början, så märkte jag av en sak på bara 2 veckor. Jag som med en kronisk sjukdom som gör att jag trillar ihop( blir förlamad i ben och händer ), som är yr dagligen, och så mycket mer, kände mig friskare både fysiskt och psykiskt med att äta enligt LCHF. 

 

 

Tyvärr åkte jag iväg under sommaren och då åt jag ingen mat, och istället åt jag sött, så gick upp i vikt och glömde nästan bort hur bra jag kände mig med LCHF. Sedan efter ett tag började jag med LCHF igen och tränade och gick ner typ 6KG. Men sen kanske en dag åt jag lite sött, som blev ÄNNU mera sött. Så gick upp i vikt  och började tappa greppet. 

 

Men nu är jag tillbaka hos det bästa som hänt mig och många andra. Så nu ska jag kämpa ännu mera till att hålla detta. Inte för någon annans skull, utan för min egna skull. 

 

Jag vill gå ner i vikt - jag vill älska mig själv - jag vill känna mig friskare - jag vill må bättre 

 

 

Men grejen den är att du kan inte fixa detta om du inte älskar dig själv allra först.
( Därför älskar jag mig själv mer än nånsin )

Du tror kanske att du kommer göra det när du gått ner i vikt. Det är sant att du kommer älska dig själv ännu mera då, men inte för att du går ner 6kg eller 20kg. Utan du kommer älska dig själv mer, för att du är stolt över dig själv att du tagit dig igenom den resan du fått gå för att nå ditt mål ! 

 

Men för att du ska orka klara dig att finna motivationen och klara vad som helst, så måste du älska dig först och främst. För då kommer du veta att om du råkar tappa greppet någongång, så finns det alltid en väg tillbaka. Och att det inte är ditt fel att du tappar greppet, men om du släpper chansen att finna tillbaka, är bara något du kan styra. 

Förstår du vad jag menar? 

 

Om man känner att man gör misslyckande hela tiden, så faller man oftast tillbaka till sina dåliga vanor. 

Så lär dig själv att vara säker i dig själv och du kommer börja älska varje del med tiden. 

 

Allt hänger ihop, som jag brukar säga. Man måste bara hitta till vilken pusselbit som passar med vilken. 

Då kommer du lättare se vart du ska börja, hur du ska börja, hur du ska orka med resans gång, och hur du ska klara dig att kämpa till målet. och det viktigaste av allt - hur du ska njuta sedan av det du, bara du, åstadkommit i just ditt liv och i din kropp. 

 

 

 

Jag är som sagt tillbaka i LCHF, och jag kommer inte skriva min vikt men jag kommer skriva hur mycket jag går ner och hur jag mår. Evt. Vad jag äter/dricker/tränar osv. 

 

 

Jag är inget tränarmonster, för det viktigaste är att äta rätt och mer rätt än LCHF kan det inte bli. 

Men jag tränar för att stärka det min sjukdom förtär. Och det krävs inga större träningspass för att förstärka det.

 

 

Tro på att det fungerar! Tro på att du kan få det att fungera.